Jag borde sova, ska upp om sju timmar. Men jag har två saker som är så viktiga att berätta.
Sak nummer 1:
JAG HAR ÅKT SPACE MOUNTAIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sak nummer 2:
Idag jobbade jag i min hatbutik (har egentligen ingenting att göra med sak nummer 2). Det kom in en kvinna i butiken och följande samtal utspelade sig;
Hon: "Kostar den här 4 dollar?"
Jag: "Nej, 4 euro."
Hon: "Oj, ja, såklart."
Jag: "Är du från USA?"
H: "Ja, vi är standsatta här på grund av orkanen."
J: "Oj, okej. Vart i USA bor du?"
H: "New Jersey."
J: "Åh, därifrån kommer John Bon Jovi!"
H: "Ja, han är snäll."
OOOOOOOÅTTTTTTT?!?!?!?! Här har jag alltså träffat en person som känner en av mina allra största idoler. Det är helt sjukt! Hon sa att han var jättesnäll och alltid hjälper grannarna och alla som behöver hjälp. Jag ville knappt låta henne gå ur butiken.
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 30 augusti 2011
Första besöket!
Nu har det skett! Som Sara och Elina uttröck det; jag har sett den första personen som jag känner här. Jag vet, jag fattade inte heller, men det betyder typ att jag har träffat Sara och Elina. Typ. Igår slutade jag 2, var hemma vid 3, sov som en gris och imorse åkte jag in till Paris för att möta upp med de tappra besökarna. Jag följde dem till deras hotell, provlåg Saras säng, gick vilse i en hiss och sedan åkte vi till Chatelet. Där hittade vi ett litet ställe där vi käkade lunch. Det var tur att vi hade druckit upp drickan när notan kom annars hade vi satt den i halsen. Ett vanligt glas med dricka kostade 7,50 euro, alltså runt 70 spänn! Jag har aldrig varit med om något så sjukt i hela mitt liv! Drickan var nästan dyrare än själva varmrätten. Helt sjukt!
Sedan var jag tvungen att säga hejdå för att åka och jobba. Jobbet gick bra, jag jobbade med bra personer idag så det gick rätt fort. När jag skulle räkna var jag -9,99 euro i min kassa och började nästan gråta. Det kändes dessutom ännu värre eftersom det var Guillaume som validerade mig och han är typ den snällaste människan på jorden. Så lättnaden blev fatal när han upptäckte att jag räknat fel på 50-centarna så i slutändan var jag bara -0,01 cent fel, en cent jag dessutom kunde förklara varför jag inte hade!
Busslistan har ändrats från och med idag och gått tillbaka till vanliga tider. De tiderna suger. När jag slutar 22.52 går bussen 23.02. Nästa buss går 23.57, vilket betyder nästan en timmes väntande. Så idag bestämde jag och Lina, en tjej på jobbet, oss för att vara modiga och ta tåget till Val d'Europe och sedan gå hem. Lina hade pepparsprayen i handen och jag hade mobilen redo för att snabbt kunna ringa polisen. Det var inte en centimeter av vägen hem då vi inte var rädda, men vi klarade det! Modig va? Och vi tjänade dessutom 50 minuter på att göra det! 50 minuter extra sömn. Sömn jag kommer behöva för imorgon, efter jobbet, ska jag gå i parken med Sara och Elina. De tror säkert att de kommer få med mig på Space Mountain men nehejdu, det kan de glömma! Jag v.ä.g.r.a.r.! Den är till och med läskigare än att gå hem själv mitt på natten (tror jag). Jag kan sträcka mig till att åka Biggis (Big Thunder Mountain) igen, men sen får det vara nog!
Nu ska jag sova så det blir imorgon. Saknar er därhemma! Puss och godnatt!
Sedan var jag tvungen att säga hejdå för att åka och jobba. Jobbet gick bra, jag jobbade med bra personer idag så det gick rätt fort. När jag skulle räkna var jag -9,99 euro i min kassa och började nästan gråta. Det kändes dessutom ännu värre eftersom det var Guillaume som validerade mig och han är typ den snällaste människan på jorden. Så lättnaden blev fatal när han upptäckte att jag räknat fel på 50-centarna så i slutändan var jag bara -0,01 cent fel, en cent jag dessutom kunde förklara varför jag inte hade!
Busslistan har ändrats från och med idag och gått tillbaka till vanliga tider. De tiderna suger. När jag slutar 22.52 går bussen 23.02. Nästa buss går 23.57, vilket betyder nästan en timmes väntande. Så idag bestämde jag och Lina, en tjej på jobbet, oss för att vara modiga och ta tåget till Val d'Europe och sedan gå hem. Lina hade pepparsprayen i handen och jag hade mobilen redo för att snabbt kunna ringa polisen. Det var inte en centimeter av vägen hem då vi inte var rädda, men vi klarade det! Modig va? Och vi tjänade dessutom 50 minuter på att göra det! 50 minuter extra sömn. Sömn jag kommer behöva för imorgon, efter jobbet, ska jag gå i parken med Sara och Elina. De tror säkert att de kommer få med mig på Space Mountain men nehejdu, det kan de glömma! Jag v.ä.g.r.a.r.! Den är till och med läskigare än att gå hem själv mitt på natten (tror jag). Jag kan sträcka mig till att åka Biggis (Big Thunder Mountain) igen, men sen får det vara nog!
Nu ska jag sova så det blir imorgon. Saknar er därhemma! Puss och godnatt!
lördag 27 augusti 2011
Soirée de depart
Fy, vad sorgligt det är att folk börjar droppa av nu, särskilt eftersom det är folket jag brukar umgås med som åker hem, och folket jag inte bryr mig så mycket om som stannar kvar. Men men, that's life I guess. Och nu har jag i alla fall ännu fler att hälsa på i höst, det hoppas jag verkligen att jag kan göra! :D
Igår blev en superlyckad kväll. Det började med att jag träffade Annika och Laura på Sportsbar. Laura jobbade close, men var där på sin lunch och satt och drack öl som vem som helst. Haha, vilken stjärna alltså! Hon fick be bartendern att skynda på lite med betalningen eftersom hon skulle tillbaka och jobba.
Sedan slöt massa folk från jobbet upp och vi satte oss inne för det blev svinkallt. Där hade vi först en diskussion om vilka vi inte gillade på jobbet (alla var rörande överens), sedan diskuterade vi folks ålder (alla var inte rörande överens och en del chocker uppstod) och vilka som var gay. Vi kom fram till att cirka 95% av killarna på blocet är gay och de kvarvarande 5% får vi tjejer dela på. Jag vet vilken del jag vill ha :P
Efter det gick några och käkade och vi var några som drog över till Billy Bob's. Där var det asbra drag, liveband, dansgolv och jättehärligt! Träffade massa folk som åker hem i veckan så det var kul att få snacka med dem en sista gång också. Tänk att alla som kom hit samma dag som mig är färdiga här nu och ska tillbaka till sina vanliga inte-Disney-liv. Konstigt.
Vi tog halv-tre-bussen hem och då fick Annika ett sms från en kompis att hon tagit fel buss hem och var tillsammans med en jättefull tjej på La Boiserie. Då fick vi ta Pléïades-bilen, en karta, lite färdkost och åka och hämta dem. Med mig som kartläsare åkte vi vilse sisådär tolvtusen gånger, men till slut hittade vi det. Sedan kunde vi åka hem igen och jag sov tills för en halvtimme sedan. Det behövdes!
Idag blir en lugn dag. Jag ska förhoppningsvis komma upp ur sängen, tvätta lite underkläder, kanske ta en promenad (om det är fint väder), diska och ja... ta det lugnt helt enkelt. På måndag kommer Sara och Elina (!!!) sedan på onsdag kommer pappa, Karina, Robin och Linnea (!!!) så jag kommer ha något att göra varje dag fram till lördag. Åh, vad kul det ska bli att träffa lite gamla kändisar!
Igår blev en superlyckad kväll. Det började med att jag träffade Annika och Laura på Sportsbar. Laura jobbade close, men var där på sin lunch och satt och drack öl som vem som helst. Haha, vilken stjärna alltså! Hon fick be bartendern att skynda på lite med betalningen eftersom hon skulle tillbaka och jobba.
Sedan slöt massa folk från jobbet upp och vi satte oss inne för det blev svinkallt. Där hade vi först en diskussion om vilka vi inte gillade på jobbet (alla var rörande överens), sedan diskuterade vi folks ålder (alla var inte rörande överens och en del chocker uppstod) och vilka som var gay. Vi kom fram till att cirka 95% av killarna på blocet är gay och de kvarvarande 5% får vi tjejer dela på. Jag vet vilken del jag vill ha :P
Efter det gick några och käkade och vi var några som drog över till Billy Bob's. Där var det asbra drag, liveband, dansgolv och jättehärligt! Träffade massa folk som åker hem i veckan så det var kul att få snacka med dem en sista gång också. Tänk att alla som kom hit samma dag som mig är färdiga här nu och ska tillbaka till sina vanliga inte-Disney-liv. Konstigt.
Vi tog halv-tre-bussen hem och då fick Annika ett sms från en kompis att hon tagit fel buss hem och var tillsammans med en jättefull tjej på La Boiserie. Då fick vi ta Pléïades-bilen, en karta, lite färdkost och åka och hämta dem. Med mig som kartläsare åkte vi vilse sisådär tolvtusen gånger, men till slut hittade vi det. Sedan kunde vi åka hem igen och jag sov tills för en halvtimme sedan. Det behövdes!
Idag blir en lugn dag. Jag ska förhoppningsvis komma upp ur sängen, tvätta lite underkläder, kanske ta en promenad (om det är fint väder), diska och ja... ta det lugnt helt enkelt. På måndag kommer Sara och Elina (!!!) sedan på onsdag kommer pappa, Karina, Robin och Linnea (!!!) så jag kommer ha något att göra varje dag fram till lördag. Åh, vad kul det ska bli att träffa lite gamla kändisar!
fredag 26 augusti 2011
Vad är väl 59,90?
Har shoppat i Paris idag! Hittade en ursnygg kavaj som jag bara var tvungen att handla;
När jag gick för att betala hörde jag någon som sa något på svenska. Jag stannade upp och lyssnade och ja, de spelade svensk musik! I en butik i Paris! Jag såg det som ett tecken på att jag måste köpa båda kavajerna. Jag sa till tjejen i kassan "Jaha, ni spelar svensk musik." och det tyckte hon var jättekul. Jag med :D
Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg och ta farväl av Teresa och Annika som åker hem i helgen. Usch, vad tråkigt det kommer bli på jobbet nu! Tur att jag har två fina kavajer att glädja mig åt.
Svart är en så bra färg, dessutom passar kavaj jämt! Både till vardags och fest. Och sedan vände jag mig om och såg... en exakt likadan fast blå...
Och jag blev kär direkt. Visst är färgen helt underbar? Blått verkar vara inne i höst för jag såg massa blåa kläder. Dessutom passar den perfekt till mitt nya nagellack.
När jag gick för att betala hörde jag någon som sa något på svenska. Jag stannade upp och lyssnade och ja, de spelade svensk musik! I en butik i Paris! Jag såg det som ett tecken på att jag måste köpa båda kavajerna. Jag sa till tjejen i kassan "Jaha, ni spelar svensk musik." och det tyckte hon var jättekul. Jag med :D
Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg och ta farväl av Teresa och Annika som åker hem i helgen. Usch, vad tråkigt det kommer bli på jobbet nu! Tur att jag har två fina kavajer att glädja mig åt.
torsdag 25 augusti 2011
Nu ger jag upp!
Nu orkar jag inte längre. Är så förbaskat trött, nu är det läggdags för mig. Har varit såhär trött hela dagen, tidigare på jobbet när jag gick från ena sidan affären till den andra var jag tvungen att blunda för vinddraget gjorde att jag började gråta. Men nu ska det rådas bot på detta och jag ska sova lääääänge!
Ikväll har jag sett på några avsnitt av Sabrina - tonårshäxan. Oj, vilken nostalgi det är! Jag märkte att jag till och med kommer ihåg intromusiken. Jag älskade verkligen den serien när jag var yngre!
Ännu en tur längs memory lane: jag har köpt en ny tvål och den luktar precis som det gjorde i badrummet på Harmonigatan 14A.
Godnatt :)
Ikväll har jag sett på några avsnitt av Sabrina - tonårshäxan. Oj, vilken nostalgi det är! Jag märkte att jag till och med kommer ihåg intromusiken. Jag älskade verkligen den serien när jag var yngre!
Ännu en tur längs memory lane: jag har köpt en ny tvål och den luktar precis som det gjorde i badrummet på Harmonigatan 14A.
Godnatt :)
Inventera - aldrig mera!
Imorse vaknade jag 05:30. Bestämde att jag kunde sova 10 minuter till. Sov 10 minuter. Fick panik eftersom jag inte alls kunde göra det. Kastade på mig kläderna. Insåg att det fortfarande var kolsvart ute så jag skulle inte våga gå till jobbet. Sprang till bussen. Kom fram till jobbet 06:49. Bytte om. Sprang till Harrington's. Mötte managern som såg lite sur ut. Badgade in 07:01 istället för 07:00, och då hade alla redan börjat. Tider är ingenting man tar lätt på här i Frankrike. Räknade 1000000000 pins. Sedan var det klart.
Jag kommer ihåg min förra inventering, för hundra år sedan, på Strömsknallen. En kille förklarade någonting om en sko jag skulle räkna. Jag fattade ingenting, han förklarade igen. Jag fattade fortfarande inte, men räknade som jag trodde han menade. Det var fel och jag fick göra om. Och göra om igen. Och igen eftersom jag inte fattade. Den här gången fattade jag, men det var inte roligare för det. Fy för er som säger "Ja, men inventering, det är ju ganska skoj :D". Det är det INTE!
Efter inventeringen skulle jag vara på floor resten av dagen för jag var inte uppskriven på någon kassa. Och ju mer jag jobbar desto klarare blir det att jag kommer jobba ihjäl mig en dag. Dutyn sa till mig att jag fick sätta mig och vila lite, men jag kan inte göra det, jag känner mig så onödig då! Som att jag får betalt för ingenting. Så jag hämtade en stor kärra julsaker som jag hängde i butiken så nu är allt jättefint där!
Efter det gick jag och handlade och nu har jag varit hemma i snart en timme. Sjukt va? Klockan är lite drygt 18 och jag har redan varit hemma så länge! I vanliga fall skulle jag inte komma hem förrän om 9 timmar efter att ha jobbat. Det känns så skönt! Och nu är det helg :D Så jag har köpt massa helggott. Glass, chips, fingrar, bubblizar och dricka. Åh, vad mysigt jag ska ha det ikväll! Är så sjukt trött, men jag ska försöka hålla mig vaken och somna i bra tid istället.
Imorgon är jag som sagt ledig och hade egentligen velat åka och bada, men såklart så ska det regna då. Så jag kanske åker in till Paris istället. Fast jag vet inte vad jag ska göra där. Shoppa lite mer kanske. Det är jag duktig på! Sedan på kvällen ska jag till Sportsbar och ta farväl av alla CDD:are som åker hem nu i dagarna. Nu är det bara jag, några till samt CDI:arna kvar. Och CDI:arna har jag inte riktigt lärt känna, de är mycket äldre och har redan sitt gäng liksom. Mina bästa vänner på jobbet, förutom CDD:arna, är två killar som varit här hur länge som helst. Franck har jag redan berättat om, den andra heter Patrick, en jättetrevlig irländare. Idag mötte jag honom efter jobbet och han sa "Hej, Sandra, jag har aldrig sett dig utan kostym, vad fin du är! Fast det tvivlade jag såklart inte på. Och oj, vad brun du är!", och inte på ett sliskigt sätt utan helt apropå liksom. Sånt gör mig så glad!
Har dessutom dammat av en gammal kärlek som jag... inte glömt, men tagit en paus ifrån. Men nu tillbringar jag återigen all min lediga tid med Martin i öronen. Åh, vad han är bra!
Ciao, à bientôt!
Jag kommer ihåg min förra inventering, för hundra år sedan, på Strömsknallen. En kille förklarade någonting om en sko jag skulle räkna. Jag fattade ingenting, han förklarade igen. Jag fattade fortfarande inte, men räknade som jag trodde han menade. Det var fel och jag fick göra om. Och göra om igen. Och igen eftersom jag inte fattade. Den här gången fattade jag, men det var inte roligare för det. Fy för er som säger "Ja, men inventering, det är ju ganska skoj :D". Det är det INTE!
Efter inventeringen skulle jag vara på floor resten av dagen för jag var inte uppskriven på någon kassa. Och ju mer jag jobbar desto klarare blir det att jag kommer jobba ihjäl mig en dag. Dutyn sa till mig att jag fick sätta mig och vila lite, men jag kan inte göra det, jag känner mig så onödig då! Som att jag får betalt för ingenting. Så jag hämtade en stor kärra julsaker som jag hängde i butiken så nu är allt jättefint där!
Efter det gick jag och handlade och nu har jag varit hemma i snart en timme. Sjukt va? Klockan är lite drygt 18 och jag har redan varit hemma så länge! I vanliga fall skulle jag inte komma hem förrän om 9 timmar efter att ha jobbat. Det känns så skönt! Och nu är det helg :D Så jag har köpt massa helggott. Glass, chips, fingrar, bubblizar och dricka. Åh, vad mysigt jag ska ha det ikväll! Är så sjukt trött, men jag ska försöka hålla mig vaken och somna i bra tid istället.
Imorgon är jag som sagt ledig och hade egentligen velat åka och bada, men såklart så ska det regna då. Så jag kanske åker in till Paris istället. Fast jag vet inte vad jag ska göra där. Shoppa lite mer kanske. Det är jag duktig på! Sedan på kvällen ska jag till Sportsbar och ta farväl av alla CDD:are som åker hem nu i dagarna. Nu är det bara jag, några till samt CDI:arna kvar. Och CDI:arna har jag inte riktigt lärt känna, de är mycket äldre och har redan sitt gäng liksom. Mina bästa vänner på jobbet, förutom CDD:arna, är två killar som varit här hur länge som helst. Franck har jag redan berättat om, den andra heter Patrick, en jättetrevlig irländare. Idag mötte jag honom efter jobbet och han sa "Hej, Sandra, jag har aldrig sett dig utan kostym, vad fin du är! Fast det tvivlade jag såklart inte på. Och oj, vad brun du är!", och inte på ett sliskigt sätt utan helt apropå liksom. Sånt gör mig så glad!
Har dessutom dammat av en gammal kärlek som jag... inte glömt, men tagit en paus ifrån. Men nu tillbringar jag återigen all min lediga tid med Martin i öronen. Åh, vad han är bra!
Ciao, à bientôt!
Jag ville säga
Att vi är mirakel du och jag.
Vi är mirakel.
Vi är mirakel du och jag.
Vi är mirakel.
Vi är mirakel du och jag.
onsdag 24 augusti 2011
Hemreseångest
Gaah, börjar redan få ångest över allt som måste fixas innan hemresan! Och det är 5 veckor kvar. För det första är ju Frankrike ett efterblivet land så för att få tillbaka min deposit, som jag betalade i receptionen, måste jag, efter att ha fått rummet godkänt och lämnat tillbaka nycklarna, gå till Disney dit jag inte har tillträde eftersom mitt ID kommer vara ituklippt. Väl där måste jag ta min 30-kilospackning och gå till en speciell byggnad för att få igen pengarna. Eller så får jag de hemskickade till Sverige på check (vem har ens sett en check i Sverige de senaste 40 åren?!).
Dessutom, det här med rummet... min sista dag är en fredag, vilket betyder att rummet måste besiktas på lördag. Enda flyget till Sverige på lördag går 13:25, vilket innebär att jag måste åka från Disney SENAST 10. Receptionen för rumsbesiktning öppnar 11. Grattis, Frankrike, ni har gjort det igen!
Har funderat på om jag ska åka hem på söndagen istället och sova på hotell den sista natten, men den bästa lösningen verkar ändå vara att jag ber om ledigt sista dagen, fredagen, ber om besiktning klockan 9 (dessförinnan har jag städat jäääääääättenoga så de bara behöver komma in och säga "klart!"), springer till Disney med ovan nämnda 30-kilospackning, tar bussen till CDG, checkar in, åker hem, andas ut.
Varför ska allt vara så komplicerat för?
Nu måste jag försöka sova. Ska upp innan 6 imorgon för jag börjar klockan 7 och då med inventering. Problemet är att oftast kommer jag hem vid 3 på natten och somnar vid 4. Summan av kardemumman är att jag inte är ett dugg trött för min sovtid är inte förrän om 5 timmar. Man måste älska schemaplanerarna lite också.
Lördag, söndag, måndag: 17:53-02:00
Tisdag: 14:53-23:00
Onsdag: 11:23-19:30
Torsdag: 07:00-15:00
Dessutom, det här med rummet... min sista dag är en fredag, vilket betyder att rummet måste besiktas på lördag. Enda flyget till Sverige på lördag går 13:25, vilket innebär att jag måste åka från Disney SENAST 10. Receptionen för rumsbesiktning öppnar 11. Grattis, Frankrike, ni har gjort det igen!
Har funderat på om jag ska åka hem på söndagen istället och sova på hotell den sista natten, men den bästa lösningen verkar ändå vara att jag ber om ledigt sista dagen, fredagen, ber om besiktning klockan 9 (dessförinnan har jag städat jäääääääättenoga så de bara behöver komma in och säga "klart!"), springer till Disney med ovan nämnda 30-kilospackning, tar bussen till CDG, checkar in, åker hem, andas ut.
Varför ska allt vara så komplicerat för?
Nu måste jag försöka sova. Ska upp innan 6 imorgon för jag börjar klockan 7 och då med inventering. Problemet är att oftast kommer jag hem vid 3 på natten och somnar vid 4. Summan av kardemumman är att jag inte är ett dugg trött för min sovtid är inte förrän om 5 timmar. Man måste älska schemaplanerarna lite också.
Lördag, söndag, måndag: 17:53-02:00
Tisdag: 14:53-23:00
Onsdag: 11:23-19:30
Torsdag: 07:00-15:00
tisdag 23 augusti 2011
Min budget
Här är några av sakerna jag lägger allra mest pengar på;
1. Yoghurt
2. Tunnelbanekort
3. Disneymat
4. Misstag
5. Hårdbröd
6. Flingor
7. Frukt
8. Glass
9. Dricka
10. Kläder
11. Vin
12. Sevärdheter
1. Yoghurt
2. Tunnelbanekort
3. Disneymat
4. Misstag
5. Hårdbröd
6. Flingor
7. Frukt
8. Glass
9. Dricka
10. Kläder
11. Vin
12. Sevärdheter
måndag 22 augusti 2011
Jobb, jobb, jobb...
Gud, vad jag jobbar! Hela tiden känns det som. Mina förra lediga dagar var så härliga, jag ville aldrig att de skulle ta slut! Därför känns det så deppigt att jobba nu igen. Och så har jag kommit in i den där perioden som verkligen inte är bra. Ni vet när man känner sig otillräcklig och ful och så äter man alldeles för mycket skit eftersom det är synd om en?
Igår, när jag käkade lunch, frågade en av teamleaderna var min pojkvän var, om han bodde i Frankrike eller i Sverige. Då sa jag att jag inte hade någon och då skrek han det över typ hela bordet, varpå en annan kille sa "Vänta nu... är du SVENSK? Jag trodde du var från Holland!" (kul att man har jobbat här i nio veckor och folk inte ens vet vilken nationalitet man har). Jag frågade varför han trodde jag var från Holland och han sa att jag var grande och i pleine forme. Vad sjutton betyder det? Att jag är lång och vältränad? (hahahaha!) Eller att jag är tjock och har mycket form, alltså massa kurvor? Medan jag funderar över det ska jag ta en nutellaskorpa och sedan bege mig till jobbet igen. Don't you just love att jobba till klockan 2? Det är så mysigt! (märker ni hur ironin flödar?)
Förresten är jag rädd att jag kommer bli sjuuuukt understimulerad när jag kommer hem från Paris. Vad ska jag egentligen göra i tre månader? Jag vill börja plugga nu :S Och samtidigt har jag börjat längta hem! Jag börjar få panik över att alla mina kompisar åker hem snart, vi har avskedsfest på fredag. Vad ska jag göra sen? Det ska bli så kul att få lite besök snart, efter det hoppas jag att jag får lite ny energi inför de sista tre veckorna!
Igår, när jag käkade lunch, frågade en av teamleaderna var min pojkvän var, om han bodde i Frankrike eller i Sverige. Då sa jag att jag inte hade någon och då skrek han det över typ hela bordet, varpå en annan kille sa "Vänta nu... är du SVENSK? Jag trodde du var från Holland!" (kul att man har jobbat här i nio veckor och folk inte ens vet vilken nationalitet man har). Jag frågade varför han trodde jag var från Holland och han sa att jag var grande och i pleine forme. Vad sjutton betyder det? Att jag är lång och vältränad? (hahahaha!) Eller att jag är tjock och har mycket form, alltså massa kurvor? Medan jag funderar över det ska jag ta en nutellaskorpa och sedan bege mig till jobbet igen. Don't you just love att jobba till klockan 2? Det är så mysigt! (märker ni hur ironin flödar?)
Förresten är jag rädd att jag kommer bli sjuuuukt understimulerad när jag kommer hem från Paris. Vad ska jag egentligen göra i tre månader? Jag vill börja plugga nu :S Och samtidigt har jag börjat längta hem! Jag börjar få panik över att alla mina kompisar åker hem snart, vi har avskedsfest på fredag. Vad ska jag göra sen? Det ska bli så kul att få lite besök snart, efter det hoppas jag att jag får lite ny energi inför de sista tre veckorna!
lördag 20 augusti 2011
Soligt
Nej, det blev inget Montparnasse idag. Tanken på att trängas med massa folk på tåget och sedan ännu mer folk i Paris blev alldeles för avskräckande med tanke på hur varmt det är här. Ja, gott folk, den svenska sommarvärmen, som jag varit avundsjuk på i 9 veckor, har nått Paris! Det är sådär äckligt varmt och jag njuter!
Dagen har varit helt härlig och superlugn. Vaknade, tog det lugnt, gick och la mig vid min sjö i några timmar, gick och handlade (kom hem och insåg att jag köpt en ananas?!) och nu ska jag ta det ännu mer lugnt innan det är dags att pallra sig till jobbet.
Insåg idag vad jag har saknat att läsa böcker! Sista året på gymnasiet var den enda riktiga bok jag läste "Heureka B". Att läsa skönlitterärt igen känns så underbart! Tankarna går tillbaka till sommarloven för ett par år sedan då jag i princip läste en bok om dagen. Oj, så fritt det var!
Nu ska jag laga till lyxmiddag (finns det något man kan göra med ananas? :D) Ha en skön sommarkväll! Gissar att det är sista helgen innan skolan börjar för många. Njut!
Dagen har varit helt härlig och superlugn. Vaknade, tog det lugnt, gick och la mig vid min sjö i några timmar, gick och handlade (kom hem och insåg att jag köpt en ananas?!) och nu ska jag ta det ännu mer lugnt innan det är dags att pallra sig till jobbet.
Insåg idag vad jag har saknat att läsa böcker! Sista året på gymnasiet var den enda riktiga bok jag läste "Heureka B". Att läsa skönlitterärt igen känns så underbart! Tankarna går tillbaka till sommarloven för ett par år sedan då jag i princip läste en bok om dagen. Oj, så fritt det var!
Nu ska jag laga till lyxmiddag (finns det något man kan göra med ananas? :D) Ha en skön sommarkväll! Gissar att det är sista helgen innan skolan börjar för många. Njut!
fredag 19 augusti 2011
Att åka tunnelbana
Jag vet att många tror att det är jättesvårt att åka tunnelbana i Paris för det finns så många linjer och det ser bara struligt ut. Men egentligen är det världens mest effektiva sätt att ta sig fram! Jag har satt ihop en liten guide till hur man blir en bra tunnelbaneåkare.
Var är tunnelbanan?
Är man i Paris behöver man sällan leta särskilt länge innan man hittar en tunnelbana. Är man i utkanten av Paris, till exempel vid Montmartre, behöver man dock ta sig ner till själva innerstan. Där det inte finns tunnelbanor brukar det finnas bussar.
En tunnelbanenedgång ser ut såhär:
Vilket tåg ska jag ta?
Att läsa en tunnelbanekarta kan verka krångligt för det finns så många linjer, men det är i själva verket mycket enkelt. Man behöver ha koll på tre saker. Vad heter stationen jag ska till? Vilken färg och vilket nummer har den linjen? Vilken är slutstationen? Ibland kan man behöva byta, men det är också jättelätt! Så länge man håller koll på de tre V:na kommer de gå kalasbra! Här är ett exempel!
Klicka på bilden så förstoras den
Du är vid Rambuteau (pilen till höger) och vill åka till Eiffeltornet som du tagit reda på ligger vid Trocadéro.
1. Ta linje 11 i riktning mot Châtelet och stig av vid Hôtel de Ville.
2. Ta linje 1 i riktning mot La Défense och stig av vid Franklin D Rosevelt.
3. Ta linje 9 i riktning mot Pont de Sèvres och stig av vid Trocadéro.
Vad är skillnaden mellan métro, RER och tåg?
Inne i Paris används métro, det är som vår tunnelbana i Sverige. Till förorterna går RER, kan väl kanske liknas med pendeltåg. Dessa går såklart också genom stan. Tåg är de som åker längre sträckor, till exempel till Lyon, Bordeaux och Nice.
Hur köper man biljett?
Biljetten köper du i automaterna på tågstationen, eller i en biljettlucka (brukar dock vara billigare i automaten!). Det enda du behöver ha koll på är inom vilken zon du ska åka, det står utmärkt på métrokartan! Kom ihåg att spara biljetten, den behövs när du ska ut från tunnelbanan!
Hur åker man rulltrappa?
Hemma funkar det att man står lite hursomhelst i rulltrappan, ingen bryr sig. Skulle det komma någon som har bråttom är det bara att flytta sig, men det händer så sällan. I Paris är det inte så! Här har alla bråttom hela tiden, därför är en fungerande rulltrappsåkning a och o. I rulltrappan/rulltrottoaren gäller följande; stå alltid till höger om du inte gör en omkörning. Även om själv går, har du ingen framför dig – gå till höger! För om det kommer någon som går fortare än dig blir det problem för denne att ta sig förbi. Och kolla alltid ”döda vinkeln” innan du gör en omkörning, så ingen kommer skyndande. Så fort omkörningen är klar, tillbaka till höger och fortsätt gå i din takt, alternativt stå stilla.
Hur går avstigning/påstigning till?
Regel nummer ett är att avstigning ALLTID sker före påstigning. Ska du kliva på ett tåg måste du först vänta, vid sidan av dörren, tills alla stigit av. Därefter är det fritt fram att hoppa på. Av- och påstigningar sker väldigt snabbt, oftast är dörrarna inte öppna mer än trettio sekunder. Har du mycket bagage, eller det är trångt på tåget, se till att börja ta dig mot dörren redan innan tåget har stannat, så du hinner stiga av. Kommer du till perrongen precis när dörrarna ska stängas, försök inte pressa upp dem, risken är att du blir klämd, alternativt lämnar kvar resten av familjen utanför dörrarna. Det är bättre att vänta till nästa tåg som oftast går inom fem minuter.
På de modernaste tågen öppnas dörrarna av sig själva, annars är det vanligt att du måste trycka på en knapp, alternativt skjuta ett reglage för att få upp dörren. Det märker du! Finns ingen knapp eller dylikt är det bara att vänta tills dörrarna öppnas.
Innan dörrarna stängs lyser en röd lampa ovanför dörren och ett pipande ljud hörs. Det är nu du, om det är trångt och du står ytterst, ska pressa dig in i vagnen tills dörrarna har gått igen, sedan är det okej att slappna av. Och just det, man får inte vara rädd för bakterier. Under rusningstrafik kan man räkna med att dela en liten yta med många andra, ansikte mot ansikte eller, om man har otur och är kort, ansikte mot bröst, alternativt ansikte mot rumpa.
Övrigt:
Förutom ovanstående gäller bara allmänt hyfs när man åker tåg. Överlåt sätet åt gamla, handikappade och så vidare. Var medveten om var du har din väska, det finns många ficktjuvar! Det finns också många tiggare och försäljare, det bästa är att bara ignorera dem. Undvik ögonkontakt och svara inte på tilltal (om det inte till exempel är en gitarrist du tycker är jätteduktig och vill ge pengar, förstås!). Kom ihåg att gatuförsäljning är olagligt i Frankrike, handla inte souvenirer och drycker på gatan/i tunnelbanan! Kolla vilken utgång du ska ta istället för att gå till närmaste, annars kan det bli väldigt långt att gå efteråt (till sevärdheterna brukar det vara skyltat, typ ”Tour Eiffel” och då är det bara att följa det!). Och sist men kanske viktigast – missa inte sista métron som går vid 1! Gör du det blir du tvungen att vänta till klockan 6, eller ta en taxi och det kan vara både dyrt och farligt.
Ha koll på allt detta och du kommer bli världens bästa tunnelbaneåkare!
Louvren och Triumfbågen
Idag har jag verkligen varit på mitt turistigaste humör och hunnit med två stora sevärdheter. Har inte varit jättesugen på att åka till Louvren tidigare eftersom jag inte är så värst intresserad av konst, men det var ändå något jag ville hinna med innan jag åker hem. När jag var där letade jag först efter Roslinjen utanför, men hittade den inte. Sedan kom jag in (gratis - en glad överraskning!). Jag hade tre mål, tre tavlor jag ville se och alla tre antog jag fanns på den italienska avdelningen eftersom alla tre är målade av Da Vinci. Blä, tänker ni, en såndär jobbig person som bara åker till Louvren för att se om det som står i Da Vinci-koden verkligen stämmer. Och ja, ni har rätt. Jag är en sån person. Kanske hade det varit bättre att åka dit innan jag läst boken, men å andra sidan, då skulle jag bara ha känt till en enda tavla, och hur kul hade det varit?
Av en ren slump hittade jag den här först av alla;
Mona-Lisa, målades av Da Vinci i början av 1500-talet och är väl ett av världens mest kända konstverk? Förklaringar är väl egentligen överflödiga, men en av anledningarna till varför tavlan är så känd är för att "Mona-Lisa" ler så hemlighetsfullt och i 500 års tid har konst-förstå-sig-påare försökt ta reda på vad hon ler åt. En av teorierna är väl att hon hade en affär med självaste Da Vinci?
Förutom detta såg jag massa andra tavlor som jag inte hade en aning om vad de föreställde. Nakna män, nakna barn, Jesus med hål i magen, nakna kvinnor. Det fanns en sal låååååångt borta med skandinavisk konst så jag tog mig en promenad på ungefär en halvtimme dit. Så när jag väl kom dit fanns det inte en endaste svensk tavla. Då blev jag besviken och gick därifrån. Just det, jag letade igenom hela italienska avdelningen (och den är stor, ska jag tala om!) efter tavlan Nattvarden, eftersom jag ville se den i verkligheten. Jag ville se den mystiska handen, heliga Graal och så vidare. Sedan när jag kom hem och beklagade mig över att jag inte sett den berättade min rumskompis att den hänger i en kyrka i Italien. Så det var nog därför jag inte såg den idag :)
Alltså, förlåt, hörrni för att jag är så oallmänbildad när det gäller konst! Jag tycker det är jättekul när folk kan mycket om konst och det var så kul att se alla gubbar som stod och tittade på samma tavla i 45 minuter. Men jag är ledsen, men jag är verkligen inte intresserad. Så helhetsintrycket? Alltså... jag mår nog bra över att ha varit på Louvren och jag skulle ha ångrat mig om jag inte hade åkt dit. Men det är absolut inte det bästa Paris har att erbjuda. Det finns många andra ställen jag skulle rekommendera före, särskilt under en korttidsvisit.
Efter Louvren var klockan bara runt tre (var faktiskt uppe med tuppen idag!), så jag bestämde mig för att ta en tur till Triumfbågen. Jag stod i kö jättelänge, sedan kom jag fram till biljettluckan. Det visade sig vara gratis där med, så det var bara att traska in. Då insåg jag att det inte fanns någon hiss. Och Triumfbågen är hööööög!
Närmare bestämt 284 trappsteg. Jag gick och gick och gick och gick och gick. Under tiden jag gick tog jag massa dumma kort på mig själv (som ni aldrig, aldrig kommer se!) där jag försökte se utmattad ut med tungan hängande utanför munnen. Jag lovar att till och med Gene Simmons skulle ha blivit impad av de bilderna! I alla fall, mitt i allt gående så var jag vips uppe på taket! Det gick jättesnabbt och var bara lite jobbigt. Jag ställde mig och tittade på utsikten över Champs-Élysées, såg Sacré-coeur på håll, vred lite på huvudet och... där var Eiffeltornet, jättejättenära! Det var verkligen en häftig upplevelse. Och åt väster såg man Paris skyline, La Défense med massa höga, fina byggnader.
Sedan blev jag svinhungrig och eftersom jag sparat in närmare 20 euro på att komma in gratis överallt unnade jag mig en meny OCH en milkshake på McDonald's! Efter det satte jag mig i solen i Jardin du Luxembourg och lyssnade på musik tills jag nästan somnade, och nu är jag hemma igen, helt utmattad. Det var en fin dag! Imorgon tänkte jag ta en närmare titt på Tour Montparnasse. Återkommer om hur det går!
Av en ren slump hittade jag den här först av alla;
Madonnan i grottan, målad av Leonardo Da Vinci på 1480-talet. Detta är den ursprungliga versionen som, om jag inte minns fel (detta är alltså enligt Dan Brown!) beställdes av en kyrka för att hängas över deras altare. Det kyrkan ville ha var en bild av Johannes Döparen, Jesus, Maria och ängeln Uriel. Da Vinci målade då denna tavla, men kyrkan vägrade ta emot den eftersom de ansåg att Da Vinci blandat ihop figurerna (avsiktligt eller inte?). Istället för att Johannes Döparen ber om Jesus välsignelse så är det i bilden tvärtom. Det ser också ut som att Maria håller ett osynligt huvud som Uriel skär halsen av. Fast det kommer jag inte ihåg vad det hade för betydelse.
Nästa tavla jag såg var denna, som är jätteliten i verkligheten!
Mona-Lisa, målades av Da Vinci i början av 1500-talet och är väl ett av världens mest kända konstverk? Förklaringar är väl egentligen överflödiga, men en av anledningarna till varför tavlan är så känd är för att "Mona-Lisa" ler så hemlighetsfullt och i 500 års tid har konst-förstå-sig-påare försökt ta reda på vad hon ler åt. En av teorierna är väl att hon hade en affär med självaste Da Vinci?
Förutom detta såg jag massa andra tavlor som jag inte hade en aning om vad de föreställde. Nakna män, nakna barn, Jesus med hål i magen, nakna kvinnor. Det fanns en sal låååååångt borta med skandinavisk konst så jag tog mig en promenad på ungefär en halvtimme dit. Så när jag väl kom dit fanns det inte en endaste svensk tavla. Då blev jag besviken och gick därifrån. Just det, jag letade igenom hela italienska avdelningen (och den är stor, ska jag tala om!) efter tavlan Nattvarden, eftersom jag ville se den i verkligheten. Jag ville se den mystiska handen, heliga Graal och så vidare. Sedan när jag kom hem och beklagade mig över att jag inte sett den berättade min rumskompis att den hänger i en kyrka i Italien. Så det var nog därför jag inte såg den idag :)
Alltså, förlåt, hörrni för att jag är så oallmänbildad när det gäller konst! Jag tycker det är jättekul när folk kan mycket om konst och det var så kul att se alla gubbar som stod och tittade på samma tavla i 45 minuter. Men jag är ledsen, men jag är verkligen inte intresserad. Så helhetsintrycket? Alltså... jag mår nog bra över att ha varit på Louvren och jag skulle ha ångrat mig om jag inte hade åkt dit. Men det är absolut inte det bästa Paris har att erbjuda. Det finns många andra ställen jag skulle rekommendera före, särskilt under en korttidsvisit.
Efter Louvren var klockan bara runt tre (var faktiskt uppe med tuppen idag!), så jag bestämde mig för att ta en tur till Triumfbågen. Jag stod i kö jättelänge, sedan kom jag fram till biljettluckan. Det visade sig vara gratis där med, så det var bara att traska in. Då insåg jag att det inte fanns någon hiss. Och Triumfbågen är hööööög!
Närmare bestämt 284 trappsteg. Jag gick och gick och gick och gick och gick. Under tiden jag gick tog jag massa dumma kort på mig själv (som ni aldrig, aldrig kommer se!) där jag försökte se utmattad ut med tungan hängande utanför munnen. Jag lovar att till och med Gene Simmons skulle ha blivit impad av de bilderna! I alla fall, mitt i allt gående så var jag vips uppe på taket! Det gick jättesnabbt och var bara lite jobbigt. Jag ställde mig och tittade på utsikten över Champs-Élysées, såg Sacré-coeur på håll, vred lite på huvudet och... där var Eiffeltornet, jättejättenära! Det var verkligen en häftig upplevelse. Och åt väster såg man Paris skyline, La Défense med massa höga, fina byggnader.
Sedan blev jag svinhungrig och eftersom jag sparat in närmare 20 euro på att komma in gratis överallt unnade jag mig en meny OCH en milkshake på McDonald's! Efter det satte jag mig i solen i Jardin du Luxembourg och lyssnade på musik tills jag nästan somnade, och nu är jag hemma igen, helt utmattad. Det var en fin dag! Imorgon tänkte jag ta en närmare titt på Tour Montparnasse. Återkommer om hur det går!
Det var den baddagen...
Ser ni någon likhet mellan det här:
Och det här:
Inte jag heller. Kan man stämma någon?
torsdag 18 augusti 2011
I Afrika är det inte tanken som räknas
Idag har jag haft en mysig dag i min ensamhet i Paris. Var sugen på att åka och bada, men det blev så dåligt väder så jag lät bli. Det var nog tur! Jag hade världens tur för jag hittade en jättebra klädaffär i Paris. Jag spenderade säkert en timme därinne! De hade så sjukt mycket fina, billiga kläder. Note to self: affären heter chistera och hittas om man går åt "fel håll" på Rue de Rivoli och sedan svänger till vänster. Tyvärr var kläderna lite små på storlekarna vilket innebar att byxorna bara nådde till anklarna ungefär. Men jag hittade några saker ändå. Köpte ett linne, en plånbok och ett halsband, allt för bara 31 euro, alltså ungefär 300 kronor!
Det var en kvinna som provade massa kläder och så frågade hon mig om jag tyckte att hon passade i dem. Hon provade en jättefin plyschdress i blått som var jättesnygg mot hennes hudfärg (hon hade afrikanskt utseende). Sedan provade hon en jumpsuit som inte alls satt så fint, för hon var gravid så skärningen hamnade under magen. Men jag sa ändå att den passade perfekt. Man vet ju inte vad som kan hända med hormoner och sånt, bäst att vara på den säkra sidan!
Sedan gick jag en sväng längs Seine och över till Notre Dame. Hittade en jättesöt orkidé-marknad! Dit måste jag också hitta tillbaka när mamma kommer på besök. Efter det tog jag tåget till Montmartre. Det är så kul att åka runt i Paris när man får hitta bästa färdvägen och så. Typ "Jag tar den rosa mot Porte de Clingancourt, kliver av där, tar nästa till Porte Dauphine och... ja, det blir bra!" och så gör man det, och hamnar precis där man ska! Otroligt effektivt.
Vid Sacré-Coeur tittade jag på en sjukt duktig bolljonglör, viftade bort massa försäljare (blir galen på dem! Och blir så less på att man måste vara så otrevlig för att de ska fatta budskapet.) och försökte sedan gå in i själva kyrkan. Men se, det gick minsann inte! Det stod en stor skylt "No photos" så när vakten tittade på mig trodde jag han menade att jag höll kameran i handen. Jag sa att jag inte skulle ta några kort, men då skakade han på huvudet och sa "Shorts.". Jag fick alltså inte gå in i kyrkan för att jag hade shorts på mig. Visst, jag förstår litegrann på ett konstigt sätt att det kan vara förbjudet att gå in i en fin kyrka med korta shorts. Fast å andra sidan, det måste leda till enorma konsekvenser eftersom det är en sådan turistattraktion och på sommaren i Paris är det väldigt varmt, det är inte många som går omkring och är propert klädda. Dessutom var det ett par snygga jeansshorts jag hade, inte direkt badshortsmodellen. För mig gör det inte så mycket, jag var inte jätteintresserad, men jag tycker synd om de som kommer dit och verkligen vill gå in i kyrkan, men nekas för att de inte vill svettas i långbyxor.
Istället gick jag omkring lite i Montmartre, tittade på konstnärerna som målade av turister. Det märks verkligen vilka som är fejk och vilka som inte är det. En del ser ut att vara cirka 125 år, lockigt grått hår, basker på sniskan och deras bilder är helt underbara. Andra står där i hawaiiskjortor, har lärt sig säga "Cheap, come!" och deras bilder liknar inte alls modellen ifråga.
Idag har jag förresten dragit mitt strå till stacken och skänkt en timlön till Läkare utan gränser som arbetar vid Afrikas horn. Det blev 66 kronor. Jag blev nästan besviken på hur lite det var. Inte besviken på att jag har så dålig lön, mer besviken över att jag inte skänkt pengar tidigare. Men ni vet hur det är, man tänker "Jag borde...", så glömmer man det. Så tänker man "Alla andra gör det, det märks inte så mycket om jag låter bli.". Och så fortsätter det. Problemet är att när alla tänker så blir ingenting gjort. Jag blir så sjukt stolt över oss svenskar när jag läser att vi tillsammans har samlat in 10 miljoner (och idag 10 000 066!) till Läkare utan gränser. Det visar att när det verkligen gäller, då ställer vi upp! Jag hoppas och vill tro att andra länder skulle tänka så ifall vi behöver det någon gång i framtiden. Och det är ju faktiskt så att i en sånhär situation räcker inte tanken, utan det är agerandet som verkligen betyder någonting.
onsdag 17 augusti 2011
Idag känner jag livet i mig
- Idag känner jag livet i mig!
- Vad betyder det?
- Det är när allt känns härligt!
Så var det då och så känns det nu, för mig. Dagen började ju på ett superpositivt sätt och fortsatte likaså. Jag åt en god frukost på jobbet bestående av baguette, croissant och juice. Jobbet var jättekul idag, och jag hade ett äkta leende på läpparna när jag hälsade på alla. Käkade lunch med Franck, en femtiotalsintresserad gubbe på mitt jobb och det var så kul att bara sitta och lyssna på alla hans berättelser!
Under dagen fick jag två komplimanger av gäster. En engelsk familj var jätterolig att prata med, kvinnan samlade på julgrejer, hon köpte nya vart hon än åkte, men aldrig likadana. Mannen sa bittert att man knappt ser själva granen längre och då sa kvinnan "Äh, skit i min man, han har alltid foten i munnen. Enda gången han öppnar käften är för att stoppa in den andra foten.". Sedan sa mannen "Förresten, det verkar jobba många amerikanare här." Jag log lite och sa "Ja, kanske det. Fast inte i den här butiken." Han såg förvånat på mig varpå jag tillade "Ja, alltså... jag är svensk.". Fattar ni? En engelsman tror att jag är amerikanare! Coolt va? Sedan var den en annan engelsk pappa som sa "Good english". Det var så kul, eftersom min franska är sämre än de besökande tvååringarnas, det kändes bra att få veta att jag åtminstone är bra på någonting!
Två damer plus teamleadern kom till mig idag och bad mig att öppna kassalådan. Kvinnorna tittade sedan JÄTTENOGA på alla kvitton och allt jag hade därinne, sedan såg de lite missnöjda ut och gick. En arbetskamrat förklarade att de gör stickprov ibland för att kolla så att man gjort allt rätt, typ signerat checkarna, stämplat kupongerna och sånt. Han sa att de brukar ställa hundratals frågor om varenda liten grej men mig frågade de ingenting alls. Jag hoppas det betyder att allt var bra :D
Sedan kom det ett franskt par och handlade massa julgrejer. De visade en liten Tingelinggrej och sa massa saker jättesnabbt på franska. De såg på mig, sedan suckade kvinnan och sa "Hon fattade inte.", och det gjorde mig så arg! För jag hade visst fattat, nästan allting, utom sista delen. Mannen såg på mig och sa "English?" och då startade en konflikt inom mig. Snälla Sandra, som bara vill vara till lags, ville säga ja, så jag kunde få veta vad de ville och på det sättet hjälpa till snabbare. Jävlar-anamma-Sandra ville säga nej, bara av tjurighet för vad tanten hade sagt. Nu ville det sig så att jävlar-anamma-Sandra vann den inre fighten och jag sa självsäkert "Nej, ta det på franska du.". Och så hände någonting helt fantastiskt! Jag förstod vartenda ord han sa, det visade sig att han hade köpt Tingelinggrejen i en annan affär och nu ville byta den hos oss. Och jag kunde hjälpa dem utan problem och alla blev nöjda. Det kändes verkligen som en personlig seger!
Sedan hände det det roligaste och gulligaste på hela dagen. Ni vet Franck, som jag nämnde nyss? Han behövde en trasa för att putsa en ram, och jag visade vart han kunde hitta den. Då la han handen på min axel och sa "Sandra, tu es vraiment merveilleuse." (du är helt underbar). Och det syntes verkligen att han menade det, och inte på ett sliskigt jag-är-fransk-och-tror-att-alla-skandinaver-vill-ligga-med-mig-sätt, utan som att han på riktigt tyckte att det jag gjorde var bra. Det var det andra stolta ögonblicket på dagen! Tredje kom när jag fick veta att jag var even i min kassa, det var längesedan, ska jag tala om.Fjärde aha-ögonblicket kom när han med fina armar sa hej och hade uppkavlade armar.
