Positivt och negativt

Har en positiv grej och en negativ grej att säga idag.

Positiv grej: min peip och sa famille ska venir pour hälsa på moi! :D Det ska bli jättekul! Herregud vad trötta de kommer vara om de följer mitt Parisschema som jag sätter ihop åt dem. Tycker de ska göra allt jag gjort här under sex veckor - på tre dagar. Det låter väl uppnåeligt? Har förresten pratat med min timideur (team leader på franska) och förhoppningsvis kan jag vara ledig då. Brava?

Negativ grej: sedan jag kom hit har det varit fyra överfall. Två våldtäkter, ett mordförsök och ett rånöverfall. Dummingarna söker sig hit för de vet att det är många utlänningar som jobbar sent. Jag är jätterädd när jag går ute på kvällarna och jag går aldrig ut, inte ens på gården, om jag är ensam. Skulle jag vara den enda som kliver av på min hållplats någon gång skulle jag stanna kvar på bussen och följa med busschauffören hem. Inte en chans att jag går de ca 300 metrarna hem ensam!

Lite positiv grej: tror jag har gått ner lite i vikt.

Men idag åt jag popcorn till middag så det jämnar nog ut sig

Big Thunder Mountain

Jag var rädd. Jag tuggade på saker. Jag skakade. Jag grät. Jag skrek. Jag ropade på mamma. Jag ropade på pappa. Jag ropade på hjälp. Jag ville kliva av. Men jag gjorde det. Jag har åkt en berg- och dalbana. Jag har åkt Big Thunder Mountain. Min första berg- och dalbana sedan Larven på Gatufesten -06. Och jag har gjort det tre gånger. 

Den var verkligen big.

Och jag var verkligen rädd.



www.värdelöskväll.se

Kommer ni ihåg hur peppad jag var för att gå ut igår? Kommer ni ihåg att jag har sett fram emot det i en vecka eftersom jag inte gjort något roligt på hur länge som helst? Och så blev allt bara bajs.

Peppad tjej vid sjutiden (dock utan porrstrumpa)

Less tjej 03.54



Jag och en annan tjej åkte in till Paris vid åtta för att möta upp några andra tjejer vid Eiffeltornet. Vi var framme där strax innan nio och satt och väntade. Det var svinkallt, småregnade lite och det var tusen killar som försökte sälja vin, lysande grejer och eiffeltornsstatyer till oss. Vi ringde de andra tjejerna som sa att de var på väg och snart var där. Vi väntade lite till. Och lite till. Och mycket till. Till slut kom de, vid halv elva någon gång och vi satt i parken vid Eiffeltornet ett tag.

Sedan drog vi iväg med metron till CDG Étoile, där klubben låg. Det var inte så lång kö. Vi pratade med några amerikanska tjejer, tydligen var det någon slags utbyteskväll så alla med utländskt ID kom in gratis. Vi gick förbi de första vakterna och kom fram till de vid ingången. De frågade hur många vi var och när vi sa att vi var fyra tjejer sa de att det gick bra. Jag och en tjej gick in och började gå ner för trapporna, glada över att ha kommit in. Sedan kom en vakt springande efter oss, tog tag i oss och visade oss mot utgången. Vi fattade ingenting, men sedan visade sig att de tjejerna vi var med hade med sig en urdrucken vinflaska och en vattenflaska i väskan.

Efter det hade vi såklart ingen chans att komma in. Sista tåget hem hade gått. Sista metron hade gått. Vi var mitt ute i ingenstans och hade ingenstans att ta vägen. Vi fick ta en taxi till det farligaste kvarteret i Paris för att vänta på nattbussen som vi missat med 5 minuter och det var 55 tills nästa gick. Vi kom på bussen, åkte i en och en halv timme, var i Val d'Europe vid tjugo i fyra. Jag frågade en tjej om hon bodde på Pleiades, eftersom jag var den enda i vår sällskap som skulle dit. Hon skulle inte dit, men fick ändå skjuts med henne till busshållplatsen. Var livrädd när jag gick från busshållplatsen och sprang hela vägen. Kom hem. La mig. Somnade. Kul kväll va?

