Så jävla arg!

Jag hatar spindlar, ormar, maskar, maggotar, mygg, flugor, fåglar, fiskar, grodor, larver, råttor, hamstrar, fladdermöss, oxar och säkert massa andra djur som jag inte kommer på nu. Som ni ser är jag inte direkt någon djuraktivist. Men efter idag skulle jag nog kunna bli det!

Idag var jag inne i Paris innerstad och fick syn på en djuraffär så jag bestämde mig för att gå in. Den första syn som mötte mig var en hel vägg fylld med glasburar, ungefär sådana vi har i djuraffärer i Sverige för marsvin, ormar och dylikt. Grejen är att alla glasburar var fyllda med små hundvalpar av olika raser. I glasburarna, som var kompakta sånär som på en liten springa där luft kunde komma in, innehöll endast lite halm på marken, en vattenskål och tre eller fyra hundvalpar. Hundarna låg på sidan och flämtade, av värme eller rädsla vet jag inte. Ingen av de säkert 10-15 hundvalparna jag såg besatt den vanliga nyfikenhet och glädje som hundar i den åldern alltid har.

Jag blev helt chockad och gick därifrån eftersom jag mådde så illa av synen. Då fick jag se att bredvid denna första djuraffär följde säkert 5 till med samma uppbyggnad, alltså med hundar i glasburar. I en affär fanns det en åttkantig glasbur med endast en liten hundvalp i, som en slags trofé där småbarnen kunde gå förbi och banka på glaset.

Jag vet inte hur gamla hundarna kan ha varit, jag hoppas och tror att de var äldre än 8 veckor, eftersom annars vore det helt obarmhärtigt att ta dem ifrån sin mor. Å andra sidan, var de äldre innebär det att de är alldeles för stora för att dela en sådan yta (ca 1 kvadratmeter) med 3-4 andra hundar.

Jag tycker det är helt jävla sjukt att det kan vara såhär i Paris, en storstad i ett europeiskt land. Och hur kan dessa affärer vara fyllda av folk som skrattar, tittar på de gulliga hundarna, knackar på glaset för att få deras uppmärksamhet?

Jag vet att det finns värre problem än det här i världen, men detta gjorde mig så otroligt arg och ledsen. Hundvalparna har inte valt själva att vara där. De har inte supit eller spelat bort sina pengar så de har hamnat på gatan. De har inte bett om att få bo i en glaslåda tillsammans med sina syskon. De råkade bara bli födda i ett ofattbart inskränkt land.

Lägger in en bild på världens vackraste vovvar, Ariba och Alice

Kommer sakna er!

Nu handlar det inte längre om dagar, utan timmar tills jag ger mig iväg och jag har ännu inte fattat det. Hur sjukt det är att jag ska få vara med om någonting såhär stort!

Vill bara säga till alla er som någon gång ansträngt er för att göra livet surt för mig - fan vad jag inte kommer sakna er. Ni är som sånadär vägbulor som gör att folk saktar ner i några sekunder för att sedan åka vidare genom livet och aldrig mer ägna en tanke åt er existens. Det glädjer mig att se att ni står kvar och stampar på exakt samma ställe i livet utan att ha tagit er ens en centimeter framåt.

Till mina vänner. Ni är de finaste vänner man kan önska sig. Jag hoppas att ni vet det, men om så inte är fallet så säger jag det igen. Ni är de finaste vänner man kan önska sig! Jag har så många underbara minnen med er som jag skulle kunna tänka tillbaka på hur länge som helst och aldrig ledsna. Jag är helt säker på att ni alla kommer lyckas i livet och bli framgångsrika på det sätt som passar er bäst. Jag är så glad och tacksam över att få känna er och vara en del av era liv!

Till min(a) familj(er). Jag erkänner, ett tag var jag skeptisk. Skeptisk till hur vi skulle få allting att fungera utan att slå ihjäl varandra på kuppen. Men när det är så viljestarka, stöttande och godhjärtade personer vid rodret är det ingen idé att tvivla på att allting kommer bli bra. Tack för all enorm stöttning jag fått genom åren. Det är er förtjänst att jag är precis där jag vill vara idag. Det är ni som har uppmuntrat mig att välja mina egna vägar genom livet. Jag vet att jag säger det alldeles för sällan, men jag älskar er alla enormt mycket.

Till alla er jag inte känner. Jag ser fram emot att våra vägar möts i framtiden.

Ta hand om varandra nu medan jag är borta! Le, skratta, ät, gråt, och ät lite mer. Jag kommer sakna er otroligt mycket, men jag ska göra mitt bästa för att ha så roligt som möjligt under min tid i Paris. Annars skulle det vara helt onödigt att åka. Och ni vet, Paris ligger inte så fruktansvärt långt borta. Kom förbi! Ta en fika på Champs Elysées. Hälsa på Musse Pigg på Disneyland. Och ät en baguette i toppen av Eiffeltornet. Vill man så går det!

Nu är det mindre än fem timmar till mitt tåg går och jag behöver få lite sömn. Puss på er alla!