Imorse, när jag gick till jobbet, tänkte jag såhär "undra vad för konstigt som kommer hända idag". Jag bara visste att det här inte skulle bli en vanlig dag. Och min magkänsla är pålitlig, ska jag säga! Så jag fick rätt.
Det kom en dam till kassan och skulle betala 20,85. Hon fattade fel och gav fram en tia. Då knappade jag in det och sa sedan att det saknades 10,85. Då gav hon mig en femtiolapp istället och jag gav igen tian. Eftersom jag redan knappat in 10 så knappade jag in 40, eftersom 10+40=50. Då sa hon "Nej, jag gav dig 50, faktiskt!". Och då fick jag världens blackout. Det har aldrig varit så tomt i mitt huvud! Det enda jag tänkte var "Jag måste börja tänka igen.". Men det var tomt. Nada. Hade jag kunnat tänka hade jag ringt till hjärnkontoret och bett dem kalla in en vikarie, så illa var det. På skärmen stod det att jag skulle ge igen 29,85. Och det var ju rätt! Men jag tänkte helt fel eftersom jag knappat in summan i två omgångar. Jag räknade inte med tian jag gett tillbaka. Så jag gav tillbaka 39,85. Och vips så var jag minus 10 euro i kassan. Och vips så var kvinnan borta. Jag kände mig urusel och ringde genast till team leadern och började nästan gråta. Hans svar var "Oj, oj, oj, Sandra. Jaja... det är sånt som händer. När slutar du ditt kontrakt, förresten?", och det fick mig såklart att känna mig ännu värre! Men så åt jag lunch med min vän Franck, snälla Franck, som alltid får mig på bättre humör! Jag berättade för honom vad jag hade gjort och han ryckte bara på axlarna och sa "Det är bara de som aldrig gör någonting som aldrig gör misstag.". Och det är rätt! Enda sättet att undvika misstag är att bara sitta och göra ingenting. Och hur kul skulle det vara?
Senare, när Franck var i min butik, så stod han i ena sidan rummet och jag i andra, vid kassan. Och så stod vi och gjorde grimaser åt varandra. Och helt plötsligt, mitt uppe i min fulaste lyfta-på-ena-ögonbrynet-grimas, ställde sig en tjej framför mig och frågade "Skulle jag kunna få se Stitchstatyn?". Jag låtsades att jag fått en allergisk reaktion eller något och harklade mig lite lätt innan jag fortsatte le och nicka. "Självklart, madame!".
Nästa grej som hände var att ett par köpte grejer för 245 euro, alltså nästan 2500 kronor! Massa smågrejer, säkert 30 stycken. Till saken hör att jag hade enda kassan och det var mitt i en rush. Så, precis när vi hade slagit in alltihop i separata papper och transaktionen var färdig, säger killen "Oj, jag glömde, jag har ett rabattkort!". Detta innebar att vi fick skanna om allting, göra ett återköp, för att sedan skanna det igen, dra rabattkortet och ge tillbaka pengarna som de sparade. Allt medan kön växte sig längre och längre och spanjorerna blev argare och argare.
Allt som allt hade jag över 2300 euro i min kassa idag, plus 31 transaktioner betalda med kort. Jag har aldrig haft så mycket tidigare! Det var en dam som handlade Swarovskiartiklar för 500 euro, alltså typ 5000 kronor! I alla fall, sedan när vi höll på att städa, efter stängning, sa min team leader "Åh, de här julgranskulorna är sååå fina! Och de kostar 11 euro, dyra! De här får vi inte ha sönder, Sandra!". Hans ord följdes av ett kraschelibang och där stod den förkylda, svenska flickan med en trasig julgranskula i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar