Åh, så många bra filmer det går på bio nu! Jag har tre favoriter, med premiär nu i dagarna, som jag vill gå och se. Är det någon som vill ta med mig på bio? :D
The girl with the dragon tattoo - på bio nu
Av trailern att döma så måste denna film motsvara "Män som hatar kvinnor", vilken jag älskar! Jag tycker jättejättemycket om Mikael Nyqvist och tycker att han är superbra i alla roller han gör. Det ska bli kul att se ifall Daniel Craig gör ett lika bra jobb! Sedan har jag hört att Rooney Mara ska vara superbra som Lisbeth Salander, så det vill jag också se med egna ögon.
New year's eve
Största anledningen till att jag vill se den här filmen är för alla skådespelare som är med i den, flera av dem är mina favoriter! Kolla bara in det här; Michelle Pfeiffer, Zac Efron, Robert De Niro, Halle Berry, Jessica Biel, Katherine Heigl, Jon Bon Jovi, Ashton Kutcher, Sarah Jessica Parker, Hilary Swank och många fler!
Lejonkungen 3D - biopremiär 6:e januari
Min favoritfilm som barn släpps igen! What to say, jag måste se den!
Så snälla någon därute, ta med mig på bio!
torsdag 29 december 2011
onsdag 28 december 2011
Inte längre hemlös!
Tjoho, jag har äntligen fått tag på bostad i Linköping! Jag hade intresseanmält mig till två stycken korridorsrum, ett som jag ville ha och ett som jag inte ville ha men anmälde mig till ifall jag inte skulle få det jag ville ha. När tiden för anmälan var slut stod jag först i kö på båda. Eftersom jag inte kunde rangordna dem så var jag ganska säker på att jag skulle få erbjudande om båda. Men tji fick jag. När jag loggade in igår hade jag ett erbjudande om rummet jag inte ville ha, samt att på det jag ville ha stod det "Bostaden har hyrts ut till någon annan med 110 poäng." (och jag har 259!!!). Då blev jag svinarg, eftersom rummet jag inte ville ha har inflyttning 1:a februari och jag börjar 23:e januari.
I alla fall så ringde jag till förvaltningen och förklarade allting, och då sa han att deras system är så att när man får ett erbjudande så stryks man från nästa och den går vidare till sökande med lägre poäng. Det tyckte jag var superdumt, eftersom jag inte ens kunde sätta mina intresseanmälningar i någon speciell ordning. Jag frågade honom, med gråten i halsen, bör tilläggas; "Men vart ska jag bo första veckan då?". Då sa han något som jag tyckte var ganska dumt: "Om din magkänsla hade sagt dig att du skulle få det där rummet skulle du bara ha anmält dig till det.". VA?! Sen när kan man lita på sin magkänsla så till den grad att man säger nej till andra bostäder för att man tror att man ska få den man vill ha? Om jag bara hade anmält mig till den jag ville ha och inte hade fått den, då hade jag ju inte haft någon alls i reserv.
Sedan hade jag turigaste turen i hela världen, för när jag loggade in på sidan hade de precis lagt ut ett rum med snabbinflyttning. Jag tvingade mamma att ringa på rummet (för det var först till kvarn som gällde), och jag fick det! Tjoho! Det här rummet är en kvadrat större (!) och ligger en halvtimmes promenad närmare universitetet än vad det förra rummet gör. Så det löste sig till det bästa i alla fall! Nu behöver jag bara sätta igång och packa för om drygt två veckor flyttar jag, mes amis.
Hoppas att ni alla har haft en jättefin jul med nära och kära!