Det värsta är att det alltid blir såhär. Jag börjar tro att det är något socialt fel på mig. Jag klarar inte av att gå ut. Det slutar alltid med att jag är rädd och måste hitta ett sätt att ta mig hem oskadd och inte har ett dugg roligt. Hur lyckas folk gå ut varje helg och ha roligt? Jag vet inte vad jag gör för fel. Kanske ska man helt enkelt gå in för att det ska bli skittråkigt jämt så blir man positivt överraskad de gångerna det inte blir det. Fast det kommer jag inte få veta för jag ska inte gå ut i Paris mer. Jag ska sitta i mitt rum med hål i golvet och titta på Svensson Svensson på youtube och äta Auchans billigaste vaniljglass.

Svar på kommentarer

Åh, vad underbart gulliga ni är som tar er tid att skriva så mycket till mig! Har fått sjukt många bra, roliga svar!

Anonym (vem är du?):

1.      Jag ska till Duplex, det ligger vid L’arc de triomphe. Vet inte vad det är för typ av distrikt, men det ligger ju alldeles vid Champs Elysées så jag kan tänka mig att det är rätt välbesökt. Jag vet inte hur bra jag är på att försvara mig för jag har aldrig behövt göra det, men jag har rätt långa naglar och spetsiga knän så jag borde kunna klösa ut ett öga eller krossa ett skrev.

2.      Det är det jag inte kan välja. Just nu, när jag ser alla kompisar som har kommit in på sina utbildningar, blir jag lite avundsjuk, men samtidigt känner jag mig så glad över att jag tar ett halvår (minst) och väntar istället för att kasta mig på någon annan utbildning för att jag misslyckades första gången. Frågan är bara hur länge jag kan vänta. Har hört en del som sökt till läkare 8 gånger innan de kom in och den tiden och det tålamodet har inte jag.

3.      Säg till om något dyker upp! =)

Peip:

1.      Vad betyder tänk dig för?

2.      Gör den verkligen det? Det är ju få som åker någonstans efter plugget, för då har man ju en utbildning där man vill få jobb inom samma sektor, samt maaaaaassa studieskulder.

3.      Jag tror att jag innerst inne är en sjuhelsikes långtradarchauffis annars!

Maija:

1.      Okej, det blir nog inte så heller =). Men visst är det sjukt att man inte kan ha på sig vad man vill?

2.      Jag är helt säker på vad jag vill och kan inte komma på något annat jag hellre vill göra, så uppkommer chansen om att komma in på läkarlinjen tar jag den förstås på en gång! Däremot är jag rädd att det kommer ta för lång tid för att jag ska ha tålamod till det och då vet jag inte om det är bättre att åka omkring och resa eller att hoppa på någon annan utbildning. Eller kanske att jobba någonstans. Jag är bara livrädd (verkligen livrädd) att jag ska hamna på något ställe, jobba där ett tag och sedan vakna upp och inse att det har gått tjugo år och jag jobbar kvar på samma ställe. Du då, vad ska du göra i höst egentligen?

3.      Just nu vill jag inte sitta på balkongen för det är så mycket fågelskit där, men jag sitter i sängen och njuter av hur mycket mail och kommentarer jag fått. Det är så kul att hålla kontakten med alla därhemma! Jag gillar dig med, vi borde ta och träffas någonting! Du har inga planer på en tripp till Paris? :D

Emily:

1.      Jag håller med, det är helt galet att man ska behöva vara orolig för vad man ska ha på sig. Hemma har jag använt den flera gånger utan att blinka, men här vet jag inte om jag ens vågar. Har du varit på Duplex förresten? Hur var det?

2.      Vad skönt att du säger så! Hela Disney verkar bestå av folk som är backpackers och såna som bott utomlands hela livet och talar 18 språk och så vidare. Mina tre månader börjar med ens kännas så korta. Jag är så glad för din skull att du känner att du valt rätt! Det verkar verkligen så när jag läser din blogg med, ibland blir jag nästan avundsjuk när du skriver att du ska iväg och jobba för det verkar så roligt! Och så häftigt att nästan ha en utbildning i så ung ålder. Jag hoppas att det inte blir tråkigt, fast å andra sidan, skulle det bli det kan man ju alltid gå tillbaka till skolbänken och bli specialist på lilltåkirurgi eller något. Man kan aldrig bli fullärd.

