Imorse när jag kom till jobbet var managern där. En blick på mig och hon frågade "Trött idag?". Jag ryckte på axlarna och sa som det var, att jag är lite sjuk. Det skulle jag aldrig ha gjort. Ni vet hur det är i Sverige? Lite småsjuk betyder att man är snorig, har lite ont i halsen och känner sig hängig. Inget allvarligt och alla går igenom det när det blir höst. I alla fall, hon började ställa massa frågor, typ "Kommer du fixa att jobba idag?" och jag skrattade och sa "jaaadå!". Men hon slutade inte. Hon sa till tjejen jag skulle jobba med "Nu ser du till att hon går till First aid!". Jag gick aldrig dit, men kan ju föreställa mig hur det besöket skulle ha sett ut.
Doktor: "Hur mår du?"
Jag: "Helt okej, lite ont i halsen bara."
Doktor: "Här får du en Fisherman's Friend. Iväg och jobba nu!"
Det skulle ju bara vara pinsamt! Så därför, lite senare på dagen när hon kom och frågade hur jag mådde, sa jag att allt var bättre. Det kändes bäst så! Haha, snacka om att överreagera!
Nu ligger jag i min säng och käkar fredagsmysgrejer och ser på film samtidigt som jag springer fram och tillbaka till tvättstugan. Jag tvättar exakt så många trosor att jag ska klara mig resten av tiden, sedan får jag tvätta resten när jag kommit hem. Jag ser på "Världarnas Krig" med Tom Cruise. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett den filmen, jag är lika rädd och fascinerad ändå. När jag gick ut förut för att gå till tvättstugan, och fick se strålkastare på himlen (det är från Disneyland, de syns varje kväll) höll jag på att bajsa i byxan. Tur att jag vet hur det slutar! Fast jag lär nog vara rädd hela vägen ändå.
Jag var sjuk 1 dag av alla jag var anställd på Disney. Och då var jag riktigt sjuk, kräktes i mängder och kunde knappt gå. Sen gick det över rätt snabbt och jag gick till jobbet, tror jag 2 dar senare för jag hade jour off. Sen gick det en vecka och då blev jag inkallad till högsta chefen som undrade vart jag hade läkarintyg.. Jag svarade att jag inte hade kunnat gå utanför dörren ens, men chefen sa "det borde ju ligga i ditt intresse också att få hjälp av läkare vid ett sånt tillfälle ". Jaha okej, men då kunde jag väl tänka på det till nästa gång då. Näääe för då var jag tvungen att gå till en läkare NU som skulle göra ett intyg i efterhand.. Asså fransmän!!!!!! Jag gick aldrig till en läkare så jag fick en varning. Tror fransmän har för stor tillit till läkare och sjukvård.. Dom skulle förmidligen sagt " stanna hemma, gå inte ut och smitta ngn annan med kräksjuka" (om det nu är det). Och en förkylning.. Herregud.
SvaraRadera