Farväl Paris

Igår var en dag som började lite konstigt och avslutades väldigt fint. Det här med kindpussar, hörrni... det kanske är gulligt och så, men det finns så mycket trubbel med det. Typ, vem ska jag pussa? När ska jag göra det? Ska man hålla om varandra? Ska man viska saker till varandra? Vad ska man viska? Och ja, massa saker att ta ställning till. Jag trodde i alla fall att jag hade fått grepp om det mesta, men tydligen inte. Det är en tjej på jobbet som jag alltid pussar när vi träffas. Och så igår, när jag stod i kassan, så kom hon. Hon lutade sig mot mig och då trodde jag att det var dags, så jag dök fram med huvudet och pussade henne på kinden. Då ryggade hon undan med ordet "Woaah!" och frågade sedan "Har du sett min penna?". Det var alltså det hon böjt sig fram för att kolla. Och där anföll jag henne med en blötpuss. Mysigt va? :D

På tal om mysigt, efter jobbet åkte jag, Laura och Georgia till Paris. Vi satte oss på Pont des arts med en flaska vin och lite frukt. Åh, vad fint det är vid Pont Neuf på kvällarna med alla lampor, båtar och människor som sitter och spelar gitarr! Och i bakgrunden glittrar Eiffeltornet. Det var när vi satt där som jag insåg att jag börjar och avslutar mitt parisäventyr på samma sätt. Första (eller andra) gången jag var i Paris satt jag med vänner på samma bro och drack vin. Och sista gången i Paris ser likadan ut. Fint, va? Hade jag varit poet hade jag kunnat skriva en dikt om just det sammanträffandet! Och när jag satt där och tittade ut över allt det vackra kände jag att jag inte är ledsen över att åka hem. Jag känner att jag är färdig med Paris för den här gången. Även om jag inte har sett ens hälften av vad som finns att se så känner jag att jag har utnyttjat Paris till max. Häromdagen på jobbet satt vi och pratade och då var det en tjej som sa att hon bara varit i Paris en gång (hon är fransk och bor alldeles utanför!). Då frågade de mig hur många gånger jag varit där. Jag svarade typ 20-25 och då blev de alldeles imponerande. Men jag tycker inte det är konstigt. Vad som är konstigt är folk som stannar ute vid Disneyland även på sina lediga dagar.

I alla fall, jag tror att anledningen till att jag inte är ledsen att åka hem är för att jag vet att det bara är ett tills-vi-ses-igen-hejdå. Jag känner i hela kroppen att det inte var sista gången jag var i Paris. Jag kommer definitift komma tillbaka! Kanske nästa sommar, kanske om 25 år. Det får vi se :)

En sista grej som hände; varken Laura eller Georgia hade tunnelbanekort, de hoppade över spärrarna. Då började jag tänka att jag kanske varit dum som betalat så mycket för månadskort till Paris. Men samtidigt är det så skönt att bara kunna ta vilket tåg som helst, så det är nästan värt de hundralappar jag förlorat! Hade jag inte haft kort hade jag nog inte hängt lika mycket Paris. I alla fall, när vi skulle hem gick vi mot spärrarna. Så fick Georgia syn på massa poliser så då saktade vi helt plötsligt av och började låtsas att vi kommit fel. Måste ha sett gaaaaanska uppenbart ut! En kontrollant kom fram till oss och bad att få se biljetterna. Jag svär, jag har aldrig varit gladare att ha biljett! Han sa till de andra tjejerna att de skulle få betala 40 euro var. När de inte hade det suckade han och sa "Okej, jag är schysst, ni får betala 40 euro tillsammans.". Dock så tog han inte kort, bara cash eller check (hej, och välkomna till Frankrike. Det enda landet där du fortfarande på ett naturligt sätt kan leva i 60-talsmiljö). Då undrar jag, vad gör man om man inte har cash? Oftast har jag ingenting i min plånbok, utom kortet. Vi började skramla och fick till slut ihop 38,95. Då suckade han och skakade på huvudet. "Nej, det där tar jag inte emot.". Så tog han våra sedlar, vilket blev 25 euro, sedan skickade han iväg oss. Han gick alltså från 80 till 25, bara för att han inte ville ha 20-centare. (Ärligt, vem har 800 spänn i plånboken?!). Undra vem som blev lurade, han eller vi. Vi räknade i alla fall ut att bötern blev lika dyr som det hade blivit för dem att köpa biljett.

Nu ska jag iväg och jobba! Min allra sista close. Sedan har jag bara två dagar kvar. Pusselipuss!