När jag väntat på bussen i en timme och två Ybussar (de jag skulle åka) kört förbi mig kändes det däremot inte alls lika roligt längre. Vädret härmade mitt humör med regnet som spån i backen. Då jag fick syn på min egen spegelbild i en förbipasserande buss och såg att jag var suraste tjejen i stan skärpte jag mig dock och insåg att det hjälper inte att vara grinig. Fixaren i mig tog över (en sida av mig jag för övrigt är rätt stolt över).
Tjugo minuter senare hade jag fixat taxi till Härnösand för mig och de andra som också drabbats. En taxi som självklart skickar sin räkning till Ybuss. Vi åkte med den trevligaste chaufför jag någonsin träffat (Ingrid, ifall du mot förmodan - du som inte hade någon dator - läser det här så tack!).
I Härnösand stod bussen och väntade på oss och det har förändrats lite sedan jag åkte sist! Nu finns här både gratis internet och eluttag! Tjänster man tidigare fick betala 200 för.
Nu sitter jag här och myser och lyssnar på mina nyvunna vänner Norlie & KKV (eller "Olé och coq au vin" som jag först trodde att de hette...). Det enda jag möjligtvis saknar är femkronorsmarabousarna de sålde på bussarna på min tid. För nej, bussvärdinnorna finns inte kvar. Kanske har de ersatts av eluttagen.
Tycker att Ybuss har visat att de löser problem riktigt bra! Nu ska jag se fram emot en helg med pappi och hans familj.
Nya brills