Min budget

Här är några av sakerna jag lägger allra mest pengar på;

1. Yoghurt
2. Tunnelbanekort
3. Disneymat
4. Misstag
5. Hårdbröd
6. Flingor
7. Frukt
8. Glass
9. Dricka
10. Kläder
11. Vin
12. Sevärdheter

Jobb, jobb, jobb...

Gud, vad jag jobbar! Hela tiden känns det som. Mina förra lediga dagar var så härliga, jag ville aldrig att de skulle ta slut! Därför känns det så deppigt att jobba nu igen. Och så har jag kommit in i den där perioden som verkligen inte är bra. Ni vet när man känner sig otillräcklig och ful och så äter man alldeles för mycket skit eftersom det är synd om en?

Igår, när jag käkade lunch, frågade en av teamleaderna var min pojkvän var, om han bodde i Frankrike eller i Sverige. Då sa jag att jag inte hade någon och då skrek han det över typ hela bordet, varpå en annan kille sa "Vänta nu... är du SVENSK? Jag trodde du var från Holland!" (kul att man har jobbat här i nio veckor och folk inte ens vet vilken nationalitet man har). Jag frågade varför han trodde jag var från Holland och han sa att jag var grande och i pleine forme. Vad sjutton betyder det? Att jag är lång och vältränad? (hahahaha!) Eller att jag är tjock och har mycket form, alltså massa kurvor? Medan jag funderar över det ska jag ta en nutellaskorpa och sedan bege mig till jobbet igen. Don't you just love att jobba till klockan 2? Det är så mysigt! (märker ni hur ironin flödar?)

Förresten är jag rädd att jag kommer bli sjuuuukt understimulerad när jag kommer hem från Paris. Vad ska jag egentligen göra i tre månader? Jag vill börja plugga nu :S Och samtidigt har jag börjat längta hem! Jag börjar få panik över att alla mina kompisar åker hem snart, vi har avskedsfest på fredag. Vad ska jag göra sen? Det ska bli så kul att få lite besök snart, efter det hoppas jag att jag får lite ny energi inför de sista tre veckorna!

Soligt

Nej, det blev inget Montparnasse idag. Tanken på att trängas med massa folk på tåget och sedan ännu mer folk i Paris blev alldeles för avskräckande med tanke på hur varmt det är här. Ja, gott folk, den svenska sommarvärmen, som jag varit avundsjuk på i 9 veckor, har nått Paris! Det är sådär äckligt varmt och jag njuter!

Dagen har varit helt härlig och superlugn. Vaknade, tog det lugnt, gick och la mig vid min sjö i några timmar, gick och handlade (kom hem och insåg att jag köpt en ananas?!) och nu ska jag ta det ännu mer lugnt innan det är dags att pallra sig till jobbet.

Insåg idag vad jag har saknat att läsa böcker! Sista året på gymnasiet var den enda riktiga bok jag läste "Heureka B". Att läsa skönlitterärt igen känns så underbart! Tankarna går tillbaka till sommarloven för ett par år sedan då jag i princip läste en bok om dagen. Oj, så fritt det var!

Nu ska jag laga till lyxmiddag (finns det något man kan göra med ananas? :D) Ha en skön sommarkväll! Gissar att det är sista helgen innan skolan börjar för många. Njut!

Att åka tunnelbana

Jag vet att många tror att det är jättesvårt att åka tunnelbana i Paris för det finns så många linjer och det ser bara struligt ut. Men egentligen är det världens mest effektiva sätt att ta sig fram! Jag har satt ihop en liten guide till hur man blir en bra tunnelbaneåkare.

Var är tunnelbanan?

Är man i Paris behöver man sällan leta särskilt länge innan man hittar en tunnelbana. Är man i utkanten av Paris, till exempel vid Montmartre, behöver man dock ta sig ner till själva innerstan. Där det inte finns tunnelbanor brukar det finnas bussar.

En tunnelbanenedgång ser ut såhär:

Vilket tåg ska jag ta?

Att läsa en tunnelbanekarta kan verka krångligt för det finns så många linjer, men det är i själva verket mycket enkelt. Man behöver ha koll på tre saker. Vad heter stationen jag ska till? Vilken färg och vilket nummer har den linjen? Vilken är slutstationen? Ibland kan man behöva byta, men det är också jättelätt! Så länge man håller koll på de tre V:na kommer de gå kalasbra! Här är ett exempel!

Klicka på bilden så förstoras den

Du är vid Rambuteau (pilen till höger) och vill åka till Eiffeltornet som du tagit reda på ligger vid Trocadéro.

