Mr Brightside

Har haft en helt underbar dag tillsammans med nära och kära som kommit för att fira min födelsedag. Har dessutom fått maaaaaaaassa paket :D

Av mamma, Tomas, mormor och morfar fick jag en feeetstor resväska. Min bubbeldricksflaska står bredvid så ni förstår litegrann hur sjukt stor den är. Hur ska jag kunna packa utan att få övervikt?!

Av Kaisa och Lukas fick jag torrschampo så jag ska slippa ha äckligt hår i Paris :)

Av Victoria fick jag rolig hatt som dessutom kan sjunga :D

Av Anna, Magnus, Wilmer och Oscar fick jag ett superfint halsband samt ett presentkort på Birsta :)



Och mer presentkort av Anki och Bengt samt av Jonas och Isabelle :)

Av Anette och Inge fick jag en jättefin klocka :) Och galet mycket sminkgrejer. Båda necessärerna är tokfulla!



Av Madeleine, Magnus, Eric, Ella och Carl fick jag handdukar i tre storlekar och en bok :)

Och av pappa och Karina fick jag en blomma, en bubbeldricka, som nästan är slut :(,samt massa pengar. Jag fick även pengar av Ing-Marie :)

OBS! Bilden är ett montage. Jag har inte sådär mycket

pengar hemma. Försök inte göra inbrott.

Har som sagt haft en superduperbra dag och jag har fått exakt allt jag önskade mig! Titeln på inlägget och låten jag lyssnar på får symbolisera hur jag känner mig just nu. Vore det inte för ett äckligt fysikprov som väntar skulle mitt liv vara heeeeeelt perfekt just nu!

Puss och kram,

Er 19-åring

Mitt 18e levnadsår

Idag fyller jag 18 år och 364 dagar. Med andra ord, imorgon är min 19e födelsedag. Det här året har varit otroligt händelserikt. Jag tänkte försöka sammanfatta det så gott jag kan =)

Maj: Jag fyllde 18 och hade en fantastiskt trevlig födelsedag tillsammans med fina vänner.

Juni & juli: Juni bestod nästan uteslutande av jobb, jobb, jobb, jobb. Massa nattjobb och på dagarna blev det bad (när vädret tillät).

I slutet av juli bar det iväg mot härliga Royan i tre veckor.

I Royan träffade jag massa underbara människor. Bland annat Jan Eric som jag fick hälsa på i Tyskland vid två tillfällen =)



I augusti började skolan igen. Ett år kvar, ett år kvar, ett år kvar!



I september var jag och Josefine på Stads för första gången och lyssnade på Hed Kandi. En utekväll som inte skulle toppas förrän lååångt senare.



I oktober tog jag och Josefine och gifte oss.



I november var det dags för nobel :)



Och i december fick vi efter nästan elva långa år ta farväl av fina Zanga.

Stavregårdens Zanga Zeusdotter, 2000-2010



I januari var jag på intervju i Stockholm. Förutom det var det bara hockey som gällde.



I februari var det dags för det efterlängtade badpartyt med girlsen!



För att sedan i mars plugga, plugga, plugga, plugga...



I april var jag och Josefine på The Ark. Den bästa konsert någonsin! Helt, helt underbart, vad jäkla kul vi hade!



Partade även tillsammans med underbara NV08 för att fira att det endast var 50 dagar till studenten!



Och nu är det alltså maj igen. Ett år går förbaskat fort när det händer så mycket! Och nu har jag ett galet år framför mig igen, hoppas jag. Jag vet inte än vad som kommer hända, men vad jag hoppas på är förstås att ha det jäkligt bra i Paris under några månader för att sedan komma hem och inse att jag kommit in på läkarlinjen efter jul. Den som lever får se! :) Nu ska jag gå och baka. Pusselipuss :)

Pass

Nu har jag äntligen varit och fixat pass, så nu kan ni sluta oroa er över att jag kommer bli kvar hemma! Jag bad dessutom killen stämpla mitt gamla pass och göra hål i det flera gånger så jag inte, inte tar med mig fel när det väl är dags.

Här är korten jag valde mellan. Valde nummer två men nu börjar jag bli osäker på om jag skulle ha tagit det första, är inte det mer likt mig? Hängöga och allt...

Nu är nästan, nästan allt klart. Det jag har kvar att göra är att få en lista över mina vaccinationer (på franska!) och boka tågresa. Sedan är det bara nedräkning kvar! Nu ska jag gå på promenad i mitt rum och gå in Disneyskorna. Ha det så bra!

Lycka till, Sandra!

I Frankrike...

...jobbar endast 68,8 procent av invånarna mellan 15 och 64.
...finns fler hundar än människor.
...hamnar ungefär 650 människor varje år på sjukhuset på grund av att de har halkat på hundbajs.
...svimmar asiater av chock på grund av ohövligheten som råder i landet.
...är det populäraste TV-programmet nyheterna upplästa av hundvalpar.
...är man så stolt över att vara fransk att man beter sig ohövligt mot alla som inte talar franska.
...äger näst flest smekmånader i världen rum.
...är Musse Pigg den populäraste karaktären.
...är de flesta parfymerna gjorda av tusenskönor.
...ljuder "hesa Fredrik" varje onsdag.
...är att rapa det otrevligaste du kan göra. Det är bättre att fisa.
...finns ryktet att om man sjunger "My way" kommer man dö.
...får bara 20% av sångerna på radion vara engelska.

