Lycklig ända in i själen

De här har blivit mina idag! Jag luktar så gott att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Är fattig som en kyrkråtta men det gör inget för jag behöver inte äta. Jag kan bara sitta och lukta på mig själv så är jag nöjd :')

 

Dialog på korridorsfest

Jag: Ja tro inte vi ha hälsa, Sandra hete ja!
Han: Jaha, och du är från Umeå eller?
Jag: Nää...
Han:Östersund?
Jag: Nää, Sönnsvall ä ja från. Varför gissaru på Umeå?
Han: Jo, men det hörs ju att du är norrifrån och Umeå var det första jag tänkte på.
Jag: Hörs de? Å ja som trodde ja inte hade nån dialekt!
Han: Hahahahahahahahahahahahahaha!!!!!!!

Mat-Sandra

Min lunch igår bestod av en jätteäcklig kaka på ett fik i centrala Linköping. Min middag bestod av en påse salta stjärnor, en påse choklad och en cola. Men när man har suttit i en mikroskopi-sal i elva timmar i sträck tycker jag att det kan vara försvarbart.

Mens är kul!

Bill Gates (hypothalamus) skickar ut Gn-RH som leder till att hypofysen skickar ut LH och FSH. FSH påverkar 7-10 folliklar i ovarierna att växa till. Granulosaceller börjar täcka follikeln och så småningom även tekaceller. Negativ feedback leder till att de hormonnivåerna sjunker medan östrogen, som görs av granulosacellerna, ökar. 

Något dygn innan ägglossning byts den negativa feedbacken, av någon anledning som ingen vet, ut till positiv feedback och det sker en LH-topp. Detta inducerar bildningen av prostaglandiner som luckrar upp bindväven i follikeln. Det, i samband med att trycket ökar i den lilla vätskefyllda hålan där oocyten ligger, gör att ägglossning sker. 

Follikeln ombildas till corpus luteum (gulkropp) och det är då histologiskt omöjligt att skilja på granulosa- och tekaceller. Corpus luteum producerar progesteron som bygger upp endometriet i uterus. En peak kommer i mitten av den sekretoriska fasen. 

Befruktas ägget släpps HCG ut (det grav.test reagerar på). Det säger till corpus luteum att fortsätta bilda progesteron så ingen menstruation inträffar. Annars skrumpnar corpus luteum ihop, prostaglandiner snörper åt blodkärlen som går in i endometriet (vasokonstriktion), inget syre kommer in, det gör helvetiskt ont,  apoptos/nekros sker och mensen kommer ut. 

Och det, mina kära vänner, är vad som händer när ni har mens! Håll tummarna för att jag får en mensfråga på min tenta imorgon!

Mycket medkänsla - lite motivation

Sedan jag var liten har jag haft väldigt lätt att bli berörd. Kort och gott, jag gråter för allt. En bra film, en fin låt, orättvisor, när jag blir arg, när böcker slutar fel. Nyss satt jag och tittade på MTV's Teen Mom, det avsnitt när Catelynn och Tyler får sin bebis (ett av mina favoritpar!) och jag använde seriöst över 10 näsdukar under den korta tid det tog för de att lämna bort sitt barn.

Eftersom jag alltid har velat bli läkare har jag fått höra det här många gånger. "Hur ska du klara det, du som grinar för allt?". Och uppmuntrande ord som: "Det är ingen fara, man väääänjer sig! Du kommer väääänja dig på en gång!"... JAG VILL INTE VÄNJA MIG! Jag vill fortfarande gråta när folk dör, även om jag i framtiden kommer jobba som läkare i hundra år. Jag vill gråta när barn är sjuka. Jag vill gråta när bebisar föds. Jag vill gråta ibland helt enkelt. För mig är det ett verktyg att visa medkänsla. Och vad är en läkare utan medkänsla? Vad är en människa utan medkänsla? Så, nej, jag kommer aldrig försöka jobba bort det här "problemet".

Då är ju frågan, kommer jag ens bli läkare? Det känns kämpigt nu alltså. Det enda som är jobbigare än att plugga till en tenta är att plugga till en omtenta. Motivationen finns liksom inte att hitta någonstans. Jag kan ungefär hälften så mycket som innan jag gjorde tentan förra gången, och så är det tänkt att det ska gå bättre nu. Nej, fy. Är det okej om jag lägger mig under en sten eller något tills den här cirkusen är slut?

(Hämtade ut min tenta idag och alla mina "fy, vad dåligt jag svarade, här får jag aldrig några poäng"-frågor gav ganska mycket poäng medan mina "Shiet, vilket bra svar! Snyggt!"-frågor gav noll poäng.)

Medkänsla kan vara det värdefullaste vi har.