1. Ta linje 11 i riktning mot Châtelet och stig av vid Hôtel de Ville.

2. Ta linje 1 i riktning mot La Défense och stig av vid Franklin D Rosevelt.

3. Ta linje 9 i riktning mot Pont de Sèvres och stig av vid Trocadéro.

Vad är skillnaden mellan métro, RER och tåg?

Inne i Paris används métro, det är som vår tunnelbana i Sverige. Till förorterna går RER, kan väl kanske liknas med pendeltåg. Dessa går såklart också genom stan. Tåg är de som åker längre sträckor, till exempel till Lyon, Bordeaux och Nice.

Hur köper man biljett?

Biljetten köper du i automaterna på tågstationen, eller i en biljettlucka (brukar dock vara billigare i automaten!). Det enda du behöver ha koll på är inom vilken zon du ska åka, det står utmärkt på métrokartan! Kom ihåg att spara biljetten, den behövs när du ska ut från tunnelbanan!

Hur åker man rulltrappa?

Hemma funkar det att man står lite hursomhelst i rulltrappan, ingen bryr sig. Skulle det komma någon som har bråttom är det bara att flytta sig, men det händer så sällan. I Paris är det inte så! Här har alla bråttom hela tiden, därför är en fungerande rulltrappsåkning a och o. I rulltrappan/rulltrottoaren gäller följande; stå alltid till höger om du inte gör en omkörning. Även om själv går, har du ingen framför dig – gå till höger! För om det kommer någon som går fortare än dig blir det problem för denne att ta sig förbi. Och kolla alltid ”döda vinkeln” innan du gör en omkörning, så ingen kommer skyndande. Så fort omkörningen är klar, tillbaka till höger och fortsätt gå i din takt, alternativt stå stilla.

Hur går avstigning/påstigning till?

Regel nummer ett är att avstigning ALLTID sker före påstigning. Ska du kliva på ett tåg måste du först vänta, vid sidan av dörren, tills alla stigit av. Därefter är det fritt fram att hoppa på. Av- och påstigningar sker väldigt snabbt, oftast är dörrarna inte öppna mer än trettio sekunder. Har du mycket bagage, eller det är trångt på tåget, se till att börja ta dig mot dörren redan innan tåget har stannat, så du hinner stiga av. Kommer du till perrongen precis när dörrarna ska stängas, försök inte pressa upp dem, risken är att du blir klämd, alternativt lämnar kvar resten av familjen utanför dörrarna. Det är bättre att vänta till nästa tåg som oftast går inom fem minuter.

På de modernaste tågen öppnas dörrarna av sig själva, annars är det vanligt att du måste trycka på en knapp, alternativt skjuta ett reglage för att få upp dörren. Det märker du! Finns ingen knapp eller dylikt är det bara att vänta tills dörrarna öppnas.

Innan dörrarna stängs lyser en röd lampa ovanför dörren och ett pipande ljud hörs. Det är nu du, om det är trångt och du står ytterst, ska pressa dig in i vagnen tills dörrarna har gått igen, sedan är det okej att slappna av. Och just det, man får inte vara rädd för bakterier. Under rusningstrafik kan man räkna med att dela en liten yta med många andra, ansikte mot ansikte eller, om man har otur och är kort, ansikte mot bröst, alternativt ansikte mot rumpa.

Övrigt:

Förutom ovanstående gäller bara allmänt hyfs när man åker tåg. Överlåt sätet åt gamla, handikappade och så vidare. Var medveten om var du har din väska, det finns många ficktjuvar! Det finns också många tiggare och försäljare, det bästa är att bara ignorera dem. Undvik ögonkontakt och svara inte på tilltal (om det inte till exempel är en gitarrist du tycker är jätteduktig och vill ge pengar, förstås!). Kom ihåg att gatuförsäljning är olagligt i Frankrike, handla inte souvenirer och drycker på gatan/i tunnelbanan! Kolla vilken utgång du ska ta istället för att gå till närmaste, annars kan det bli väldigt långt att gå efteråt (till sevärdheterna brukar det vara skyltat, typ ”Tour Eiffel” och då är det bara att följa det!). Och sist men kanske viktigast – missa inte sista métron som går vid 1! Gör du det blir du tvungen att vänta till klockan 6, eller ta en taxi och det kan vara både dyrt och farligt.

Ha koll på allt detta och du kommer bli världens bästa tunnelbaneåkare!



Louvren och Triumfbågen

Idag har jag verkligen varit på mitt turistigaste humör och hunnit med två stora sevärdheter. Har inte varit jättesugen på att åka till Louvren tidigare eftersom jag inte är så värst intresserad av konst, men det var ändå något jag ville hinna med innan jag åker hem. När jag var där letade jag först efter Roslinjen utanför, men hittade den inte. Sedan kom jag in (gratis - en glad överraskning!). Jag hade tre mål, tre tavlor jag ville se och alla tre antog jag fanns på den italienska avdelningen eftersom alla tre är målade av Da Vinci. Blä, tänker ni, en såndär jobbig person som bara åker till Louvren för att se om det som står i Da Vinci-koden verkligen stämmer. Och ja, ni har rätt. Jag är en sån person. Kanske hade det varit bättre att åka dit innan jag läst boken, men å andra sidan, då skulle jag bara ha känt till en enda tavla, och hur kul hade det varit?