I alla fall så ringde jag till förvaltningen och förklarade allting, och då sa han att deras system är så att när man får ett erbjudande så stryks man från nästa och den går vidare till sökande med lägre poäng. Det tyckte jag var superdumt, eftersom jag inte ens kunde sätta mina intresseanmälningar i någon speciell ordning. Jag frågade honom, med gråten i halsen, bör tilläggas; "Men vart ska jag bo första veckan då?". Då sa han något som jag tyckte var ganska dumt: "Om din magkänsla hade sagt dig att du skulle få det där rummet skulle du bara ha anmält dig till det.". VA?! Sen när kan man lita på sin magkänsla så till den grad att man säger nej till andra bostäder för att man tror att man ska få den man vill ha? Om jag bara hade anmält mig till den jag ville ha och inte hade fått den, då hade jag ju inte haft någon alls i reserv.
Sedan hade jag turigaste turen i hela världen, för när jag loggade in på sidan hade de precis lagt ut ett rum med snabbinflyttning. Jag tvingade mamma att ringa på rummet (för det var först till kvarn som gällde), och jag fick det! Tjoho! Det här rummet är en kvadrat större (!) och ligger en halvtimmes promenad närmare universitetet än vad det förra rummet gör. Så det löste sig till det bästa i alla fall! Nu behöver jag bara sätta igång och packa för om drygt två veckor flyttar jag, mes amis.
Hoppas att ni alla har haft en jättefin jul med nära och kära!
Här hittar ni mig framöver!
söndag 18 december 2011
Bridget Jones
Har insett att jag med tiden blir mer och mer lik Bridget Jones. Är det bra eller dåligt?
Likheter:
- Sjunger snyftiga kärlekslåtar för mig själv hemma på mitt rum.
- Skulle inte ha något emot att dejta vare sig Hugh Grant eller Colin Firth.
- Vill gärna se ut som Grace Kelly.
- Tröstäter.
- Kan absolut inte laga mat.
- Ligger i överkant när det gäller kurvighet.
Likheter:
- Sjunger snyftiga kärlekslåtar för mig själv hemma på mitt rum.
- Skulle inte ha något emot att dejta vare sig Hugh Grant eller Colin Firth.
- Vill gärna se ut som Grace Kelly.
- Tröstäter.
- Kan absolut inte laga mat.
- Ligger i överkant när det gäller kurvighet.
lördag 17 december 2011
Brev från Superfaddrarna!
Hej!
Det var längesedan jag skrev något, men den största anledningen till det är att det inte händer så mycket. Jag jobbar mest hela dagarna eftersom alla, både barn och vuxna, får magsjuka och vattkoppor titt som tätt, och då får små springvikisar som mig kavla upp ärmarna. Dessutom har jag inte riktigt kommit in i det här bloggtänket än. Så var det ju sist också, från början var det långt mellan inläggen men sedan kunde jag knappt sluta.
På bostadsfronten har det inte hänt någonting. Jag har skickat ut massa intresseanmälningar men inte fått svar någonstans. Så har du en mosters farbrors katts kusins modersmålslärares svärfars barndomskompis halvbror, eller dylikt, som har en lägenhet för uthyrning i Linköping - hör av dig är du snäll!
Jag fick brev från LiU i torsdags. Först var allt jätteseriöst, typ, "Om du inte kommer till uppropet så mister du din plats.", och "Studietakten är mycket hög redan från början." och så vidare. Sedan kom brevet från kåren och superfaddrarna, och där var allt glatt och roligt och konstigt. Jag ser jättemycket fram emot nollningen! Har jobbat på att fixa rätt klädnad och det verkar som att det ska lösa sig nu, tack vare en mycket snäll och omtänksam person med känningar i vårdträsket. Har också fått mina första märken att sy fast av en annan mycket snäll person som själv nollades för ett tag sedan. Tack och bock, säger jag!
Nu ska jag se på Summerland - dregla åt Jesse McCartney, le åt gulliga, lilla, Zac Efron samt drömma mig bort till varma stränder och surfingspots. Godnatt, folks!