Och där ska jag bo. Hur ska det gå?

Två månader kvar och nedräkningen har börjat

Idag är det alltså exakt två månader tills jag lämnar det trygga småstadslivet för ett liv i flärd och lyx på andra sidan... ja, vadå? Danmark? Fast när jag tänker efter kommer det nog inte bli så himla lyxigt, mest massa jobb, men förhoppningsvis underbart ändå!

Det är två månader kvar och fortfarande så mycket att göra. Jag har fortfarande inte fått fingrarna ur arslet och fixat ett nytt pass. Och jag vill bara grina när jag tänker på hur mycket jag behöver packa (ni som känner mig vet att jag inte direkt är proffsigast i världen på just packning).

Häv it så najs till next tajm!

24 sidor formell franska...

Jag fick ett brev idag. Ett stort brev med en fet, röd stämpel där det stod "URGENT". Jag har aldrig fått ett sånt brev tidigare. Och när jag öppnade fanns ungefär en miljon papper som jag måste läsa igenom, underteckna och skicka tillbaka. Jag börjar fundera på ifall mina språkkunskaper inte är tillräckliga när allt kommer omkring. Men det kommer jag inte få veta om jag inte åker dit och testar :)

Hm, undra varför bilden är upp och ner...

Mos i hjärnan + flygbiljett bokad

Dagen har tillbringats i solstekarmode ute på isen och kantats med knäpimpling och grillad pyttipanna. Inte helt fel! När jag kom hem la jag mig, välförtjänt tyckte jag, under täcket och det ledde till en ofrivillig powernap (jag tycker inte om att sova på dagarna). När jag vaknade mådde jag som vanligt jättekonstigt, illamående och alldeles mojsig i hjärnan efter den korta sovstunden. Dum som jag var loggade jag in på Schoolsoft och fick där se ett trevligt mail från min fysiklärare som inbjöd till omprov. Hallelujah! Det vore århundradets underdrift att säga att jag och Fysik B är kompatibla med varandra och det är den enda kurs jag känner går riktigt, riktigt dåligt. Just nu ligger jag på G, med lite tur VG, och det har aldrig tidigare hänt. Nu vet jag vad ni tänker, bortskämda, missnöjda mig som aldrig kan vara nöjd. Och kanske ligger det någonting i det. Kanske behöver livet kantas av ett VG då och då, utan att det förstör så mycket. Men jag vet att jag har bra betyg, och det är ingenting jag fått till skänks, jag har alltid jobbat galet hårt för det, och sådana här saker sticker mig i ögonen någonting så otroligt. För när man har tillräckligt bra betyg för att komma in på alla utbildningar utom den enda man egentligen vill, då kan man inte undgå att känna sig otillräcklig.

Som vanligt när jag är på tycka-synd-om-mig-humör ser jag till att skämma bort mig rejält och boka en resa. Ibland undrar jag ifall jag skulle vara rik om jag sparade pengarna istället för att hela tiden köpa flygbiljetter och tågresor. Fast å andra sidan, hur roligt skulle jag ha då? Den här gången bokade jag min biljett till Paris, den 17e juni, samt en miniweekend i Stockholm i april som kommer präglas av tysk fägring. Det kommer bli en händelserik vår och sommar och mitt i all betygsångest och studentklänningshets kan jag inte låta bli och undra ifall det inte var meningen att det skulle bli såhär. Vore det inte för de där satans VG'na i Matte C och Fysik B skulle jag aldrig ens ha sökt jobbet på Disneyland. Och kanske är det så att jag kommer resa iväg, ha en fruktansvärt rolig tid i världens metropol för att sedan komma hem och bli en jättebra läkare. Kanske är min tid för det inte inne än. Den som lever får se.

Jag börjar bli lite smånervös för det här med att vara borta ifrån mina 3 kära familjer så länge. Tur att Internet finns! Otur att mina morföräldrar hittills bara lärt sig sms'a och vägrar låta Skypa komma innanför sina väggar. Men mitt i all nervositet och försaknad börjar jag bli riktigt förväntansfull! Och det av ganska konstiga anledningar. Jag längtar till att få åka och handla för första gången och bestämma vad som ska vara stamingredienser i mitt kök. Jag längtar till att få brev till en adress som börjar med "Sandra" och slutar med "France". Och jag längtar till att få hälsa mina familjemedlemmar välkomna när de anländer till Charles de Gaulle för att sedan visa dem runt i min nya hemstad.

Nu ska jag tokladda för årets sista mello och förbereda mig på att lättat andas ut eller argsint gråta över hur dumt folk röstar. Go, The Moniker!!!!!