Sedan åkte jag och storhandlade, köpte massa saker! Bestämde mig för lyxmiddag med rösti och bacon. När jag var på affären var jag så sjukt less på att allt här i Frankrike är så sött, så jag tänkte att jag skulle ta en burk sylt från diet-avdelningen. På burken stod "-95% sucre" vilket klingade så vackert i mina öron! Sedan, när jag åt sylten, insåg jag att sylt ju faktiskt ska vara sött. Men men, lyxmiddag blev det ändå! Och nu har röstin fått sällskap av lite chips. Är magen glad så är Sandra glad! Och det är jag! Men trött. Så nu blir det sovilovning för mig. Godnatt alla och dröm fina drömmar!
- Vad betyder det?
- Det är när allt känns härligt!
Så var det då och så känns det nu, för mig. Dagen började ju på ett superpositivt sätt och fortsatte likaså. Jag åt en god frukost på jobbet bestående av baguette, croissant och juice. Jobbet var jättekul idag, och jag hade ett äkta leende på läpparna när jag hälsade på alla. Käkade lunch med Franck, en femtiotalsintresserad gubbe på mitt jobb och det var så kul att bara sitta och lyssna på alla hans berättelser!
Under dagen fick jag två komplimanger av gäster. En engelsk familj var jätterolig att prata med, kvinnan samlade på julgrejer, hon köpte nya vart hon än åkte, men aldrig likadana. Mannen sa bittert att man knappt ser själva granen längre och då sa kvinnan "Äh, skit i min man, han har alltid foten i munnen. Enda gången han öppnar käften är för att stoppa in den andra foten.". Sedan sa mannen "Förresten, det verkar jobba många amerikanare här." Jag log lite och sa "Ja, kanske det. Fast inte i den här butiken." Han såg förvånat på mig varpå jag tillade "Ja, alltså... jag är svensk.". Fattar ni? En engelsman tror att jag är amerikanare! Coolt va? Sedan var den en annan engelsk pappa som sa "Good english". Det var så kul, eftersom min franska är sämre än de besökande tvååringarnas, det kändes bra att få veta att jag åtminstone är bra på någonting!
Två damer plus teamleadern kom till mig idag och bad mig att öppna kassalådan. Kvinnorna tittade sedan JÄTTENOGA på alla kvitton och allt jag hade därinne, sedan såg de lite missnöjda ut och gick. En arbetskamrat förklarade att de gör stickprov ibland för att kolla så att man gjort allt rätt, typ signerat checkarna, stämplat kupongerna och sånt. Han sa att de brukar ställa hundratals frågor om varenda liten grej men mig frågade de ingenting alls. Jag hoppas det betyder att allt var bra :D
Sedan kom det ett franskt par och handlade massa julgrejer. De visade en liten Tingelinggrej och sa massa saker jättesnabbt på franska. De såg på mig, sedan suckade kvinnan och sa "Hon fattade inte.", och det gjorde mig så arg! För jag hade visst fattat, nästan allting, utom sista delen. Mannen såg på mig och sa "English?" och då startade en konflikt inom mig. Snälla Sandra, som bara vill vara till lags, ville säga ja, så jag kunde få veta vad de ville och på det sättet hjälpa till snabbare. Jävlar-anamma-Sandra ville säga nej, bara av tjurighet för vad tanten hade sagt. Nu ville det sig så att jävlar-anamma-Sandra vann den inre fighten och jag sa självsäkert "Nej, ta det på franska du.". Och så hände någonting helt fantastiskt! Jag förstod vartenda ord han sa, det visade sig att han hade köpt Tingelinggrejen i en annan affär och nu ville byta den hos oss. Och jag kunde hjälpa dem utan problem och alla blev nöjda. Det kändes verkligen som en personlig seger!
Sedan hände det det roligaste och gulligaste på hela dagen. Ni vet Franck, som jag nämnde nyss? Han behövde en trasa för att putsa en ram, och jag visade vart han kunde hitta den. Då la han handen på min axel och sa "Sandra, tu es vraiment merveilleuse." (du är helt underbar). Och det syntes verkligen att han menade det, och inte på ett sliskigt jag-är-fransk-och-tror-att-alla-skandinaver-vill-ligga-med-mig-sätt, utan som att han på riktigt tyckte att det jag gjorde var bra. Det var det andra stolta ögonblicket på dagen! Tredje kom när jag fick veta att jag var even i min kassa, det var längesedan, ska jag tala om.
Sedan åkte jag och storhandlade, köpte massa saker! Bestämde mig för lyxmiddag med rösti och bacon. När jag var på affären var jag så sjukt less på att allt här i Frankrike är så sött, så jag tänkte att jag skulle ta en burk sylt från diet-avdelningen. På burken stod "-95% sucre" vilket klingade så vackert i mina öron! Sedan, när jag åt sylten, insåg jag att sylt ju faktiskt ska vara sött. Men men, lyxmiddag blev det ändå! Och nu har röstin fått sällskap av lite chips. Är magen glad så är Sandra glad! Och det är jag! Men trött. Så nu blir det sovilovning för mig. Godnatt alla och dröm fina drömmar!
Ballen på morgonen
Åh, vad underbart det är att vakna av solen (okej, av väckarklockan, men måste man vara så petig jämt?). Jag tog ett skutt ur sängen och gick genast ut och ställde mig på min fina, fågelskitiga balkong och såg ut över Pleiaderna som fortfarande sov. Det tog så lång tid att välja kläder, eftersom jag inte visste om jag ville ha klänning, one piece, shorts eller kjol, det finns så mycket att välja på när det är varmt!
Nu ska jag gå till jobbet och äta frukost. Hoppas de har croissanter, skulle känna mig såå fransk om jag åt det! Måste äta på jobbet för min frigo est vide, ska handla ikväll.
Pusselipuss, ha en fin dag!
(förresten, vad tänkte ni på när jag skrev ballen på morgonen? Fy skäms!)
Klappat och klart!
Här kommer dagens väder leks rapport! Vet ni, vet ni? Idag sken solen och det var sjukt varmt här Frankis! Det gjorde mig på såååå bra humör och nu börjar jag mer och mer, på ett veten skapligt sätt kunna konstatera att mitt humör är väder relaterat! Så idag har jag varit super glad hela dagen och lett så käkarna gått i lås. Tycker ni för resten att det är jobbigt att läsa det här? Vet ni varför? För att jag SÄR SKRIVER! Vill du bidra till att världen blir en bättre värld, sluta sär skriv så kommer alla känna att de varje morgon vaknar upp till ett vackrare sam hälle!
Idag fick jag veta att både när min mammis och min pappis kommer så är jag ledig. Det ska bli så jäääättekul! När pappis kommer har jag dessutom perfekt schema dagen innan och efter också så jag hoppas det blir samma sak när mammis kommer (schemat för den veckan har inte kommit än). Så nu är allt i princip klappat och klart! Nu måste bara guiden (moi) göra upp ett schema för vad mina små sockertoppar ska få se av Paris.
Justja, idag, på briefingen innan jag började jobba, fick jag veta att min butik fick 44% på kvalitetskontrollen (civilklädda personer går runt i butikerna och kollar om man säger hej, hejdå, tack, om man erbjuder kompletterande produkter, ler, ägnar sig åt gästen och så vidare). 44%!! Det är ju pyttelite! Vi är inte ens halvbra! Och det gör mig jätteledsen för jag gör verkligen mitt bästa, jag försöker säga alltihop, jag erbjuder alltid vårt extraerbjudande - även på franska. Så då blir jag så arg när de jag jobbar med inte orkar göra det, fastän de till och med är fransmän och kan säga det utan problem (jag har övat på frasen i 8 veckor nu!). Det som känns lite skönt att veta är att kvalitetskontrollen skedde den 3e augusti, vilket var en dag då jag var ledig. Alltså var det inte jag som skötte mig illa. Men det är lite dumt också, ifall de bara gör en kontroll. I så fall beror det ju helt på ifall de handlar av en av surisarna eller av en av gladisarna.
Idag var jag förresten 6 euro over i min kassa. Det är supermycket! Men tydligen var en kille 30 euro over, så vi hoppas att det var något fel på kassan, för det är så sjukt mycket att både kassörskan och gästen skulle märka om man inte gav tillbaka det.
Jag vet, idag blev det bara massa tråkigt jobbprat, men det är i princip allt jag gör på dagarna, så det är vad jag har att dela med mig(tänker inte berätta att efter jobbet tittade jag på en Musse-show och när den var slut kutade jag runt scenen och knuffade bort alla barn som var på väg dit så jag fick stå längst fram när prinsessorna gick förbi). På torsdag och fredag är jag dock ledig. Tydligen ska det bli supervarmt på torsdag, så jag har beslutsångest. Ska jag åka till Paris och ströva omkring i Montmartre, eller ska jag åka till Jablines och sola och bada? Välj åt mig!
Godnatt, därhemma! Sov så gott, puss och kram!
Idag fick jag veta att både när min mammis och min pappis kommer så är jag ledig. Det ska bli så jäääättekul! När pappis kommer har jag dessutom perfekt schema dagen innan och efter också så jag hoppas det blir samma sak när mammis kommer (schemat för den veckan har inte kommit än). Så nu är allt i princip klappat och klart! Nu måste bara guiden (moi) göra upp ett schema för vad mina små sockertoppar ska få se av Paris.
Justja, idag, på briefingen innan jag började jobba, fick jag veta att min butik fick 44% på kvalitetskontrollen (civilklädda personer går runt i butikerna och kollar om man säger hej, hejdå, tack, om man erbjuder kompletterande produkter, ler, ägnar sig åt gästen och så vidare). 44%!! Det är ju pyttelite! Vi är inte ens halvbra! Och det gör mig jätteledsen för jag gör verkligen mitt bästa, jag försöker säga alltihop, jag erbjuder alltid vårt extraerbjudande - även på franska. Så då blir jag så arg när de jag jobbar med inte orkar göra det, fastän de till och med är fransmän och kan säga det utan problem (jag har övat på frasen i 8 veckor nu!). Det som känns lite skönt att veta är att kvalitetskontrollen skedde den 3e augusti, vilket var en dag då jag var ledig. Alltså var det inte jag som skötte mig illa. Men det är lite dumt också, ifall de bara gör en kontroll. I så fall beror det ju helt på ifall de handlar av en av surisarna eller av en av gladisarna.
Idag var jag förresten 6 euro over i min kassa. Det är supermycket! Men tydligen var en kille 30 euro over, så vi hoppas att det var något fel på kassan, för det är så sjukt mycket att både kassörskan och gästen skulle märka om man inte gav tillbaka det.
Jag vet, idag blev det bara massa tråkigt jobbprat, men det är i princip allt jag gör på dagarna, så det är vad jag har att dela med mig
Godnatt, därhemma! Sov så gott, puss och kram!
lördag 13 augusti 2011
Tassalva och utskällning
Idag tog jag upp min gigantiska tassalvetub och kletade på läppemoj på läpparna. Mina arbetskamrater blev helt chockade när de såg den och började skämta om att i Sverige måste man minsann ha stora läppar! Tänk om de visste att det är sånt man egentligen ska smeta på förhårdnader under vovvefötter! Tänker inte berätta det :D
Fick idag uppleva min första så kallade "guest situation". En kvinna kom fram till min kassa och frågade om man kunde betala där. Jag sa ja, men att hon var tvungen att vänta, eftersom jag precis hade en kund. Det visade sig att kunden jag hade skulle handla mycket, så jag fick gå till stocken två gånger och hämta kartonger. Sista gången tittade kvinnan på mig och sa "Jag MÅSTE få betala nu!". Jag log och nickade innan jag skyndade iväg för att hämta den sista snow globen till kunden före. Då kom kvinnans man och sa - jättehögt - VI GÅR NU! Sedan kastade de ifrån sig sakerna och gick mot utgången. Alldeles innan de gick vände sig mannen om och skrek till mig "TACK FÖR DIN SERVICE!"
Jag trodde att om jag skulle få uppleva något sånthär skulle jag börja gråta, för jag hatar när folk är arga på mig, men jag började nästan skratta istället. För det första, vart i världen kan man säga att man MÅSTE betala och på så sätt kan gå före i kön? Ni skulle väl ha kommit tio minuter tidigare då, om ni har så himla bråttom! Och för det andra, om jag har en kund så ligger all min uppmärksamhet på den kunden. Vill kunden ha ytterligare en figur, då hämtar jag den. Vill kunden ha en större påse, då hämtar jag en större påse. Sedan, när allt är klart, övergår all den uppmärksamheten till nästa person. Jag vägrar vara otrevlig mot någon bara för att den bakom ska få betala snabbare. Det tror jag är mer uppskattat dessutom, jag vill i alla fall att när jag betalar ska kassörskan ägna sig åt mig och bara mig.
