Jag älskar dig

Jag är helt kär i min blåa kavaj. Jag älskar min svarta också. Jag har aldrig älskat ett stycke svart och blått tyg så mycket. Jag undrar varför jag inte blivit med kavaj tidigare. Det känns som en stor del av mitt liv har varit utan mening så länge, men den figursydda formen och ränderna på insidan gör livet värt att leva. Nu funderar jag på att utvidga min samling. Härnäst kommer färgerna vit och vinröd täckas upp. Vem behöver köpa mat för sina pengar?

Dagar av besök

Nu har alla mina besök för veckan åkt hem och det känns förbaskat tomt. Det har varit så skönt att kunna prata med folk som förstår mig. Att inte behöva avsluta samtalet efter att ha frågat efter nationalitet, ålder och jobb. Att kunna internskämta och allt vad det innebär när man pratar med folk man känner.

Drar en kort resumé över allt som hänt i veckan;

Måndag: Jag åkte till Gare du Nord där jag mötte upp Sara och Elina. Vi åkte till deras hotell och sedan ner på stan för att käka lunch. Chocken kom när vi fick in notan och läsken kostade 7,50.

Tisdag: Var med Sara och Elina på Disney. Åkte Space Mountain. HJÄLP!

Onsdag: Åkte till Bussy-Saint-Georges och mötte upp pappa, Karina, Robin och Linnea. Följde med dem och tittade när de käkade på McDonald's. Väntade på tåget till Paris för att äta middag med Sara och Elina. Väntade mera. Insåg att det inte skulle komma något tåg. Gick på affären och handlade Wasabröd. Åt Wasabröd och drack vin på pappas hotellrum.

Torsdag: Mötte upp familjen i Chessy och gick en heldag på Disneyland. Jag hade superkul och jag tror att de hade det också! Blev också ensamstående när min colloc åkte hem. Konstigt!

Fredag: Åkte till Paris och tittade på Louvren och Notre Dame. Letade i hundra år efter en liten gullig restaurang jag hade sett en gång. Ringde till Örebro och tackade nej till en plats vid läkarprogrammet. Gick till Montmartre och Sacré-coeur. Handlade maaaassa mat. Hade picknick vid Eiffeltornet. Åkte upp i Eiffeltornet. Tittade på utsikten. Åkte hem.

Lördag: Sov, sov, sov, sov. Tvättade. Hade ont i fötterna.

Det har varit en fantastisk vecka och jag har haft jättekul!

Bjuder på en bild från Pirates of the Caribbean.

En i sällskapet visste precis vart man skulle

titta och när man skulle le.

Jag ska bli läkare, men inte idag

I fredags utspelades ett telefonsamtal som skulle kunna ha inverkan på hela mitt framtida liv. Jag kanske har nämnt någon gång att jag vill bli läkare? Jag tror jag har skrivit något deppigt inlägg någon gång också om hur långt borta drömmen ligger eftersom jag har så dåliga betyg. För ja, i läkarsammanhang är mina betyg dåliga, vad ni än säger. I alla andra sammanhang har jag superbetyg men för läkarprogrammet krävs verkligen toppelitopp! Statistiken de senaste fem åren har legat på maxpoäng. Jag har under mina tre år på gymnasiet träffat folk som har skrivit högskoleprovet under åtta års tid innan de kom in på utbildningen och jag räknade med något liknande för mig också. Men så blev det inte.

En stressad mamma ringde till mig och sa att om jag ringer till en person i Örebro så har jag en plats på läkarprogrammet vid Örebro Universitet. Jag ringde och ja, det stämde. De hade kommit till min tur i reservlistan. Ville jag skulle jag ha framtiden säkrad och mitt livs största dröm uppfylld. Men någonting fick mig att vackla, och det vacklet skulle kunna avgöra hela mitt liv.

Ja, jag tackade nej. Jag tackade nej till att uppfylla min dröm. Meningen med mitt liv. Hon frågade mig ifall jag kanske hade ångrat mig och inte ville bli läkare längre. Inget är mer fel än det! Att bli läkare är fortfarande den enda planen jag har med mitt liv. Det är fortfarande vad jag vill mer än någonting annat! Men sammanhanget och magkänslan gjorde ändå att jag sa nej.