3.      Vad gjorde du när du inte gjorde något? Blev du inte frustrerad av att bara gå hemma? Jag är rädd att jag kommer bli typ deprimerad, dels ingenting att göra och sedan alldeles kallt och vintrigt ute. Jag har börjat söka lite jobb, faktiskt, och brett på en massa om hur ansvarsfull och erfaren jag är efter min tid här (haha). Men du, om alla ringde tillbaka till dig, hur kom det sig då att du inte fick något jobb? Sedan är jag rädd att de kommer bli sura när de upptäcker att jag kanske bara kan jobba i två månader. Jag tänkte att om de frågar så ska jag säga att jag söker till läkare men förmodligen inte kommer in och sedan om jag kommer in så kan de ju inte direkt hindra mig från att sluta.

Jag känner igen mig i det du skriver med. Eller ja, i det du skrev. När jag satt hemma och läste om din tid på Disney tänkte jag typ ”Hur kan hon vara där och det inte är fantastiskt?”, men nu fattar jag vad du menar, det finns så många ups and downs här! Och det är oftast backstage det är jobbigt, tycker jag. När man väl är i butiken är allt jättemysigt, folk är glada, man hör musik och helt plötsligt går en häst förbi på gatan, eller så kommer paraden. Det är så knäppt att ha det som arbetsplats! Och det var så kul första dagarna, när man skulle på information. Då var man ju tvungen att vara formellt klädd och allt sånt, och så hade man mötet i Baloo-huset. Hur surrealistiskt är inte det?!

Mamma:

Japp, jag har sökt jobb på MAXI! Och nej, det är inte för att få jobba med snygga-Heath-Ledger-kopian. Inte bara i alla fall. Men jag gissar att jag inte kommer få det, de är ju redan 100000000000000000 personer som jobbar där. Så jag tar gärna diskmaskinserbjudandet i alla fall!

Emma:

1.      Tight och urringat får det bli då. Känns lite jobbigt att P.J. och Tommi inte kom in för att de inte var tillräckligt söta. Vad är det för krav, liksom?

2.      Kan man ta en utlandstermin vilket program man än går? Och hur funkar det med studieuppehåll och sånt, förlorar man inte massa pengar på det?

3.      Jo, men vet inte hur det är med chanserna för att få det :P

4.      Det finns förhoppningsvis pannkakor och glass i frysen när du kommer hem – ät om du vill ha =)

Anki:

1.      Smart! Nu har jag dessutom fått veta att det finns garderob så jag behöver inte släpa på den hela kvällen. Porrstrumpan är en jumpsuit i jeans som sitter jäkligt tight och är rätt urringad. Men den håller in alla magar på ett jättebra sätt! =)

2.      Skönt att höra!

3.      Vädret blev faktiskt lite bättre igår, då var jag på jättebra humör, men nu verkar det gråna till sig igen. Typiskt!

Nyvaken

Har verkligen vänt på dygnet här i baguettis. Nu måste jag ställa väckaren för att kunna kliva upp halv ett, och somnar aldrig innan tre. Det är jobbets fel, dock. När man har stängning jobbar man till 2 och kommer inte hem förrän vid 3. Då måste man sova igen sig nästa dag :) Det verkar verkligen som att jag har sovit skönt inatt i alla fall. Håret är superrufsigt, jag har ont i alla kroppsdelar och halva överläppen är helt bortdomnad. Undra vad jag har gjort :O