Det är verkligen intressant (och tro mig, irriterande!) hur folk från en del länder beter sig i kassan. Araber låter en skanna allting, sedan börjar de peka ut de stora figurerna de vill ha så först efteråt kan man hämta det, istället för att man hade kunnat be en kollega redan i början av transaktionen. Det tar väldigt lång tid för araber att bli färdiga. Kineser och indier tror att de är på marknad, de tränger sig fram till kassan och lägger upp vara och pengar tillsammans, utan att bry sig om att andra är där. Fransmän, italienare och spanjorer köar från alla håll, man kan ha fyra olika familjer vid kassan och alla bråkar om vem som var där först. Skandinaver håller sig blygt i bakgrunden och låter alla som tränger sig gå före, även om de missar paraden så skulle de aldrig få för sig att säga något eller klaga. (Och så hoppas jag att ni förstår att jag inte drar alla över en kam, det är bara generellt såhär det har varit i min kassa!)
Nu ska jag sova för imorgon ska jag upp och kocka! À tout!
Fick idag uppleva min första så kallade "guest situation". En kvinna kom fram till min kassa och frågade om man kunde betala där. Jag sa ja, men att hon var tvungen att vänta, eftersom jag precis hade en kund. Det visade sig att kunden jag hade skulle handla mycket, så jag fick gå till stocken två gånger och hämta kartonger. Sista gången tittade kvinnan på mig och sa "Jag MÅSTE få betala nu!". Jag log och nickade innan jag skyndade iväg för att hämta den sista snow globen till kunden före. Då kom kvinnans man och sa - jättehögt - VI GÅR NU! Sedan kastade de ifrån sig sakerna och gick mot utgången. Alldeles innan de gick vände sig mannen om och skrek till mig "TACK FÖR DIN SERVICE!"
Jag trodde att om jag skulle få uppleva något sånthär skulle jag börja gråta, för jag hatar när folk är arga på mig, men jag började nästan skratta istället. För det första, vart i världen kan man säga att man MÅSTE betala och på så sätt kan gå före i kön? Ni skulle väl ha kommit tio minuter tidigare då, om ni har så himla bråttom! Och för det andra, om jag har en kund så ligger all min uppmärksamhet på den kunden. Vill kunden ha ytterligare en figur, då hämtar jag den. Vill kunden ha en större påse, då hämtar jag en större påse. Sedan, när allt är klart, övergår all den uppmärksamheten till nästa person. Jag vägrar vara otrevlig mot någon bara för att den bakom ska få betala snabbare. Det tror jag är mer uppskattat dessutom, jag vill i alla fall att när jag betalar ska kassörskan ägna sig åt mig och bara mig.
Det är verkligen intressant (och tro mig, irriterande!) hur folk från en del länder beter sig i kassan. Araber låter en skanna allting, sedan börjar de peka ut de stora figurerna de vill ha så först efteråt kan man hämta det, istället för att man hade kunnat be en kollega redan i början av transaktionen. Det tar väldigt lång tid för araber att bli färdiga. Kineser och indier tror att de är på marknad, de tränger sig fram till kassan och lägger upp vara och pengar tillsammans, utan att bry sig om att andra är där. Fransmän, italienare och spanjorer köar från alla håll, man kan ha fyra olika familjer vid kassan och alla bråkar om vem som var där först. Skandinaver håller sig blygt i bakgrunden och låter alla som tränger sig gå före, även om de missar paraden så skulle de aldrig få för sig att säga något eller klaga. (Och så hoppas jag att ni förstår att jag inte drar alla över en kam, det är bara generellt såhär det har varit i min kassa!)
Nu ska jag sova för imorgon ska jag upp och kocka! À tout!
fredag 12 augusti 2011
Paris by night
Ikväll var jag, Sanna och Emma i Paris och käkade avskedsmiddag eftersom Sanna åker hem på söndag. Vi hittade en liten, mysig restaurang någonstans mellan Notre Dame och Saint-Michel med menyförslag - superbien!
Och till allt detta - vin såklart, som alltid i Frankrike! Efter maten lämnade vi av Sanna på metron, sedan gick jag och Emma på romantisk promenad längs Seine. Vi hittade en jääääättestor bok/dvd/cd/kasett/vhs/vinylskivebutik och jag hittade tre svenska böcker (egentligen var två av dem norska, men med svenska författare, så det räknas!)
Sedan tog vi massa fina kvällsbilder vid Seine, det är så otroligt vacker när det är mörkt och alla lampor lyser. Lyckades få till riktigt bra kort med hjälp av självutlösare och broräcke. Här nedan är Pont des Arts med Eiffeltornet i bakgrunden. Fler bilder finns på fejsbokk!
Nya kjolen kom återigen till användning - tur jag köpte den!
Förrätt - äkta gratinerad fransk löksoppa, utan regn och åska!
Huvudrätt - anka med apelsinsås
Efterrätt - Crème Brûlée
Och till allt detta - vin såklart, som alltid i Frankrike! Efter maten lämnade vi av Sanna på metron, sedan gick jag och Emma på romantisk promenad längs Seine. Vi hittade en jääääättestor bok/dvd/cd/kasett/vhs/vinylskivebutik och jag hittade tre svenska böcker (egentligen var två av dem norska, men med svenska författare, så det räknas!)
Sedan tog vi massa fina kvällsbilder vid Seine, det är så otroligt vacker när det är mörkt och alla lampor lyser. Lyckades få till riktigt bra kort med hjälp av självutlösare och broräcke. Här nedan är Pont des Arts med Eiffeltornet i bakgrunden. Fler bilder finns på fejsbokk!
Och när jag kom hem hade jag fått brev från mormor i brevlådan. Jättekul! Känns så kul när den inte är tom. Nu ska jag ta och sova lite så jag orkar upp tidigt (före 12!) imorgon för jag ska till Paris och shoppa upp lönen :) Pusselipuss!
onsdag 10 augusti 2011
Party - försök 7.0
Kvällen igår kan sammanfattas med att den började med katastrof, mitten var bra och slutet... konstigt.
Började med att jag slutade 21 och stod inne i omklädningsrummet på Disneyland och sminkade mig. Skulle möta Laura vid bussen strax innan elva och irländarna/holländarna skulle vi möta på tåget. Såklart var Lauras buss sen och vi missade tåget. Vi bestämde oss för att mötas på Chatelet istället och då tog mina mobilpengar slut. Efter mycket om och men kom vi till Chatelet där de hade väntat ett tag. Jag sa till Laura att vi skulle gå båda genom samma tunnelbaneutgång för det skulle gå snabbare (hon hittade inte sitt kort). Då kom en man fram till oss och sa typ "Jaha, tjejer, får jag se era biljetter". Jag visade mitt kort och vinkade stressat till de andra som väntat på oss ett tag. Mitt kort fick godkänt, sedan testade de Lauras. Då visade det sig att hennes kort bara gällde för zon 4 och 5 och vi var i zon 1. Det var som i en såndär mardröm då man inte är säker på om man drömmer eller det är verklighet, sedan inser man att allt faktiskt var en dröm och man kan slappna av. Bara det att det faktiskt hände på riktigt. Vi pratade med vakten ett tag och sa att vi var utlänningar, vi förstod inte systemet riktigt. Jag var helt säker på att vi skulle hamna i fängelse eller något. När han sedan sa att vi skulle betala 25 euro blev jag så lättad, det kändes som ett lågt pris! (jämfört med mina föreställda dödsstraffscener). Jag kastade upp 25 euro, sedan sprang vi till de andra som var snälla och fortfarande väntade på oss.
Vi gick till ett ställe som heter Café Oz - någon hade hört att det skulle vara jättebra där! När vi kom in var det nästan tomt, porröda lampor på väggarna, dämpad musik. Vi ville nästan gråta. Vi satt och bara deppade ett tag, sedan kom det in ett gäng och en av irländarna utropade direkt "You're Irish!". Så då stod vi och pratade med dem ett bra tag och vår lilla grupp växte då vi bestämde oss för att fortsätta kvällen tillsammans.
Vi tog taxi till ett ställe där det uppenbarligen skulle finnas en nattklubb. När vi klev ur taxin sa Anouk "Sandra, vi måste ta kort!". Vadå, tänkte jag, jag har ju tagit kort hela kvällen. När jag sedan vred på huvudet och såg att vi var alldeles vid Moulin Rouge kissade jag nästan på mig. Det var så himla coolt! Vi tog massa kort framför Moulin Rouge, sedan kom en tjej ur vårt sällskap springande och sa "Vill ni komma in så kommer ni NU!". Vi sprang till klubben och då visade det sig att hon kände vakten. De pratade en stund och sedan - vips - hade vi allihop gått förbi den långa kön och var inne på en riktig nattklubb. Lilla jag på en nattklubb i Moulin Rouge! Helt sjukt!
Vi stannade på stället hela kvällen och det var så himla kul att få dansa lite! Dock är killarna här vääääldigt påträngande. Det räckte med ett hej så var man "tillsammans" och de väntade sig att man skulle släppa allt och följa med dem hem. Träffade dock en skitrolig australiensare som var på europaluff och nu var i Paris. Fast hans dialekt var inte alltid den lättaste att förstå. Och så sa han att det inte finns superstora, håriga spindlar i Australien, så han måste ha ljugit! Han sa även att jag var den snyggaste i sällskapet och att min engelska var den bästa. Bör poängteras att jag spenderade kvällen med irländare i majoritet. Men det var kul att få lite komplimanger! Fast det märks ju hur svensk man är, det är omöjligt att ta åt sig, man blir bara generad och skrattar bort det.
Efter det tog vi en taxi (mycket taxiåkande! Jag kommer behöva gifta mig rikt om det ska fortsätta på det här sättet!) till Chatelet för att ta första tåget hem. När vi kom dit var grindarna stängda och en förbipasserande taxi sa att vi skulle få vänta 45 minuter men att han kunde köra oss hem på 10 för bara 40 euro. En i sällskapet var jättejättesjuk så vi bestämde oss för att ta taxin. Det var de längsta 10 minutrarna i mitt liv. Det tog minst en timme innan vi var hemma och priset höjdes även till 60 euro. Men det var ändå okej, för på taxametern stod det 86, så chauffören var schysst. Men han var helt övertygad om att vi alla ville gå ut med honom. Han bytte telefonnummer med oss alla ifall vi behöver taxi någon gång, eller ifall han skulle bjuda in oss på en cool nattklubb. Nu har han dock fått för sig att jag ska äta italienskt med honom så han ringer hela tiden och jag vägrar svara. Funderar på att låta någon fransk kille på mitt jobb ta samtalet och skälla ut honom på franska. Fast han vet ju var jag bor, så det kanske inte är så smart.
Nu ska jag i alla fall iväg och göra någonting åt mitt helt tomma kylskåp. Sedan blir det en latdag, kanske lite tvättning. Ha det så bra alla! Förresten, massa bilder finns på fejjan!
Började med att jag slutade 21 och stod inne i omklädningsrummet på Disneyland och sminkade mig. Skulle möta Laura vid bussen strax innan elva och irländarna/holländarna skulle vi möta på tåget. Såklart var Lauras buss sen och vi missade tåget. Vi bestämde oss för att mötas på Chatelet istället och då tog mina mobilpengar slut. Efter mycket om och men kom vi till Chatelet där de hade väntat ett tag. Jag sa till Laura att vi skulle gå båda genom samma tunnelbaneutgång för det skulle gå snabbare (hon hittade inte sitt kort). Då kom en man fram till oss och sa typ "Jaha, tjejer, får jag se era biljetter". Jag visade mitt kort och vinkade stressat till de andra som väntat på oss ett tag. Mitt kort fick godkänt, sedan testade de Lauras. Då visade det sig att hennes kort bara gällde för zon 4 och 5 och vi var i zon 1. Det var som i en såndär mardröm då man inte är säker på om man drömmer eller det är verklighet, sedan inser man att allt faktiskt var en dröm och man kan slappna av. Bara det att det faktiskt hände på riktigt. Vi pratade med vakten ett tag och sa att vi var utlänningar, vi förstod inte systemet riktigt. Jag var helt säker på att vi skulle hamna i fängelse eller något. När han sedan sa att vi skulle betala 25 euro blev jag så lättad, det kändes som ett lågt pris! (jämfört med mina föreställda dödsstraffscener). Jag kastade upp 25 euro, sedan sprang vi till de andra som var snälla och fortfarande väntade på oss.