Det var längesedan jag skrev något, men den största anledningen till det är att det inte händer så mycket. Jag jobbar mest hela dagarna eftersom alla, både barn och vuxna, får magsjuka och vattkoppor titt som tätt, och då får små springvikisar som mig kavla upp ärmarna. Dessutom har jag inte riktigt kommit in i det här bloggtänket än. Så var det ju sist också, från början var det långt mellan inläggen men sedan kunde jag knappt sluta.
På bostadsfronten har det inte hänt någonting. Jag har skickat ut massa intresseanmälningar men inte fått svar någonstans. Så har du en mosters farbrors katts kusins modersmålslärares svärfars barndomskompis halvbror, eller dylikt, som har en lägenhet för uthyrning i Linköping - hör av dig är du snäll!
Jag fick brev från LiU i torsdags. Först var allt jätteseriöst, typ, "Om du inte kommer till uppropet så mister du din plats.", och "Studietakten är mycket hög redan från början." och så vidare. Sedan kom brevet från kåren och superfaddrarna, och där var allt glatt och roligt och konstigt. Jag ser jättemycket fram emot nollningen! Har jobbat på att fixa rätt klädnad och det verkar som att det ska lösa sig nu, tack vare en mycket snäll och omtänksam person med känningar i vårdträsket. Har också fått mina första märken att sy fast av en annan mycket snäll person som själv nollades för ett tag sedan. Tack och bock, säger jag!
Nu ska jag se på Summerland - dregla åt Jesse McCartney, le åt gulliga, lilla, Zac Efron samt drömma mig bort till varma stränder och surfingspots. Godnatt, folks!
söndag 11 december 2011
Bostadsbajs och e-legitimationsprupp
Usch, vad jobbigt det är att leta bostad när det inte finns något! Jag kollar de olika sidorna varje dag för att se om det ska läggas ut något nytt och idag, när det hade kommit upp lite nya rum på studentbostader.se kastade jag mig på intresseanmälanknappen. Dock tar det väl inte lång tid innan mina 242 poäng är meningslösa jämfört med någon annans 1458. Jag hatar att man ska behöva ha stått i kö sen man var 2 år för att ha en chans. Egentligen borde man ställa sig i kö på alla ställen i hela Sverige ifall man får för sig att flytta om 10 år.
Sedan har jag försökt skaffa en e-legitimation eftersom det behövs för att få söka studiestöd. Men på bankens sida står det att kortet är aktiverat, ändå går det inte att logga in. What to do, what to do?
Trots allt ovanstående är jag ändå lyckligast i världen, för jag ska bli läkare! :))))))))
Sedan har jag försökt skaffa en e-legitimation eftersom det behövs för att få söka studiestöd. Men på bankens sida står det att kortet är aktiverat, ändå går det inte att logga in. What to do, what to do?
Trots allt ovanstående är jag ändå lyckligast i världen, för jag ska bli läkare! :))))))))
All I want for Christmas :)
fredag 9 december 2011
När man kämpar
Jag känner en sådan enorm, fantastisk tacksamhetskänsla just nu som inte går att beskriva. Nattens sömn har inte givit några nya perspektiv på det som hänt, det är fortfarande helt fantastiskt och jag är så otroligt lyckligt lottad! Och för er som inte har någon aning om vad som hänt så kan jag berätta att jag kommer börja min låååååånga resa till att bli läkare, den 23e januari 2012. Vart, undrar ni. I Linköping!
Hade någon frågat mig för 10 år sedan hade jag varit övertygad - jag ska bli läkare, därmed basta! Hade jag blivit tillfrågad för fem år sedan hade svaret sett likadant ut. Hade någon däremot ställt samma fråga för ett år sedan hade jag varit alltmer nedslagen och insett att det aldrig kommer gå. Har man annat än toppbetyg både i skolan och på högskoleprovet har man inte en chans. Så såg jag det då. Sedan kom världens bästa Anders skuttande in till mig och sa att han hittat lösningen. Det finns nämligen statistik som visar att folk med mina betyg lyckats ta sig in tidigare. Så kunde jag bara se till att få MVG på resten av mina kurser så skulle det gå. Då tändes hoppet igen och jag blev manad till att jobba järnet. Och se vad det har lönat sig!
