(För alla som har undrat ihjäl sig, ja, rumsbesiktningen gick superbra! Damen kom in i rummet, öste ur sig superlativ som "C'est impeccable! Vraiment nickel!", sedan gick hon efter cirka fem minuter.)
Positiva saker som hänt:
- Min franska har förbättrats cirka tusen procent (dock är jag låååååångt ifrån flytande!).
- Jag har fått betalt för att varje dag vistas på en av världens mest besökta parker.
- Jag har fått se fantastiska parader och shower.
- Jag har träffat nya vänner (en del hoppas jag på att kunna hålla kontakten med även efteråt!)
- Jag har besökt Paris minst 20 gånger.
- Jag har gjort massa häftiga grejer i Paris och sett alla turistställen (utom Père Lachaise).
- Jag har druckit vin på en brygga i mörkret med gitarrmusik i bakgrunden.
- Mina familjer och vänner har hälsat på och jag fick visa dem runt.
- Jag har kommit till en helt främmande butik i ett helt främmande land och när jag gick därifrån hade jag förvandlats till kungen av butiken! Folk som jobbat där i flera år kom till mig och frågade om hur saker skulle skötas.
- Jag har vid minst sju tillfällen fått beröm för min engelska och vid minst fyra tillfällen blivit tillfrågad ifall jag är engelsk.
- Jag har hittat Jablines.
Negativa saker som har hänt:
- Jag har upplevt hur det känns att vara enormt ensam.
- Jag har svurit över den franska byråkratin minst 25 gånger.
- Jag har känt mig utanför på grund av språkbarriärer.
- Jag har blivit irriterad på gäster.
- Jag har varit med och brutit mot den franska lagen vid två tillfällen (haha...).
- Jag har varit rädd.
- Jag har varit med om tre mycket tråkiga utekvällar i Paris.
- Jag har blivit ratad på grund av min franska efter att gäster bett om att få prata med någon som behärskar språket.
- Jag har kommit försent.
- Jag har haft tråkigt.
- Det har varit den sämsta sommaren i Paris (vädermässigt) på flera, flera år.
Fysiska påföljder av 15 veckor i Paris:
- Mitt hår har blivit sjukt långt.
- Jag har gått ner 3 kilo (och mer skulle det ha blivit om jag inte levt på pain au chocolate under min sista månad).
- Jag har handlat nya kläder och skor.
Det är så mycket jag kommer sakna och så mycket jag är jätteglad att slippa. Allt som allt är jag sjukt glad över att jag åkte och stolt över mig själv. Visst, många gånger hade jag tråkigt och var missnöjd, men å andra sidan så är det väl så livet ser ut. Man kan inte alltid må bra och trivas.
Jag har fått mer förståelse för invandrare i Sverige. Nu vet jag hur det känns att komma till ett land och inte veta någonting om lagarna som finns och inte kunna uttrycka vad jag vill ha sagt. Jag vet också till 100000% att jag inte är lesbisk. Och att jag vågar åka berg- och dalbana om jag bara ger mig fanken på det.
Vad händer nu då?
Jag vill bara börja att säga att det var sjukt underbart att träffa familjen igen. Att träffa alla kompisar, lärare och vanligt, svenskt folk. Sedan jag kom hem har jag jobbat litegrann på olika skolor, fritids och förskolor. Det är jättekul! Men samtidigt vet jag att jag inte skulle stå ut med att göra det hela livet. Därför räknar jag ner tiden till den 8:e december då jag får veta om jag blivit antagen till läkarprogrammet eller inte. Det är också någonting jag lärt mig om mig själv i Paris. Jag vill verkligen, verkligen bli läkare och det kommer få ta den tid det tar. Kommer jag inte in den här gången kommer jag vänta till våren. Och till hösten. Och till våren. Och till hösten. Och... ja, ni förstår :)
Jag fick veta när jag kom hem att ni är rätt många som följt mig under sommaren. Det känns jättekul! Hoppas jag inte har varit alltför bitter eller tråkig. En del har bett att jag ska fortsätta blogga och jag erkänner, det blev lite tomt när jag kom hem att inte logga in här och kolla läget varje dag. Men det känns som att nu när jag är hemma i gamla Sundsvall så finns det inte så mycket roligt att skriva om. Eller vad säger ni? Vill ni läsa om "Idag var jag på ICA MAXI. De hade extrapris på vindruvor."? Lämna i så fall en kommentar så får vi se vad vi kan göra åt saken :)
Tack för den här sommaren! Tack Disneyland. Tack Paris. Tack Frankrike. Tack alla underbaringar! På återseende.
