Idag känner jag livet i mig

- Idag känner jag livet i mig!
- Vad betyder det?
- Det är när allt känns härligt!

Så var det då och så känns det nu, för mig. Dagen började ju på ett superpositivt sätt och fortsatte likaså. Jag åt en god frukost på jobbet bestående av baguette, croissant och juice. Jobbet var jättekul idag, och jag hade ett äkta leende på läpparna när jag hälsade på alla. Käkade lunch med Franck, en femtiotalsintresserad gubbe på mitt jobb och det var så kul att bara sitta och lyssna på alla hans berättelser!

Under dagen fick jag två komplimanger av gäster. En engelsk familj var jätterolig att prata med, kvinnan samlade på julgrejer, hon köpte nya vart hon än åkte, men aldrig likadana. Mannen sa bittert att man knappt ser själva granen längre och då sa kvinnan "Äh, skit i min man, han har alltid foten i munnen. Enda gången han öppnar käften är för att stoppa in den andra foten.". Sedan sa mannen "Förresten, det verkar jobba många amerikanare här." Jag log lite och sa "Ja, kanske det. Fast inte i den här butiken." Han såg förvånat på mig varpå jag tillade "Ja, alltså... jag är svensk.". Fattar ni? En engelsman tror att jag är amerikanare! Coolt va? Sedan var den en annan engelsk pappa som sa "Good english". Det var så kul, eftersom min franska är sämre än de besökande tvååringarnas, det kändes bra att få veta att jag åtminstone är bra på någonting!

Två damer plus teamleadern kom till mig idag och bad mig att öppna kassalådan. Kvinnorna tittade sedan JÄTTENOGA på alla kvitton och allt jag hade därinne, sedan såg de lite missnöjda ut och gick. En arbetskamrat förklarade att de gör stickprov ibland för att kolla så att man gjort allt rätt, typ signerat checkarna, stämplat kupongerna och sånt. Han sa att de brukar ställa hundratals frågor om varenda liten grej men mig frågade de ingenting alls. Jag hoppas det betyder att allt var bra :D

Sedan kom det ett franskt par och handlade massa julgrejer. De visade en liten Tingelinggrej och sa massa saker jättesnabbt på franska. De såg på mig, sedan suckade kvinnan och sa "Hon fattade inte.", och det gjorde mig så arg! För jag hade visst fattat, nästan allting, utom sista delen. Mannen såg på mig och sa "English?" och då startade en konflikt inom mig. Snälla Sandra, som bara vill vara till lags, ville säga ja, så jag kunde få veta vad de ville och på det sättet hjälpa till snabbare. Jävlar-anamma-Sandra ville säga nej, bara av tjurighet för vad tanten hade sagt. Nu ville det sig så att jävlar-anamma-Sandra vann den inre fighten och jag sa självsäkert "Nej, ta det på franska du.". Och så hände någonting helt fantastiskt! Jag förstod vartenda ord han sa, det visade sig att han hade köpt Tingelinggrejen i en annan affär och nu ville byta den hos oss. Och jag kunde hjälpa dem utan problem och alla blev nöjda. Det kändes verkligen som en personlig seger!

Sedan hände det det roligaste och gulligaste på hela dagen. Ni vet Franck, som jag nämnde nyss? Han behövde en trasa för att putsa en ram, och jag visade vart han kunde hitta den. Då la han handen på min axel och sa "Sandra, tu es vraiment merveilleuse." (du är helt underbar). Och det syntes verkligen att han menade det, och inte på ett sliskigt jag-är-fransk-och-tror-att-alla-skandinaver-vill-ligga-med-mig-sätt, utan som att han på riktigt tyckte att det jag gjorde var bra. Det var det andra stolta ögonblicket på dagen! Tredje kom när jag fick veta att jag var even i min kassa, det var längesedan, ska jag tala om. Fjärde aha-ögonblicket kom när han med fina armar sa hej och hade uppkavlade armar.

Sedan åkte jag och storhandlade, köpte massa saker! Bestämde mig för lyxmiddag med rösti och bacon. När jag var på affären var jag så sjukt less på att allt här i Frankrike är så sött, så jag tänkte att jag skulle ta en burk sylt från diet-avdelningen. På burken stod "-95% sucre" vilket klingade så vackert i mina öron! Sedan, när jag åt sylten, insåg jag att sylt ju faktiskt ska vara sött. Men men, lyxmiddag blev det ändå! Och nu har röstin fått sällskap av lite chips. Är magen glad så är Sandra glad! Och det är jag! Men trött. Så nu blir det sovilovning för mig. Godnatt alla och dröm fina drömmar!