Om man vill något tillräckligt mycket så kommer det slå in! Kanske inte nu, men kanske om ett år, eller 10 år eller 25 år. Så länge man kämpar för det och tar vara på möjligheterna istället för att sitta och vänta på att de ska söka upp en. Så nu tänker jag skita i jantelagen för ett ögonblick och säga - titta vart det tankesättet har fört mig! Hela vägen till Paris och sedan vidare till Linköping. Förutsatt att allt går vägen kommer jag inom en, visserligen ganska lång, framtid vara kollega med inga mindre än McDreamy, McSteamy, Little Grey och ja, you name it! Jag kunde inte vara stoltare över mig själv just nu.
Som ni märker så ser saker lite annorlunda ut här på bloggen (som kommer börja uppdateras igen - var så säkra!). Just nu har den det fantasilösa namnet "En småstadsflickas äventyr". Anledningen är att jag inte kommer på något bättre just nu. En blogg jag läser - Emilys Anatomy - handlar om en tjej som gjort ungefär samma resa som mig. Hon jobbade nämligen på Disneyland hon också ett bra tag. Nu för tiden kallar hon sig Sveriges skönaste sjuksköterskestudent, och det tycker jag att hon med all rätt kan göra! Dock så är ju det perfekta namnet redan upptaget. Jag vill också ha något sådär klurifnurigt namn. Liksom "Sandras Anatomy", men annorlunda.
En annan blogg jag läser är Prästfruns liv som läkarstudent. Den handlar om en tjej som pluggar till läkare i just Linköping. Hon har ju också ett perfekt namn eftersom hon är gift med en präst och pluggar till läkare. Men eftersom jag inte är gift och ännu inte pluggar skulle mitt motsvarande namn bli "Singeltjejens liv som nästan-läkar-student". Och jag vet inte hur det är med er, men för mig känns det namnet lite väl desperat. Särskilt när man är ny i en stad och sådär.
Så, ja, jag får filura vidare. Alla förslag mottages varmt (men de dåliga kommer inte användas :)). Jag tror att det var allt för nu. Ni får ta hand om varandra och inte blåsa bort i stormen! Pusselipuss :)
P.S. Inläggen kommer, med undantag från detta, inte längre publiceras på Facebook. Therefore, lär er domännamnet - sandra9205.blogspot.com - alternativt, lägg till det som bokmärke på datorn. Jag är nämligen tillbaka för att stanna :) D.S.
Hade någon frågat mig för 10 år sedan hade jag varit övertygad - jag ska bli läkare, därmed basta! Hade jag blivit tillfrågad för fem år sedan hade svaret sett likadant ut. Hade någon däremot ställt samma fråga för ett år sedan hade jag varit alltmer nedslagen och insett att det aldrig kommer gå. Har man annat än toppbetyg både i skolan och på högskoleprovet har man inte en chans. Så såg jag det då. Sedan kom världens bästa Anders skuttande in till mig och sa att han hittat lösningen. Det finns nämligen statistik som visar att folk med mina betyg lyckats ta sig in tidigare. Så kunde jag bara se till att få MVG på resten av mina kurser så skulle det gå. Då tändes hoppet igen och jag blev manad till att jobba järnet. Och se vad det har lönat sig!
Om man vill något tillräckligt mycket så kommer det slå in! Kanske inte nu, men kanske om ett år, eller 10 år eller 25 år. Så länge man kämpar för det och tar vara på möjligheterna istället för att sitta och vänta på att de ska söka upp en. Så nu tänker jag skita i jantelagen för ett ögonblick och säga - titta vart det tankesättet har fört mig! Hela vägen till Paris och sedan vidare till Linköping. Förutsatt att allt går vägen kommer jag inom en, visserligen ganska lång, framtid vara kollega med inga mindre än McDreamy, McSteamy, Little Grey och ja, you name it! Jag kunde inte vara stoltare över mig själv just nu.