Av en ren slump hittade jag den här först av alla;

Madonnan i grottan, målad av Leonardo Da Vinci på 1480-talet. Detta är den ursprungliga versionen som, om jag inte minns fel (detta är alltså enligt Dan Brown!) beställdes av en kyrka för att hängas över deras altare. Det kyrkan ville ha var en bild av Johannes Döparen, Jesus, Maria och ängeln Uriel. Da Vinci målade då denna tavla, men kyrkan vägrade ta emot den eftersom de ansåg att Da Vinci blandat ihop figurerna (avsiktligt eller inte?). Istället för att Johannes Döparen ber om Jesus välsignelse så är det i bilden tvärtom. Det ser också ut som att Maria håller ett osynligt huvud som Uriel skär halsen av. Fast det kommer jag inte ihåg vad det hade för betydelse.

Nästa tavla jag såg var denna, som är jätteliten i verkligheten!

Mona-Lisa, målades av Da Vinci i början av 1500-talet och är väl ett av världens mest kända konstverk? Förklaringar är väl egentligen överflödiga, men en av anledningarna till varför tavlan är så känd är för att "Mona-Lisa" ler så hemlighetsfullt och i 500 års tid har konst-förstå-sig-påare försökt ta reda på vad hon ler åt. En av teorierna är väl att hon hade en affär med självaste Da Vinci?

Förutom detta såg jag massa andra tavlor som jag inte hade en aning om vad de föreställde. Nakna män, nakna barn, Jesus med hål i magen, nakna kvinnor. Det fanns en sal låååååångt borta med skandinavisk konst så jag tog mig en promenad på ungefär en halvtimme dit. Så när jag väl kom dit fanns det inte en endaste svensk tavla. Då blev jag besviken och gick därifrån. Just det, jag letade igenom hela italienska avdelningen (och den är stor, ska jag tala om!) efter tavlan Nattvarden, eftersom jag ville se den i verkligheten. Jag ville se den mystiska handen, heliga Graal och så vidare. Sedan när jag kom hem och beklagade mig över att jag inte sett den berättade min rumskompis att den hänger i en kyrka i Italien. Så det var nog därför jag inte såg den idag :)

Alltså, förlåt, hörrni för att jag är så oallmänbildad när det gäller konst! Jag tycker det är jättekul när folk kan mycket om konst och det var så kul att se alla gubbar som stod och tittade på samma tavla i 45 minuter. Men jag är ledsen, men jag är verkligen inte intresserad. Så helhetsintrycket? Alltså... jag mår nog bra över att ha varit på Louvren och jag skulle ha ångrat mig om jag inte hade åkt dit. Men det är absolut inte det bästa Paris har att erbjuda. Det finns många andra ställen jag skulle rekommendera före, särskilt under en korttidsvisit.

Efter Louvren var klockan bara runt tre (var faktiskt uppe med tuppen idag!), så jag bestämde mig för att ta en tur till Triumfbågen. Jag stod i kö jättelänge, sedan kom jag fram till biljettluckan. Det visade sig vara gratis där med, så det var bara att traska in. Då insåg jag att det inte fanns någon hiss. Och Triumfbågen är hööööög!

Närmare bestämt 284 trappsteg. Jag gick och gick och gick och gick och gick. Under tiden jag gick tog jag massa dumma kort på mig själv (som ni aldrig, aldrig kommer se!) där jag försökte se utmattad ut med tungan hängande utanför munnen. Jag lovar att till och med Gene Simmons skulle ha blivit impad av de bilderna! I alla fall, mitt i allt gående så var jag vips uppe på taket! Det gick jättesnabbt och var bara lite jobbigt. Jag ställde mig och tittade på utsikten över Champs-Élysées, såg Sacré-coeur på håll, vred lite på huvudet och... där var Eiffeltornet, jättejättenära! Det var verkligen en häftig upplevelse. Och åt väster såg man Paris skyline, La Défense med massa höga, fina byggnader.

Sedan blev jag svinhungrig och eftersom jag sparat in närmare 20 euro på att komma in gratis överallt unnade jag mig en meny OCH en milkshake på McDonald's! Efter det satte jag mig i solen i Jardin du Luxembourg och lyssnade på musik tills jag nästan somnade, och nu är jag hemma igen, helt utmattad. Det var en fin dag! Imorgon tänkte jag ta en närmare titt på Tour Montparnasse. Återkommer om hur det går!