Vi gick till ett ställe som heter Café Oz - någon hade hört att det skulle vara jättebra där! När vi kom in var det nästan tomt, porröda lampor på väggarna, dämpad musik. Vi ville nästan gråta. Vi satt och bara deppade ett tag, sedan kom det in ett gäng och en av irländarna utropade direkt "You're Irish!". Så då stod vi och pratade med dem ett bra tag och vår lilla grupp växte då vi bestämde oss för att fortsätta kvällen tillsammans.
Vi tog taxi till ett ställe där det uppenbarligen skulle finnas en nattklubb. När vi klev ur taxin sa Anouk "Sandra, vi måste ta kort!". Vadå, tänkte jag, jag har ju tagit kort hela kvällen. När jag sedan vred på huvudet och såg att vi var alldeles vid Moulin Rouge kissade jag nästan på mig. Det var så himla coolt! Vi tog massa kort framför Moulin Rouge, sedan kom en tjej ur vårt sällskap springande och sa "Vill ni komma in så kommer ni NU!". Vi sprang till klubben och då visade det sig att hon kände vakten. De pratade en stund och sedan - vips - hade vi allihop gått förbi den långa kön och var inne på en riktig nattklubb. Lilla jag på en nattklubb i Moulin Rouge! Helt sjukt!
Vi stannade på stället hela kvällen och det var så himla kul att få dansa lite! Dock är killarna här vääääldigt påträngande. Det räckte med ett hej så var man "tillsammans" och de väntade sig att man skulle släppa allt och följa med dem hem. Träffade dock en skitrolig australiensare som var på europaluff och nu var i Paris. Fast hans dialekt var inte alltid den lättaste att förstå. Och så sa han att det inte finns superstora, håriga spindlar i Australien, så han måste ha ljugit! Han sa även att jag var den snyggaste i sällskapet och att min engelska var den bästa. Bör poängteras att jag spenderade kvällen med irländare i majoritet. Men det var kul att få lite komplimanger! Fast det märks ju hur svensk man är, det är omöjligt att ta åt sig, man blir bara generad och skrattar bort det.
Efter det tog vi en taxi (mycket taxiåkande! Jag kommer behöva gifta mig rikt om det ska fortsätta på det här sättet!) till Chatelet för att ta första tåget hem. När vi kom dit var grindarna stängda och en förbipasserande taxi sa att vi skulle få vänta 45 minuter men att han kunde köra oss hem på 10 för bara 40 euro. En i sällskapet var jättejättesjuk så vi bestämde oss för att ta taxin. Det var de längsta 10 minutrarna i mitt liv. Det tog minst en timme innan vi var hemma och priset höjdes även till 60 euro. Men det var ändå okej, för på taxametern stod det 86, så chauffören var schysst. Men han var helt övertygad om att vi alla ville gå ut med honom. Han bytte telefonnummer med oss alla ifall vi behöver taxi någon gång, eller ifall han skulle bjuda in oss på en cool nattklubb. Nu har han dock fått för sig att jag ska äta italienskt med honom så han ringer hela tiden och jag vägrar svara. Funderar på att låta någon fransk kille på mitt jobb ta samtalet och skälla ut honom på franska. Fast han vet ju var jag bor, så det kanske inte är så smart.
Nu ska jag i alla fall iväg och göra någonting åt mitt helt tomma kylskåp. Sedan blir det en latdag, kanske lite tvättning. Ha det så bra alla! Förresten, massa bilder finns på fejjan!
tisdag 9 augusti 2011
Antagningen
Om 43 personer tackar nej i Linköping, eller 12 i Umeå så kommer jag vara läkare om 5,5 år. Helt sjukt att jag, med mina - i sammanhanget - dåliga betyg var så nära! Känns både bra och dåligt. En liten del av mig vill så gärna in. En stor del av mig vill så gärna vänta till efter jul. Kommer jag in efter jul blir det kanske där jag vill, jag har tid att fixa allt med lägenhet och så och jag får vara med ända från början, inte hoppa in efter ett tag. Men ändå. Så nära. Så nära.
måndag 8 augusti 2011
Disneyhemlis
Det jag ska berätta nu kommer nog göra många chockade. Kanske rentav förskräckta. Det är nämligen så att jag tror, eller jag är ganska säker på, att prinsessorna faktiskt inte bor på Disneyland. Jag tror att när man ser Belle, Snövit, Askungen, Rapunsel, Törnrosa, Ariel eller Tingeling i parken så är det bara en människa som klätt ut sig. De riktiga prinsessorna vet vi ju bor i ett land bortom sol och måne tillsammans med sina prinsar, fullt upptagna med att leva lyckliga i alla sina dagar. De har inte tid att larva omkrig på Disneyland. Så, nu är det sagt.
Djurskyddsföreningen
Kommer ni ihåg det där jag skrev om hundvalparna som bodde i glasburar? Det gjorde mig så upprörd att jag direkt skrev ett brev till Svenska Djurskyddsföreningen och frågade varför och hur det kan gå till på det här sättet. Idag fick jag svar!
Jag är jätteglad att jag fick svar och att de tog sig tid att förklara för mig, men jag är fortfarande helt chockad över att detta sker i Frankrike. Innan såg jag Paris som en modern storstad, men jag vette tusan längre. Folk som betalar med checkar och har djur i akvarium, är det modernt?
Hej Sandra,Det du beskriver är förbjudet i Svensk lagstiftning och någon förklaring till att det får gå till så i andra EU länder har jag inte. Djurskyddsorganisationer och veterinärer inom EU har engagerat sig i frågan. Det är på gång att skrivas en gemensam djurskyddslagstiftning, om sällskapsdjur, inom EU där bl.a. den här frågeställningen tas upp. Att sälja valpar på det sätt som du beskriver är inte lämpligt ur djurskyddssynpunkt. Om du vill göra en insats så kan du ta kontakt med lokal djurskyddsföreningar i Paris och påtala det du sätt och hur du som person upplever det. Ju fler vi är som protesterar mot den här typen av djurförsäljning, desto större chans att vi kan få ett stopp på det hela. Det finns även internationella djurskyddsföreningar som du kan ta kontakt med. WSPA, World Society for Animal Protection eller Four Paws (Fyra tassar) vet inte om någon av dessa organisationer har kontor I Paris.
Jag är jätteglad att jag fick svar och att de tog sig tid att förklara för mig, men jag är fortfarande helt chockad över att detta sker i Frankrike. Innan såg jag Paris som en modern storstad, men jag vette tusan längre. Folk som betalar med checkar och har djur i akvarium, är det modernt?
söndag 7 augusti 2011
Så jävla arg!
Jag hatar spindlar, ormar, maskar, maggotar, mygg, flugor, fåglar, fiskar, grodor, larver, råttor, hamstrar, fladdermöss, oxar och säkert massa andra djur som jag inte kommer på nu. Som ni ser är jag inte direkt någon djuraktivist. Men efter idag skulle jag nog kunna bli det!
Idag var jag inne i Paris innerstad och fick syn på en djuraffär så jag bestämde mig för att gå in. Den första syn som mötte mig var en hel vägg fylld med glasburar, ungefär sådana vi har i djuraffärer i Sverige för marsvin, ormar och dylikt. Grejen är att alla glasburar var fyllda med små hundvalpar av olika raser. I glasburarna, som var kompakta sånär som på en liten springa där luft kunde komma in, innehöll endast lite halm på marken, en vattenskål och tre eller fyra hundvalpar. Hundarna låg på sidan och flämtade, av värme eller rädsla vet jag inte. Ingen av de säkert 10-15 hundvalparna jag såg besatt den vanliga nyfikenhet och glädje som hundar i den åldern alltid har.
Jag blev helt chockad och gick därifrån eftersom jag mådde så illa av synen. Då fick jag se att bredvid denna första djuraffär följde säkert 5 till med samma uppbyggnad, alltså med hundar i glasburar. I en affär fanns det en åttkantig glasbur med endast en liten hundvalp i, som en slags trofé där småbarnen kunde gå förbi och banka på glaset.
Jag vet inte hur gamla hundarna kan ha varit, jag hoppas och tror att de var äldre än 8 veckor, eftersom annars vore det helt obarmhärtigt att ta dem ifrån sin mor. Å andra sidan, var de äldre innebär det att de är alldeles för stora för att dela en sådan yta (ca 1 kvadratmeter) med 3-4 andra hundar.
Jag tycker det är helt jävla sjukt att det kan vara såhär i Paris, en storstad i ett europeiskt land. Och hur kan dessa affärer vara fyllda av folk som skrattar, tittar på de gulliga hundarna, knackar på glaset för att få deras uppmärksamhet?
Jag vet att det finns värre problem än det här i världen, men detta gjorde mig så otroligt arg och ledsen. Hundvalparna har inte valt själva att vara där. De har inte supit eller spelat bort sina pengar så de har hamnat på gatan. De har inte bett om att få bo i en glaslåda tillsammans med sina syskon. De råkade bara bli födda i ett ofattbart inskränkt land.
Idag var jag inne i Paris innerstad och fick syn på en djuraffär så jag bestämde mig för att gå in. Den första syn som mötte mig var en hel vägg fylld med glasburar, ungefär sådana vi har i djuraffärer i Sverige för marsvin, ormar och dylikt. Grejen är att alla glasburar var fyllda med små hundvalpar av olika raser. I glasburarna, som var kompakta sånär som på en liten springa där luft kunde komma in, innehöll endast lite halm på marken, en vattenskål och tre eller fyra hundvalpar. Hundarna låg på sidan och flämtade, av värme eller rädsla vet jag inte. Ingen av de säkert 10-15 hundvalparna jag såg besatt den vanliga nyfikenhet och glädje som hundar i den åldern alltid har.
Jag blev helt chockad och gick därifrån eftersom jag mådde så illa av synen. Då fick jag se att bredvid denna första djuraffär följde säkert 5 till med samma uppbyggnad, alltså med hundar i glasburar. I en affär fanns det en åttkantig glasbur med endast en liten hundvalp i, som en slags trofé där småbarnen kunde gå förbi och banka på glaset.
Jag vet inte hur gamla hundarna kan ha varit, jag hoppas och tror att de var äldre än 8 veckor, eftersom annars vore det helt obarmhärtigt att ta dem ifrån sin mor. Å andra sidan, var de äldre innebär det att de är alldeles för stora för att dela en sådan yta (ca 1 kvadratmeter) med 3-4 andra hundar.
Jag tycker det är helt jävla sjukt att det kan vara såhär i Paris, en storstad i ett europeiskt land. Och hur kan dessa affärer vara fyllda av folk som skrattar, tittar på de gulliga hundarna, knackar på glaset för att få deras uppmärksamhet?
Jag vet att det finns värre problem än det här i världen, men detta gjorde mig så otroligt arg och ledsen. Hundvalparna har inte valt själva att vara där. De har inte supit eller spelat bort sina pengar så de har hamnat på gatan. De har inte bett om att få bo i en glaslåda tillsammans med sina syskon. De råkade bara bli födda i ett ofattbart inskränkt land.
Lägger in en bild på världens vackraste vovvar, Ariba och Alice
fredag 5 augusti 2011
7 veckor
Idag är det 7 veckor sedan jag var en liten, rädd person som kom fram till Paris. Eller ja, så rädd var jag kanske inte. Mest hungrig. Men i alla fall så har sju veckor gått och jag har bara 8 kvar. Vilket innebär att jag snart har varit här halva tiden. Helt sjukt egentligen!
Vaknade på fel sida imorse och ännu surare blev jag då jag insåg att det spöspöspöregnade och åskade ute. Jag är så less på det här! Vill använda mina sommarkläder och visa upp mina bruna ben som skulle ha varit bra mycket brunare om de inte hade varit utsatta för regn de senaste fem veckorna (tänk om jag växer ännu mer nu :O Tycker jag är lång så det räcker). I alla fall började dagen som en tyck-synd-om-mig-själv-dag och allt kändes bara dumt och tråkigt. Bestämde mig för att ta en dusch och skulle böja mig ner för att tvätta fötterna. Då gled nyss nämnda fötter iväg och jag landade med en duns i duschen. Ville nästan börja gråta för att allt gick så fel hela tiden, men det slutade med att jag istället skrattade åt mig själv för att jag var så töntig. Nu lyssnar jag på Poodles nya skiva (rekommenderas starkt! Performocracy) och inser hur bra jag faktiskt har det. Jag har en supersnäll rumskompis som gör egen glass. Jag har internet på rummet. Jag har ätit frukost. Jag trivs väldigt bra med de flesta jag jobbar med. Jag känner att min franska har börjat förbättras lite. Jag får betalt för att vara på Disneyland varje dag. Inte helt fel.