Som ni märker så ser saker lite annorlunda ut här på bloggen (som kommer börja uppdateras igen - var så säkra!). Just nu har den det fantasilösa namnet "En småstadsflickas äventyr". Anledningen är att jag inte kommer på något bättre just nu. En blogg jag läser - Emilys Anatomy - handlar om en tjej som gjort ungefär samma resa som mig. Hon jobbade nämligen på Disneyland hon också ett bra tag. Nu för tiden kallar hon sig Sveriges skönaste sjuksköterskestudent, och det tycker jag att hon med all rätt kan göra! Dock så är ju det perfekta namnet redan upptaget. Jag vill också ha något sådär klurifnurigt namn. Liksom "Sandras Anatomy", men annorlunda.
En annan blogg jag läser är Prästfruns liv som läkarstudent. Den handlar om en tjej som pluggar till läkare i just Linköping. Hon har ju också ett perfekt namn eftersom hon är gift med en präst och pluggar till läkare. Men eftersom jag inte är gift och ännu inte pluggar skulle mitt motsvarande namn bli "Singeltjejens liv som nästan-läkar-student". Och jag vet inte hur det är med er, men för mig känns det namnet lite väl desperat. Särskilt när man är ny i en stad och sådär.
Så, ja, jag får filura vidare. Alla förslag mottages varmt (men de dåliga kommer inte användas :)). Jag tror att det var allt för nu. Ni får ta hand om varandra och inte blåsa bort i stormen! Pusselipuss :)
P.S. Inläggen kommer, med undantag från detta, inte längre publiceras på Facebook. Therefore, lär er domännamnet - sandra9205.blogspot.com - alternativt, lägg till det som bokmärke på datorn. Jag är nämligen tillbaka för att stanna :) D.S.
fredag 28 oktober 2011
Mitt äventyr är över
Idag är det exakt fyra veckor sedan jag kom hem från Paris. Femton veckor spenderade jag där. Jag insåg det inte då, men nu, när jag har haft lite tid på mig att reflektera, börjar jag inse att det jag varit med om faktiskt är väldigt häftigt och det är någonting jag kommer bära med mig för alltid.
(För alla som har undrat ihjäl sig, ja, rumsbesiktningen gick superbra! Damen kom in i rummet, öste ur sig superlativ som "C'est impeccable! Vraiment nickel!", sedan gick hon efter cirka fem minuter.)
Positiva saker som hänt:
- Min franska har förbättrats cirka tusen procent (dock är jag låååååångt ifrån flytande!).
- Jag har fått betalt för att varje dag vistas på en av världens mest besökta parker.
- Jag har fått se fantastiska parader och shower.
- Jag har träffat nya vänner (en del hoppas jag på att kunna hålla kontakten med även efteråt!)
- Jag har besökt Paris minst 20 gånger.
- Jag har gjort massa häftiga grejer i Paris och sett alla turistställen (utom Père Lachaise).
- Jag har druckit vin på en brygga i mörkret med gitarrmusik i bakgrunden.
- Mina familjer och vänner har hälsat på och jag fick visa dem runt.
- Jag har kommit till en helt främmande butik i ett helt främmande land och när jag gick därifrån hade jag förvandlats till kungen av butiken! Folk som jobbat där i flera år kom till mig och frågade om hur saker skulle skötas.
- Jag har vid minst sju tillfällen fått beröm för min engelska och vid minst fyra tillfällen blivit tillfrågad ifall jag är engelsk.
- Jag har hittat Jablines.
Negativa saker som har hänt:
- Jag har upplevt hur det känns att vara enormt ensam.