1. Jag har redan missat över en vecka och skulle behöva infinna mig i Örebro inom några dagars varsel vilket innebär att jag skulle ha behövt bryta kontraktet med Disneyland och allt vad det innebär.
2. Jag skulle inte ha någonstans att bo.
3. Jag skulle inte ha någon litteratur.
4. Jag skulle ha missat den första roliga tiden och för lång tid framåt förbli "den nya flickan".
5. Jag vill inte plugga i Örebro.

Jag vet, allt ovanstående skulle kunna förbises och fixas om jag verkligen hade velat. Men ändå var det något som fick mig att tacka nej. Det passar helt enkelt inte nu. Men det här innebär ändå någonting sjukt stort! Jag kom in på läkarlinjen på första försöket. Efter jul är det ungefär hälften så många sökande, vilket borde innebära att jag nästan säkert har en plats då, och kanske där jag helst vill plugga också! Visst, det kan alltid hända något oförutsett, men jag känner mig i alla fall mycket säkrare nu på att jag kommer komma in än vad jag gjorde förut.

Att jag kom in med mina "dåliga" betyg är någonting sjukt stort och visar att allt går om man ger sig fasen på det. Ett nederlag innebär inte att man ska sluta kämpa. Som min gamla vikariegympalärare i fyran sa till mig när vi övade 60 meter: "Spring, Sandra! Spring allt du kan hela vägen in i mål, sedan kan du börja sakta ner!".

Håll ut!

Imorgon eller på söndag kommer ett inlägg om allt jag gjort medan familjen Pappamedflera varit här, men nu är jag för trött. Jag kan säga så mycket som att vi i alla fall haft väldigt roligt!

Sandra Loopen Cederquist

Jag borde sova, ska upp om sju timmar. Men jag har två saker som är så viktiga att berätta.

Sak nummer 1:
JAG HAR ÅKT SPACE MOUNTAIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sak nummer 2:
Idag jobbade jag i min hatbutik (har egentligen ingenting att göra med sak nummer 2). Det kom in en kvinna i butiken och följande samtal utspelade sig;

Hon: "Kostar den här 4 dollar?"
Jag: "Nej, 4 euro."
Hon: "Oj, ja, såklart."
Jag: "Är du från USA?"
H: "Ja, vi är standsatta här på grund av orkanen."
J: "Oj, okej. Vart i USA bor du?"
H: "New Jersey."
J: "Åh, därifrån kommer John Bon Jovi!"
H: "Ja, han är snäll."

OOOOOOOÅTTTTTTT?!?!?!?! Här har jag alltså träffat en person som känner en av mina allra största idoler. Det är helt sjukt! Hon sa att han var jättesnäll och alltid hjälper grannarna och alla som behöver hjälp. Jag ville knappt låta henne gå ur butiken.

Första besöket!

Nu har det skett! Som Sara och Elina uttröck det; jag har sett den första personen som jag känner här. Jag vet, jag fattade inte heller, men det betyder typ att jag har träffat Sara och Elina. Typ. Igår slutade jag 2, var hemma vid 3, sov som en gris och imorse åkte jag in till Paris för att möta upp med de tappra besökarna. Jag följde dem till deras hotell, provlåg Saras säng, gick vilse i en hiss och sedan åkte vi till Chatelet. Där hittade vi ett litet ställe där vi käkade lunch. Det var tur att vi hade druckit upp drickan när notan kom annars hade vi satt den i halsen. Ett vanligt glas med dricka kostade 7,50 euro, alltså runt 70 spänn! Jag har aldrig varit med om något så sjukt i hela mitt liv! Drickan var nästan dyrare än själva varmrätten. Helt sjukt!