När jag vaknade låg jag ett tag och funderade på var jag egentligen är. Under mitt blommiga täcke i min gnekande säng, i mitt lilla rum i en liten förort till Paris. Ibland blir jag besviken på att det inte känns mer fantastiskt. Ibland känns det som att jag är här utan att vara här. Jag tror att det till stor del beror på att vädret är så att man inte kan hitta på någonting, är det fint väder har jag inga problem med att strosa omkring själv i Paris till exempel. Men när man har vatten upp till fotknölarna så fort man går ut är det inte så roligt och man blir lätt på dåligt humör. Dessutom är jag aldrig ledig samtidigt som mina kompisar, vilket gör att jag är ensam i princip hela tiden. Men nu på tisdag är vi i alla fall några som ska ut på en klubb i Paris och det känns så himla kul! Jag vet dock inte vad jag ska ha på mig. Jag vet inte om jag vågar ha på mig porrstrumpan eller om den ger ut helt andra signaler här i Paris än hemma i trygga Sundsvall. Och vore det att utmana ödet för mycket?

Ibland kan jag tänka att det är en nackdel och ingen fördel att jag är så pass driven. Igår fick jag veta att jag inte får stanna längre än kontraktet och då börjar jag redan fundera på vad jag ska göra härnäst. Min värsta mardröm vore att bara gå hemma i två månader och inte göra någonting. Min andra mardröm är att gå tillbaka och jobba där jag alltid har jobbat. Visst, det har varit bra och lärorikt, men nu har jag varit där i tre år och det händer ingenting nytt. Jag behöver utmaningar! Så nu har jag börjat tänka på det istället för att njuta av att vara här. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra när jag njuter. Bara sitta på min balkong och tänka "Jag njuter, jag njuter"? Nja, det funkar inte riktigt så. De gånger jag har njutit allra mest här i Paris har varit när jag har suttit hela dagar i Jardin du Luxembourg och lyssnat på musik. Eller den gången jag var upp i Eiffeltornet och hade utsikt över hela Paris.

De flesta av mina kompisar här är såna som har rest hur mycket som helst och varit hemifrån flera år innan de började plugga. Tycker ni att det är töntigt av mig att bara stanna borta i tre månader och sedan (förhoppningsvis) ge mig in i studierna? För jag har tänkt på det där och visst, jag skulle kunna strunta i att börja universitetet och ge mig iväg ut igen. Men samtidigt så är min allra största dröm att bli läkare och då känns det som att en jorden runt-resa väger ganska lätt i jämförelse. Men eftersom jag så lätt blir uttråkad av någonting kanske jag blir less av att jobba som läkare i 35 år. Fast å andra sidan, om jag inte började, vad skulle jag göra istället?

Dessutom känner jag mig som en dålig svensk nu. Igår var jag helt inställd på att delta i den tysta minuten till Norges ära. Jag var visserligen tyst, men det var för att jag sov och inget annat. Fast å andra sidan har jag aldrig förstått det där med tysta minuter. Jag tänker på Norge ungefär fem gånger om dagen, har jag märkt, och då kan jag tycka att det kanske är lika bra som att tänka på det intensivt under en hel minut. Så det kanske inte gör så mycket.

Nu ska jag gå och äta lunch. Idag undrar jag tre saker av er:
1. Är det dumt att ha porrstrumpan i Paris på tisdag?
2. Kastar jag bort mitt liv om jag börjar plugga?
3. Har någon ett jobb till mig mellan oktober och december?

Pojkar och andra otrevligheter

Fy, vad jag hatar close när jag jobbar med bara killar. De är verkligen helt handlingsförlamade. För det första står de bara och ser sura ut hela tiden, åtminstone en av dem, sedan kan de inte göra någonting med händerna. Vi var tre i kassan under nästan hela kvällen. En av kassorna är "caisse prioritaire", vilket innebär att man inte får lämna den, men de i de andra kassorna ska, när det är lite folk, gå omkring och plocka och se till att allt ser bra ut i butiken. Det var asmycket folk igår också så det blev stökigt rätt fort. Jag gick och plockade och städade mest hela kvällen, medan de andra stod och tittade på och pratade om mig.