Ballen på morgonen

Åh, vad underbart det är att vakna av solen (okej, av väckarklockan, men måste man vara så petig jämt?). Jag tog ett skutt ur sängen och gick genast ut och ställde mig på min fina, fågelskitiga balkong och såg ut över Pleiaderna som fortfarande sov. Det tog så lång tid att välja kläder, eftersom jag inte visste om jag ville ha klänning, one piece, shorts eller kjol, det finns så mycket att välja på när det är varmt!

Nu ska jag gå till jobbet och äta frukost. Hoppas de har croissanter, skulle känna mig såå fransk om jag åt det! Måste äta på jobbet för min frigo est vide, ska handla ikväll.

Pusselipuss, ha en fin dag!

(förresten, vad tänkte ni på när jag skrev ballen på morgonen? Fy skäms!)

Klappat och klart!

Här kommer dagens väder leks rapport! Vet ni, vet ni? Idag sken solen och det var sjukt varmt här Frankis! Det gjorde mig på såååå bra humör och nu börjar jag mer och mer, på ett veten skapligt sätt kunna konstatera att mitt humör är väder relaterat! Så idag har jag varit super glad hela dagen och lett så käkarna gått i lås. Tycker ni för resten att det är jobbigt att läsa det här? Vet ni varför? För att jag SÄR SKRIVER! Vill du bidra till att världen blir en bättre värld, sluta sär skriv så kommer alla känna att de varje morgon vaknar upp till ett vackrare sam hälle!

Idag fick jag veta att både när min mammis och min pappis kommer så är jag ledig. Det ska bli så jäääättekul! När pappis kommer har jag dessutom perfekt schema dagen innan och efter också så jag hoppas det blir samma sak när mammis kommer (schemat för den veckan har inte kommit än). Så nu är allt i princip klappat och klart! Nu måste bara guiden (moi) göra upp ett schema för vad mina små sockertoppar ska få se av Paris.

Justja, idag, på briefingen innan jag började jobba, fick jag veta att min butik fick 44% på kvalitetskontrollen (civilklädda personer går runt i butikerna och kollar om man säger hej, hejdå, tack, om man erbjuder kompletterande produkter, ler, ägnar sig åt gästen och så vidare). 44%!! Det är ju pyttelite! Vi är inte ens halvbra! Och det gör mig jätteledsen för jag gör verkligen mitt bästa, jag försöker säga alltihop, jag erbjuder alltid vårt extraerbjudande - även på franska. Så då blir jag så arg när de jag jobbar med inte orkar göra det, fastän de till och med är fransmän och kan säga det utan problem (jag har övat på frasen i 8 veckor nu!). Det som känns lite skönt att veta är att kvalitetskontrollen skedde den 3e augusti, vilket var en dag då jag var ledig. Alltså var det inte jag som skötte mig illa. Men det är lite dumt också, ifall de bara gör en kontroll. I så fall beror det ju helt på ifall de handlar av en av surisarna eller av en av gladisarna.

Idag var jag förresten 6 euro over i min kassa. Det är supermycket! Men tydligen var en kille 30 euro over, så vi hoppas att det var något fel på kassan, för det är så sjukt mycket att både kassörskan och gästen skulle märka om man inte gav tillbaka det.

Jag vet, idag blev det bara massa tråkigt jobbprat, men det är i princip allt jag gör på dagarna, så det är vad jag har att dela med mig (tänker inte berätta att efter jobbet tittade jag på en Musse-show och när den var slut kutade jag runt scenen och knuffade bort alla barn som var på väg dit så jag fick stå längst fram när prinsessorna gick förbi). På torsdag och fredag är jag dock ledig. Tydligen ska det bli supervarmt på torsdag, så jag har beslutsångest. Ska jag åka till Paris och ströva omkring i Montmartre, eller ska jag åka till Jablines och sola och bada? Välj åt mig!

Godnatt, därhemma! Sov så gott, puss och kram!

Tassalva och utskällning

Idag tog jag upp min gigantiska tassalvetub och kletade på läppemoj på läpparna. Mina arbetskamrater blev helt chockade när de såg den och började skämta om att i Sverige måste man minsann ha stora läppar! Tänk om de visste att det är sånt man egentligen ska smeta på förhårdnader under vovvefötter! Tänker inte berätta det :D

Fick idag uppleva min första så kallade "guest situation". En kvinna kom fram till min kassa och frågade om man kunde betala där. Jag sa ja, men att hon var tvungen att vänta, eftersom jag precis hade en kund. Det visade sig att kunden jag hade skulle handla mycket, så jag fick gå till stocken två gånger och hämta kartonger. Sista gången tittade kvinnan på mig och sa "Jag MÅSTE få betala nu!". Jag log och nickade innan jag skyndade iväg för att hämta den sista snow globen till kunden före. Då kom kvinnans man och sa - jättehögt - VI GÅR NU! Sedan kastade de ifrån sig sakerna och gick mot utgången. Alldeles innan de gick vände sig mannen om och skrek till mig "TACK FÖR DIN SERVICE!"