Sedan var jag tvungen att säga hejdå för att åka och jobba. Jobbet gick bra, jag jobbade med bra personer idag så det gick rätt fort. När jag skulle räkna var jag -9,99 euro i min kassa och började nästan gråta. Det kändes dessutom ännu värre eftersom det var Guillaume som validerade mig och han är typ den snällaste människan på jorden. Så lättnaden blev fatal när han upptäckte att jag räknat fel på 50-centarna så i slutändan var jag bara -0,01 cent fel, en cent jag dessutom kunde förklara varför jag inte hade!

Busslistan har ändrats från och med idag och gått tillbaka till vanliga tider. De tiderna suger. När jag slutar 22.52 går bussen 23.02. Nästa buss går 23.57, vilket betyder nästan en timmes väntande. Så idag bestämde jag och Lina, en tjej på jobbet, oss för att vara modiga och ta tåget till Val d'Europe och sedan gå hem. Lina hade pepparsprayen i handen och jag hade mobilen redo för att snabbt kunna ringa polisen. Det var inte en centimeter av vägen hem då vi inte var rädda, men vi klarade det! Modig va? Och vi tjänade dessutom 50 minuter på att göra det! 50 minuter extra sömn. Sömn jag kommer behöva för imorgon, efter jobbet, ska jag gå i parken med Sara och Elina. De tror säkert att de kommer få med mig på Space Mountain men nehejdu, det kan de glömma! Jag v.ä.g.r.a.r.! Den är till och med läskigare än att gå hem själv mitt på natten (tror jag). Jag kan sträcka mig till att åka Biggis (Big Thunder Mountain) igen, men sen får det vara nog!

Nu ska jag sova så det blir imorgon. Saknar er därhemma! Puss och godnatt!

Soirée de depart

Fy, vad sorgligt det är att folk börjar droppa av nu, särskilt eftersom det är folket jag brukar umgås med som åker hem, och folket jag inte bryr mig så mycket om som stannar kvar. Men men, that's life I guess. Och nu har jag i alla fall ännu fler att hälsa på i höst, det hoppas jag verkligen att jag kan göra! :D

Igår blev en superlyckad kväll. Det började med att jag träffade Annika och Laura på Sportsbar. Laura jobbade close, men var där på sin lunch och satt och drack öl som vem som helst. Haha, vilken stjärna alltså! Hon fick be bartendern att skynda på lite med betalningen eftersom hon skulle tillbaka och jobba.

Sedan slöt massa folk från jobbet upp och vi satte oss inne för det blev svinkallt. Där hade vi först en diskussion om vilka vi inte gillade på jobbet (alla var rörande överens), sedan diskuterade vi folks ålder (alla var inte rörande överens och en del chocker uppstod) och vilka som var gay. Vi kom fram till att cirka 95% av killarna på blocet är gay och de kvarvarande 5% får vi tjejer dela på. Jag vet vilken del jag vill ha :P

Efter det gick några och käkade och vi var några som drog över till Billy Bob's. Där var det asbra drag, liveband, dansgolv och jättehärligt! Träffade massa folk som åker hem i veckan så det var kul att få snacka med dem en sista gång också. Tänk att alla som kom hit samma dag som mig är färdiga här nu och ska tillbaka till sina vanliga inte-Disney-liv. Konstigt.

Vi tog halv-tre-bussen hem och då fick Annika ett sms från en kompis att hon tagit fel buss hem och var tillsammans med en jättefull tjej på La Boiserie. Då fick vi ta Pléïades-bilen, en karta, lite färdkost och åka och hämta dem. Med mig som kartläsare åkte vi vilse sisådär tolvtusen gånger, men till slut hittade vi det. Sedan kunde vi åka hem igen och jag sov tills för en halvtimme sedan. Det behövdes!

Idag blir en lugn dag. Jag ska förhoppningsvis komma upp ur sängen, tvätta lite underkläder, kanske ta en promenad (om det är fint väder), diska och ja... ta det lugnt helt enkelt. På måndag kommer Sara och Elina (!!!) sedan på onsdag kommer pappa, Karina, Robin och Linnea (!!!) så jag kommer ha något att göra varje dag fram till lördag. Åh, vad kul det ska bli att träffa lite gamla kändisar!