Vaknade på fel sida imorse och ännu surare blev jag då jag insåg att det spöspöspöregnade och åskade ute. Jag är så less på det här! Vill använda mina sommarkläder och visa upp mina bruna ben som skulle ha varit bra mycket brunare om de inte hade varit utsatta för regn de senaste fem veckorna (tänk om jag växer ännu mer nu :O Tycker jag är lång så det räcker). I alla fall började dagen som en tyck-synd-om-mig-själv-dag och allt kändes bara dumt och tråkigt. Bestämde mig för att ta en dusch och skulle böja mig ner för att tvätta fötterna. Då gled nyss nämnda fötter iväg och jag landade med en duns i duschen. Ville nästan börja gråta för att allt gick så fel hela tiden, men det slutade med att jag istället skrattade åt mig själv för att jag var så töntig. Nu lyssnar jag på Poodles nya skiva (rekommenderas starkt! Performocracy) och inser hur bra jag faktiskt har det. Jag har en supersnäll rumskompis som gör egen glass. Jag har internet på rummet. Jag har ätit frukost. Jag trivs väldigt bra med de flesta jag jobbar med. Jag känner att min franska har börjat förbättras lite. Jag får betalt för att vara på Disneyland varje dag. Inte helt fel.
Igår var jag och tittade på den omtalade Tarzanshowen på Disneyland. En engelsk tjej hade sagt att jag måste gå dit för Tarzan är så snygg och har värsta magmusklerna. Sagt och gjort, jag gick dit och satte mig på bästa platsen, alldeles framför scenen. Kameran redo, dreglet under kontroll. Men grejen var att jag kunde knappt ta några kort, för då skulle jag missa vad som hände på scenen. Showen var så sjukt fantastiskt bra att jag satt med gapande mun hela tiden. Det var ett gymnastiskt nummer till musiken i Tarzan och de som spelade var så otroligt duktiga och orädda att det var en fröjd att se dem kasta sig från lianer och hålla både sig själv samt tre andra personer uppe med en hand. Den showen måste ses av alla som är i parken! Tyvärr visas den bara över sommaren så skynda, skynda!
Shoppade lite igår också. Hade bestämt att jag inte skulle köpa något svart, inget onödigt och ingenting på H&M. Kom hem med en svart kjol från H&M. Men den var så fin! Och går att använda både till vardags, formellt och fest. Och det visade sig dessutom vara väldigt tur att jag köpte den! När jag hade jobbat färdigt och bytt om kom Annika, min svenska arbetskamrat, fram till mig och sa "Sandra... jag har inga kläder...". Då visade det sig att hennes kläder blivit stulna alternativt upphittade från omklädningsrummet så det enda hon hade var den fina Main Street-kostymen. Jag utropade glatt, med en gnutta panik i rösten "Men jag har en kjol!". Så till slut kom vi hem ändå, utan nakenchocker! Se, ibland kan shopping vara bra! Faktiskt.
Nu ska jag snart iväg och jobba. Close 2/4 står på schemat ikväll. Bisous!
tisdag 2 augusti 2011
Jablines
Vaknade av att solen sken in genom springan i mellan fönstret och den tunga gardinen och visste direkt att idag är dagen då det ska ske! Idag är dagen jag ska bada för första gången. Blev ännu gladare när jag tog telefonen och upptäckte att en finsk tjej, Saara, gärna ville följa med mig. Jag skuttade upp ur sängen och började skära vattenmelon sedan åkte jag iväg. Träffade Saara i Val d'Europe och sa direkt till henne "Du, bara så du vet, när man är med mig brukar det inte bli så bra. Det brukar bli ganska mycket äventyr." och syftade på mina tidigare utekvällar här i Paris samt diverse annat som har hänt. Det brukar aldrig bli som man tänkt sig. Och det blev det inte idag heller. Såklart lyckades jag glömma kameran hemma så det finns tyvärr (!) inga bildbevis.
Vi kom till Chessy och skulle ta bussen. Insåg att vi missat den med tjugo minuter och nästa gick om två timmar, klockan tre. Vi bestämde oss därför för att ta en sväng i parken. Vi gick till Saaras jobb för hon trodde hon kunde fixa gratis dricka till oss. Sedan satt vi där med en hel bricka med strips, lökringar, chicken wings, churros, en slags bulle med nutella i, yoghurt och dricka. Allting gratis! Vi åt som galningar, sedan gick vi tillbaka till bussen.
Bussresan var helt otroligt vacker, vi åkte igenom flera små byar med äkta små franska hus och gårdar. Det var jättemysigt! Jag vill så gärna känna någon där så jag kan gå in och titta hur det ser ut. Väl framme stannade bussen alldeles utanför Jablines aktivitetcenter, vilket var jättebra, annars skulle vi säkert ha gått vilse. Vi tittade på en karta, lokaliserade stranden och började gå. Vi gick och gick och fortsatte gå och gick lite till. Vägen tog slut, vi hittade en annan väg och fortsatte gå. Vi hittade en sjö, men ingen strand. Sjön var fylld av svanar och alger. Vi fortsatte gå. Vi gick ännu mer. Vi hittade en buske med jättegoda bär så vi stannade. Vi åt och åt och åt. Sedan tog bären slut så då fortsatte vi gå. Vi var så svettiga och trötta efter att ha gått i två timmar, så när vi kom till en sjö bestämde vi oss att hoppa i, vilket vi gjorde. Vi hade inte sett en människa på hela tiden, men så plötsligt, när vi hade hoppat i badet, får vi syn på en tjock karl som står på andra sidan sjön. Han var naken. Vi blev jätterädda, men han stod bara där och såg uppenbart njutande ut, så vi fortsatte med vårt badande tills vi började frysa. Det var så himla, himla skönt att bada! Sedan kikade vi upp mot våra grejer som vi lämnat vid kanten av sjön och då såg vi en man som kom förbicyklande - också naken! Vi skrattade så vi höll på att drunkna, varför var det massa nakna män där?!
Vi klev upp igen och käkade lite vattenmelon, sedan fortsatte vi gå. Vi kom fram till en liten, jättegullig strand! Vi skyndade oss fram till en tjej som satt där, men hon sa att man inte kunde bada för det gick båtar där, så vi fortsatte gå. Sedan kom vi till ytterligare en strand med massa badpojkar som åkte teleski. Vi stannade och tittade en stund, men sedan blev vi så badsugna att vi gick vidare. Efter vi hade gått hundra mil ungefär kom vi till en strand - den rätta! The strand! Och vet ni? Den låg cirka 500 meter från ingången där vi varit ungefär tre timmar tidigare. Hade vi gått åt rätt håll hade vi hittat den på en gång.
Men det gjorde ingenting för vi blev så otroligt glada! Vi hoppade i på en gång och badade och badade. Det var så enormt skönt! Och så coolt att tänka på. Där var vi, tre mil från metropolen Paris, i ett paradis som lätt kunde liknas vid vilken semesterort som helst. Jag ska definitivt tillbaka! Idag kom jag underfund med hur mycket jag har saknat att bada. Jag kan säga att alla mina lediga stunder då det är fint väder kan ni hitta mig på stranden i paradiset Jablines!
Puss och hej, nu går jag och min röda rygg och duschar!
Vi kom till Chessy och skulle ta bussen. Insåg att vi missat den med tjugo minuter och nästa gick om två timmar, klockan tre. Vi bestämde oss därför för att ta en sväng i parken. Vi gick till Saaras jobb för hon trodde hon kunde fixa gratis dricka till oss. Sedan satt vi där med en hel bricka med strips, lökringar, chicken wings, churros, en slags bulle med nutella i, yoghurt och dricka. Allting gratis! Vi åt som galningar, sedan gick vi tillbaka till bussen.
Bussresan var helt otroligt vacker, vi åkte igenom flera små byar med äkta små franska hus och gårdar. Det var jättemysigt! Jag vill så gärna känna någon där så jag kan gå in och titta hur det ser ut. Väl framme stannade bussen alldeles utanför Jablines aktivitetcenter, vilket var jättebra, annars skulle vi säkert ha gått vilse. Vi tittade på en karta, lokaliserade stranden och började gå. Vi gick och gick och fortsatte gå och gick lite till. Vägen tog slut, vi hittade en annan väg och fortsatte gå. Vi hittade en sjö, men ingen strand. Sjön var fylld av svanar och alger. Vi fortsatte gå. Vi gick ännu mer. Vi hittade en buske med jättegoda bär så vi stannade. Vi åt och åt och åt. Sedan tog bären slut så då fortsatte vi gå. Vi var så svettiga och trötta efter att ha gått i två timmar, så när vi kom till en sjö bestämde vi oss att hoppa i, vilket vi gjorde. Vi hade inte sett en människa på hela tiden, men så plötsligt, när vi hade hoppat i badet, får vi syn på en tjock karl som står på andra sidan sjön. Han var naken. Vi blev jätterädda, men han stod bara där och såg uppenbart njutande ut, så vi fortsatte med vårt badande tills vi började frysa. Det var så himla, himla skönt att bada! Sedan kikade vi upp mot våra grejer som vi lämnat vid kanten av sjön och då såg vi en man som kom förbicyklande - också naken! Vi skrattade så vi höll på att drunkna, varför var det massa nakna män där?!
Vi klev upp igen och käkade lite vattenmelon, sedan fortsatte vi gå. Vi kom fram till en liten, jättegullig strand! Vi skyndade oss fram till en tjej som satt där, men hon sa att man inte kunde bada för det gick båtar där, så vi fortsatte gå. Sedan kom vi till ytterligare en strand med massa badpojkar som åkte teleski. Vi stannade och tittade en stund, men sedan blev vi så badsugna att vi gick vidare. Efter vi hade gått hundra mil ungefär kom vi till en strand - den rätta! The strand! Och vet ni? Den låg cirka 500 meter från ingången där vi varit ungefär tre timmar tidigare. Hade vi gått åt rätt håll hade vi hittat den på en gång.
Men det gjorde ingenting för vi blev så otroligt glada! Vi hoppade i på en gång och badade och badade. Det var så enormt skönt! Och så coolt att tänka på. Där var vi, tre mil från metropolen Paris, i ett paradis som lätt kunde liknas vid vilken semesterort som helst. Jag ska definitivt tillbaka! Idag kom jag underfund med hur mycket jag har saknat att bada. Jag kan säga att alla mina lediga stunder då det är fint väder kan ni hitta mig på stranden i paradiset Jablines!
Puss och hej, nu går jag och min röda rygg och duschar!
måndag 1 augusti 2011
Vill man ha vattenmelon får man lida pin...
Det är inte lätt att handla vattenmelon när man bor så långt ifrån affären och samtidigt måste passa på att veckohandla för att fylla kylskåpet som ekar tomt. Men jag har gjort det! Jag och min melon har åkt buss, gått och avslutat med en vandring upp till tredje våningen.
Nu undrar ni kanske varför jag har köpt en vattenmelon, det är ju lite konstigt att ha en melon om man inte ska till stranden, tänker kanske ni. Och ni har rätt! Det är därför jag har köpt den. Imorgon ska jag baaaaaaadaaaaaaaaa!!!! Hoppas jag. För det är äntligen super chaud här i Frankrike. Efter fem långa veckor av paraplyanvändande har shortsen äntligen fått komma tillbaka och gjort revansch.
Alla mina kompisar verkar jobba imorgon, så i nuläget lutar det åt att jag åker själv. Men det skiter jag i för bada ska jag! Och jag har ju alltid min melon till sällskap :) Den har nog inte heller sett Jablines förut.
Det är nästan skrämmande vilken skillnad vädret gör på humöret. Nu känner jag mig superglad! Jag ska till och med ut med massa girls ikväll. Visserligen bara till Disney Village, men ändå!
Nu undrar ni kanske varför jag har köpt en vattenmelon, det är ju lite konstigt att ha en melon om man inte ska till stranden, tänker kanske ni. Och ni har rätt! Det är därför jag har köpt den. Imorgon ska jag baaaaaaadaaaaaaaaa!!!! Hoppas jag. För det är äntligen super chaud här i Frankrike. Efter fem långa veckor av paraplyanvändande har shortsen äntligen fått komma tillbaka och gjort revansch.
Alla mina kompisar verkar jobba imorgon, så i nuläget lutar det åt att jag åker själv. Men det skiter jag i för bada ska jag! Och jag har ju alltid min melon till sällskap :) Den har nog inte heller sett Jablines förut.
Det är nästan skrämmande vilken skillnad vädret gör på humöret. Nu känner jag mig superglad! Jag ska till och med ut med massa girls ikväll. Visserligen bara till Disney Village, men ändå!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)