- Jag har svurit över den franska byråkratin minst 25 gånger.
- Jag har känt mig utanför på grund av språkbarriärer.
- Jag har blivit irriterad på gäster.
- Jag har varit med och brutit mot den franska lagen vid två tillfällen (haha...).
- Jag har varit rädd.
- Jag har varit med om tre mycket tråkiga utekvällar i Paris.
- Jag har blivit ratad på grund av min franska efter att gäster bett om att få prata med någon som behärskar språket.
- Jag har kommit försent.
- Jag har haft tråkigt.
- Det har varit den sämsta sommaren i Paris (vädermässigt) på flera, flera år.
Fysiska påföljder av 15 veckor i Paris:
- Mitt hår har blivit sjukt långt.
- Jag har gått ner 3 kilo (och mer skulle det ha blivit om jag inte levt på pain au chocolate under min sista månad).
- Jag har handlat nya kläder och skor.
Det är så mycket jag kommer sakna och så mycket jag är jätteglad att slippa. Allt som allt är jag sjukt glad över att jag åkte och stolt över mig själv. Visst, många gånger hade jag tråkigt och var missnöjd, men å andra sidan så är det väl så livet ser ut. Man kan inte alltid må bra och trivas.
Jag har fått mer förståelse för invandrare i Sverige. Nu vet jag hur det känns att komma till ett land och inte veta någonting om lagarna som finns och inte kunna uttrycka vad jag vill ha sagt. Jag vet också till 100000% att jag inte är lesbisk. Och att jag vågar åka berg- och dalbana om jag bara ger mig fanken på det.
Vad händer nu då?
Jag vill bara börja att säga att det var sjukt underbart att träffa familjen igen. Att träffa alla kompisar, lärare och vanligt, svenskt folk. Sedan jag kom hem har jag jobbat litegrann på olika skolor, fritids och förskolor. Det är jättekul! Men samtidigt vet jag att jag inte skulle stå ut med att göra det hela livet. Därför räknar jag ner tiden till den 8:e december då jag får veta om jag blivit antagen till läkarprogrammet eller inte. Det är också någonting jag lärt mig om mig själv i Paris. Jag vill verkligen, verkligen bli läkare och det kommer få ta den tid det tar. Kommer jag inte in den här gången kommer jag vänta till våren. Och till hösten. Och till våren. Och till hösten. Och... ja, ni förstår :)
Jag fick veta när jag kom hem att ni är rätt många som följt mig under sommaren. Det känns jättekul! Hoppas jag inte har varit alltför bitter eller tråkig. En del har bett att jag ska fortsätta blogga och jag erkänner, det blev lite tomt när jag kom hem att inte logga in här och kolla läget varje dag. Men det känns som att nu när jag är hemma i gamla Sundsvall så finns det inte så mycket roligt att skriva om. Eller vad säger ni? Vill ni läsa om "Idag var jag på ICA MAXI. De hade extrapris på vindruvor."? Lämna i så fall en kommentar så får vi se vad vi kan göra åt saken :)
Tack för den här sommaren! Tack Disneyland. Tack Paris. Tack Frankrike. Tack alla underbaringar! På återseende.
(För alla som har undrat ihjäl sig, ja, rumsbesiktningen gick superbra! Damen kom in i rummet, öste ur sig superlativ som "C'est impeccable! Vraiment nickel!", sedan gick hon efter cirka fem minuter.)
Positiva saker som hänt:
- Min franska har förbättrats cirka tusen procent (dock är jag låååååångt ifrån flytande!).
- Jag har fått betalt för att varje dag vistas på en av världens mest besökta parker.
- Jag har fått se fantastiska parader och shower.
- Jag har träffat nya vänner (en del hoppas jag på att kunna hålla kontakten med även efteråt!)
- Jag har besökt Paris minst 20 gånger.
- Jag har gjort massa häftiga grejer i Paris och sett alla turistställen (utom Père Lachaise).