Jag trodde att om jag skulle få uppleva något sånthär skulle jag börja gråta, för jag hatar när folk är arga på mig, men jag började nästan skratta istället. För det första, vart i världen kan man säga att man MÅSTE betala och på så sätt kan gå före i kön? Ni skulle väl ha kommit tio minuter tidigare då, om ni har så himla bråttom! Och för det andra, om jag har en kund så ligger all min uppmärksamhet på den kunden. Vill kunden ha ytterligare en figur, då hämtar jag den. Vill kunden ha en större påse, då hämtar jag en större påse. Sedan, när allt är klart, övergår all den uppmärksamheten till nästa person. Jag vägrar vara otrevlig mot någon bara för att den bakom ska få betala snabbare. Det tror jag är mer uppskattat dessutom, jag vill i alla fall att när jag betalar ska kassörskan ägna sig åt mig och bara mig.

Det är verkligen intressant (och tro mig, irriterande!) hur folk från en del länder beter sig i kassan. Araber låter en skanna allting, sedan börjar de peka ut de stora figurerna de vill ha så först efteråt kan man hämta det, istället för att man hade kunnat be en kollega redan i början av transaktionen. Det tar väldigt lång tid för araber att bli färdiga. Kineser och indier tror att de är på marknad, de tränger sig fram till kassan och lägger upp vara och pengar tillsammans, utan att bry sig om att andra är där. Fransmän, italienare och spanjorer köar från alla håll, man kan ha fyra olika familjer vid kassan och alla bråkar om vem som var där först. Skandinaver håller sig blygt i bakgrunden och låter alla som tränger sig gå före, även om de missar paraden så skulle de aldrig få för sig att säga något eller klaga. (Och så hoppas jag att ni förstår att jag inte drar alla över en kam, det är bara generellt såhär det har varit i min kassa!)

Nu ska jag sova för imorgon ska jag upp och kocka! À tout!

Paris by night

Ikväll var jag, Sanna och Emma i Paris och käkade avskedsmiddag eftersom Sanna åker hem på söndag. Vi hittade en liten, mysig restaurang någonstans mellan Notre Dame och Saint-Michel med menyförslag - superbien!

Nya kjolen kom återigen till användning - tur jag köpte den!

Förrätt - äkta gratinerad fransk löksoppa, utan regn och åska!

Huvudrätt - anka med apelsinsås

Efterrätt - Crème Brûlée



Och till allt detta - vin såklart, som alltid i Frankrike! Efter maten lämnade vi av Sanna på metron, sedan gick jag och Emma på romantisk promenad längs Seine. Vi hittade en jääääättestor bok/dvd/cd/kasett/vhs/vinylskivebutik och jag hittade tre svenska böcker (egentligen var två av dem norska, men med svenska författare, så det räknas!)

Sedan tog vi massa fina kvällsbilder vid Seine, det är så otroligt vacker när det är mörkt och alla lampor lyser. Lyckades få till riktigt bra kort med hjälp av självutlösare och broräcke. Här nedan är Pont des Arts med Eiffeltornet i bakgrunden. Fler bilder finns på fejsbokk!





Och när jag kom hem hade jag fått brev från mormor i brevlådan. Jättekul! Känns så kul när den inte är tom. Nu ska jag ta och sova lite så jag orkar upp tidigt (före 12!) imorgon för jag ska till Paris och shoppa upp lönen :) Pusselipuss!

Party - försök 7.0

Kvällen igår kan sammanfattas med att den började med katastrof, mitten var bra och slutet... konstigt.

Började med att jag slutade 21 och stod inne i omklädningsrummet på Disneyland och sminkade mig. Skulle möta Laura vid bussen strax innan elva och irländarna/holländarna skulle vi möta på tåget. Såklart var Lauras buss sen och vi missade tåget. Vi bestämde oss för att mötas på Chatelet istället och då tog mina mobilpengar slut. Efter mycket om och men kom vi till Chatelet där de hade väntat ett tag. Jag sa till Laura att vi skulle gå båda genom samma tunnelbaneutgång för det skulle gå snabbare (hon hittade inte sitt kort). Då kom en man fram till oss och sa typ "Jaha, tjejer, får jag se era biljetter". Jag visade mitt kort och vinkade stressat till de andra som väntat på oss ett tag. Mitt kort fick godkänt, sedan testade de Lauras. Då visade det sig att hennes kort bara gällde för zon 4 och 5 och vi var i zon 1. Det var som i en såndär mardröm då man inte är säker på om man drömmer eller det är verklighet, sedan inser man att allt faktiskt var en dröm och man kan slappna av. Bara det att det faktiskt hände på riktigt. Vi pratade med vakten ett tag och sa att vi var utlänningar, vi förstod inte systemet riktigt. Jag var helt säker på att vi skulle hamna i fängelse eller något. När han sedan sa att vi skulle betala 25 euro blev jag så lättad, det kändes som ett lågt pris! (jämfört med mina föreställda dödsstraffscener). Jag kastade upp 25 euro, sedan sprang vi till de andra som var snälla och fortfarande väntade på oss.