Sedan hämtade jag en hel vagn, tre stora lådor, fullproppade med saker att fylla på i hyllorna. Jag började öppna allting, sedan kom min duty och sa att jag måste ta kassan och skulle lämna allt så skulle han fixa det. Jag tog kassan under efter-parad-rushen, sedan gick jag tillbaka och tittade och han har inte öppnat en enda grej. Då tog jag med mig alla kartonger ut till kassan och öppnade dem medan det var den andra paraden. En av kassakillarna kom och frågade om han skulle hjälpa till. Han öppnade en kartong, sedan gick han och ställde sig och pratade igen.

Sedan, när vi väl hade stängt, hämtade jag ytterligare en full vagn med julgrejer. Julgrejerna tar upp ungefär halva butiken, vilken jag städade till själv, medan de var tre killar på andra halvan. Sedan, när de blev klara lite före mig, gick en iväg och fixade papper, en satte sig ner och började smsa och den sista hjälpte mig, men gjorde helt fel! Han la Mimmigrejer med Ior och bebisgrejer med ljuslyktor. Det är bisarrt att bara tänka på. Nej, igår känner jag att jag skulle ha varit själv i butiken så hade det blivit mycket finare! När jag gifter mig ska jag först låta killen gå på städprov för att se vad han kan, för såhär kan man ju inte ha det!

Nu till den andra otrevligheten. Vi delar ju breakroom med paraden så ganska ofta när man kommer dit sitter det massa prinsessor där. Jag tycker det är jättekul, för då får man se dem på nära håll (vissa är jättefula! jag skulle bli besviken om jag var sex år och träffade Snövit som inte alls ser ut som Snövit i filmen.). I alla fall, häromdagen när jag bara skulle gå igenom till mitt skåp sa Ariel, jättedrygt; "Det verkar inte som att de fattar att de kan gå runt, de måste alltid gå igenom, det är så störande!". De kanske ska lära ut på den där halvårskursen de har för att bli prinsessa, vad ordet "dela betyder". Det är tur att jag ändå kan behålla Disneymagin för jag ser inte prinsessorna i vårt breakroom som de riktiga prinsessorna. On stage är det verkligen Askungen och Törnrosa som står där och ler och vinkar, men backstage är de bara töntiga fjortisar som gillar att klä ut sig.

Nu har jag ingen mer bitterhet att häva ur mig, så nu ska jag gå och jobba. Ciao!

Tvättdag!

Idag är jag och Emma jätteduktiga och tvättar! Vi har tvättat en megamaskin vittvätt och en megamaskin mörkt så nu har vi kläder att ha på oss igen! Och jag kommer kunna ha rena trosor i hela två veckor. Lyckan är fatal!

Igår hade jag close - 17.53-01.52. Och likaså idag. Och imorgon. Sedan jobbar jag mellanpass i tre dagar för att sedan ha ledigt i två sköna dagar. Hoppas vädret är bättre då! Min teamleader, Antoine, var så rolig igår. Han är alltid så seriös och allvarlig och så igår när vi hade break stod han och pratade jättehögt, först om hur förjävligt det är att i Italien går det inte att få tag på en äkta croissant, sedan berättade han om en facebookgrupp som bildats för alla som är allergiska mot hundsperma (hur vet man att man är allergisk mot det?!).

Att jobba på Harrington's är som att pynta julgranen varje dag. Det är så mycket fart kring julhyllorna att man måste fylla på hela tiden och då när man hänger upp alla söta dekorationer känns det verkligen som jul! Jag skulle vilja ha alltihop, men då måste jag tänka på att 1. Jag kommer aldrig få hem alltihop, och 2. Vi brukar inte ens ha julgran utan bara Tomas julträd (som på sommaren blir ett sommarträd och på hösten ett höstträd och... ja, ni fattar).

Träffade massa nya trevliga människor igår som jag åt lunch med också (så kul att de kallar det lunch när man äter 21.00). Jag ska ha sällskap med en av dem, en irländsk tjej, till jobbet idag för hon vill gå till Disney men vågar inte för hon är rädd att gå vilse. Så jag ska visa henne min mysiga väg med sjön, bänken vid trädet, den blåa dörren och kaninstället :)

Justja, jag vill lära mig att rida. Är det smart tycker ni? Tänk på det ett tag och hör av er till mig!

Pusselipuss!

Harrington's Fine China & Porcelains