- Jag har druckit vin på en brygga i mörkret med gitarrmusik i bakgrunden.
- Mina familjer och vänner har hälsat på och jag fick visa dem runt.
- Jag har kommit till en helt främmande butik i ett helt främmande land och när jag gick därifrån hade jag förvandlats till kungen av butiken! Folk som jobbat där i flera år kom till mig och frågade om hur saker skulle skötas.
- Jag har vid minst sju tillfällen fått beröm för min engelska och vid minst fyra tillfällen blivit tillfrågad ifall jag är engelsk.
- Jag har hittat Jablines.
Negativa saker som har hänt:
- Jag har upplevt hur det känns att vara enormt ensam.
- Jag har svurit över den franska byråkratin minst 25 gånger.
- Jag har känt mig utanför på grund av språkbarriärer.
- Jag har blivit irriterad på gäster.
- Jag har varit med och brutit mot den franska lagen vid två tillfällen (haha...).
- Jag har varit rädd.
- Jag har varit med om tre mycket tråkiga utekvällar i Paris.
- Jag har blivit ratad på grund av min franska efter att gäster bett om att få prata med någon som behärskar språket.
- Jag har kommit försent.
- Jag har haft tråkigt.
- Det har varit den sämsta sommaren i Paris (vädermässigt) på flera, flera år.
Fysiska påföljder av 15 veckor i Paris:
- Mitt hår har blivit sjukt långt.
- Jag har gått ner 3 kilo (och mer skulle det ha blivit om jag inte levt på pain au chocolate under min sista månad).
- Jag har handlat nya kläder och skor.
Det är så mycket jag kommer sakna och så mycket jag är jätteglad att slippa. Allt som allt är jag sjukt glad över att jag åkte och stolt över mig själv. Visst, många gånger hade jag tråkigt och var missnöjd, men å andra sidan så är det väl så livet ser ut. Man kan inte alltid må bra och trivas.
Jag har fått mer förståelse för invandrare i Sverige. Nu vet jag hur det känns att komma till ett land och inte veta någonting om lagarna som finns och inte kunna uttrycka vad jag vill ha sagt. Jag vet också till 100000% att jag inte är lesbisk. Och att jag vågar åka berg- och dalbana om jag bara ger mig fanken på det.
Vad händer nu då?
Jag vill bara börja att säga att det var sjukt underbart att träffa familjen igen. Att träffa alla kompisar, lärare och vanligt, svenskt folk. Sedan jag kom hem har jag jobbat litegrann på olika skolor, fritids och förskolor. Det är jättekul! Men samtidigt vet jag att jag inte skulle stå ut med att göra det hela livet. Därför räknar jag ner tiden till den 8:e december då jag får veta om jag blivit antagen till läkarprogrammet eller inte. Det är också någonting jag lärt mig om mig själv i Paris. Jag vill verkligen, verkligen bli läkare och det kommer få ta den tid det tar. Kommer jag inte in den här gången kommer jag vänta till våren. Och till hösten. Och till våren. Och till hösten. Och... ja, ni förstår :)
Jag fick veta när jag kom hem att ni är rätt många som följt mig under sommaren. Det känns jättekul! Hoppas jag inte har varit alltför bitter eller tråkig. En del har bett att jag ska fortsätta blogga och jag erkänner, det blev lite tomt när jag kom hem att inte logga in här och kolla läget varje dag. Men det känns som att nu när jag är hemma i gamla Sundsvall så finns det inte så mycket roligt att skriva om. Eller vad säger ni? Vill ni läsa om "Idag var jag på ICA MAXI. De hade extrapris på vindruvor."? Lämna i så fall en kommentar så får vi se vad vi kan göra åt saken :)
Tack för den här sommaren! Tack Disneyland. Tack Paris. Tack Frankrike. Tack alla underbaringar! På återseende.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)