Det var den baddagen...

Ser ni någon likhet mellan det här:



Och det här:

Inte jag heller. Kan man stämma någon?

I Afrika är det inte tanken som räknas

Idag har jag haft en mysig dag i min ensamhet i Paris. Var sugen på att åka och bada, men det blev så dåligt väder så jag lät bli. Det var nog tur! Jag hade världens tur för jag hittade en jättebra klädaffär i Paris. Jag spenderade säkert en timme därinne! De hade så sjukt mycket fina, billiga kläder. Note to self: affären heter chistera och hittas om man går åt "fel håll" på Rue de Rivoli och sedan svänger till vänster. Tyvärr var kläderna lite små på storlekarna vilket innebar att byxorna bara nådde till anklarna ungefär. Men jag hittade några saker ändå. Köpte ett linne, en plånbok och ett halsband, allt för bara 31 euro, alltså ungefär 300 kronor!

Det var en kvinna som provade massa kläder och så frågade hon mig om jag tyckte att hon passade i dem. Hon provade en jättefin plyschdress i blått som var jättesnygg mot hennes hudfärg (hon hade afrikanskt utseende). Sedan provade hon en jumpsuit som inte alls satt så fint, för hon var gravid så skärningen hamnade under magen. Men jag sa ändå att den passade perfekt. Man vet ju inte vad som kan hända med hormoner och sånt, bäst att vara på den säkra sidan!

Sedan gick jag en sväng längs Seine och över till Notre Dame. Hittade en jättesöt orkidé-marknad! Dit måste jag också hitta tillbaka när mamma kommer på besök. Efter det tog jag tåget till Montmartre. Det är så kul att åka runt i Paris när man får hitta bästa färdvägen och så. Typ "Jag tar den rosa mot Porte de Clingancourt, kliver av där, tar nästa till Porte Dauphine och... ja, det blir bra!" och så gör man det, och hamnar precis där man ska! Otroligt effektivt.

Vid Sacré-Coeur tittade jag på en sjukt duktig bolljonglör, viftade bort massa försäljare (blir galen på dem! Och blir så less på att man måste vara så otrevlig för att de ska fatta budskapet.) och försökte sedan gå in i själva kyrkan. Men se, det gick minsann inte! Det stod en stor skylt "No photos" så när vakten tittade på mig trodde jag han menade att jag höll kameran i handen. Jag sa att jag inte skulle ta några kort, men då skakade han på huvudet och sa "Shorts.". Jag fick alltså inte gå in i kyrkan för att jag hade shorts på mig. Visst, jag förstår litegrann på ett konstigt sätt att det kan vara förbjudet att gå in i en fin kyrka med korta shorts. Fast å andra sidan, det måste leda till enorma konsekvenser eftersom det är en sådan turistattraktion och på sommaren i Paris är det väldigt varmt, det är inte många som går omkring och är propert klädda. Dessutom var det ett par snygga jeansshorts jag hade, inte direkt badshortsmodellen. För mig gör det inte så mycket, jag var inte jätteintresserad, men jag tycker synd om de som kommer dit och verkligen vill gå in i kyrkan, men nekas för att de inte vill svettas i långbyxor.

Istället gick jag omkring lite i Montmartre, tittade på konstnärerna som målade av turister. Det märks verkligen vilka som är fejk och vilka som inte är det. En del ser ut att vara cirka 125 år, lockigt grått hår, basker på sniskan och deras bilder är helt underbara. Andra står där i hawaiiskjortor, har lärt sig säga "Cheap, come!" och deras bilder liknar inte alls modellen ifråga.

Idag har jag förresten dragit mitt strå till stacken och skänkt en timlön till Läkare utan gränser som arbetar vid Afrikas horn. Det blev 66 kronor. Jag blev nästan besviken på hur lite det var. Inte besviken på att jag har så dålig lön, mer besviken över att jag inte skänkt pengar tidigare. Men ni vet hur det är, man tänker "Jag borde...", så glömmer man det. Så tänker man "Alla andra gör det, det märks inte så mycket om jag låter bli.". Och så fortsätter det. Problemet är att när alla tänker så blir ingenting gjort. Jag blir så sjukt stolt över oss svenskar när jag läser att vi tillsammans har samlat in 10 miljoner (och idag 10 000 066!) till Läkare utan gränser. Det visar att när det verkligen gäller, då ställer vi upp! Jag hoppas och vill tro att andra länder skulle tänka så ifall vi behöver det någon gång i framtiden. Och det är ju faktiskt så att i en sånhär situation räcker inte tanken, utan det är agerandet som verkligen betyder någonting.