Vi gick till ett ställe som heter Café Oz - någon hade hört att det skulle vara jättebra där! När vi kom in var det nästan tomt, porröda lampor på väggarna, dämpad musik. Vi ville nästan gråta. Vi satt och bara deppade ett tag, sedan kom det in ett gäng och en av irländarna utropade direkt "You're Irish!". Så då stod vi och pratade med dem ett bra tag och vår lilla grupp växte då vi bestämde oss för att fortsätta kvällen tillsammans.

Vi tog taxi till ett ställe där det uppenbarligen skulle finnas en nattklubb. När vi klev ur taxin sa Anouk "Sandra, vi måste ta kort!". Vadå, tänkte jag, jag har ju tagit kort hela kvällen. När jag sedan vred på huvudet och såg att vi var alldeles vid Moulin Rouge kissade jag nästan på mig. Det var så himla coolt! Vi tog massa kort framför Moulin Rouge, sedan kom en tjej ur vårt sällskap springande och sa "Vill ni komma in så kommer ni NU!". Vi sprang till klubben och då visade det sig att hon kände vakten. De pratade en stund och sedan - vips - hade vi allihop gått förbi den långa kön och var inne på en riktig nattklubb. Lilla jag på en nattklubb i Moulin Rouge! Helt sjukt!

Vi stannade på stället hela kvällen och det var så himla kul att få dansa lite! Dock är killarna här vääääldigt påträngande. Det räckte med ett hej så var man "tillsammans" och de väntade sig att man skulle släppa allt och följa med dem hem. Träffade dock en skitrolig australiensare som var på europaluff och nu var i Paris. Fast hans dialekt var inte alltid den lättaste att förstå. Och så sa han att det inte finns superstora, håriga spindlar i Australien, så han måste ha ljugit! Han sa även att jag var den snyggaste i sällskapet och att min engelska var den bästa. Bör poängteras att jag spenderade kvällen med irländare i majoritet. Men det var kul att få lite komplimanger! Fast det märks ju hur svensk man är, det är omöjligt att ta åt sig, man blir bara generad och skrattar bort det.

Efter det tog vi en taxi (mycket taxiåkande! Jag kommer behöva gifta mig rikt om det ska fortsätta på det här sättet!) till Chatelet för att ta första tåget hem. När vi kom dit var grindarna stängda och en förbipasserande taxi sa att vi skulle få vänta 45 minuter men att han kunde köra oss hem på 10 för bara 40 euro. En i sällskapet var jättejättesjuk så vi bestämde oss för att ta taxin. Det var de längsta 10 minutrarna i mitt liv. Det tog minst en timme innan vi var hemma och priset höjdes även till 60 euro. Men det var ändå okej, för på taxametern stod det 86, så chauffören var schysst. Men han var helt övertygad om att vi alla ville gå ut med honom. Han bytte telefonnummer med oss alla ifall vi behöver taxi någon gång, eller ifall han skulle bjuda in oss på en cool nattklubb. Nu har han dock fått för sig att jag ska äta italienskt med honom så han ringer hela tiden och jag vägrar svara. Funderar på att låta någon fransk kille på mitt jobb ta samtalet och skälla ut honom på franska. Fast han vet ju var jag bor, så det kanske inte är så smart.

Nu ska jag i alla fall iväg och göra någonting åt mitt helt tomma kylskåp. Sedan blir det en latdag, kanske lite tvättning. Ha det så bra alla! Förresten, massa bilder finns på fejjan!

Antagningen

Om 43 personer tackar nej i Linköping, eller 12 i Umeå så kommer jag vara läkare om 5,5 år. Helt sjukt att jag, med mina - i sammanhanget - dåliga betyg var så nära! Känns både bra och dåligt. En liten del av mig vill så gärna in. En stor del av mig vill så gärna vänta till efter jul. Kommer jag in efter jul blir det kanske där jag vill, jag har tid att fixa allt med lägenhet och så och jag får vara med ända från början, inte hoppa in efter ett tag. Men ändå. Så nära. Så nära.