söndag 11 september 2011

Idag minns vi er med kärlek

Jag är i grund och botten en kortledsen människa. Jag tycker inte om att känna mig ledsen och känna att allting är hopplöst. Därför har jag ganska lätt att gå vidare efter saker som inte har hänt mig själv. Som till exempel det där som hände i Norge. Under en vecka satt jag klistrad vid diverse nättidningar och kunde inte tänka på annat, men i takt med att tiden gick svalnade också intresset. Jag gissar att många är likadana. Men det finns två saker jag aldrig kan eller kommer kunna släppa. Det ena är Titanic-katastrofen. Det andra är terrorattackerna mot World Trade Center. Den 14e april är det 100 år sedan Titanic gick på grund. Idag är det 10 år sedan livet släcktes för över 3000 människor i New York - och hoppet om en god värld suddades ut för ännu fler.

Idag är en sån dag då vi ska lägga alla tekniska bitar åt sidan. Vi ska strunta i vem det var som låg bakom attentaten, vem som planerade allting, och hur hämnden ska se ut. De frågorna har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet under de senaste 10 åren. Idag ska vi tänka på människorna. De som vaknade på morgonen, köpte kaffe i tunnelbanan, delade hiss med massa andra, hälsade godmorgon till killen på våningen under, satte sig vid sitt skrivbord och tittade ut genom fönstret för att mötas av den fantastiska utsikten av New York. Utan en tanke på att både de själva och staden inom kort stund skulle utplånas på det grymmaste av alla sätt. Och alla som anlände tidigt till flygplatsen, checkade in sina väskor och satte sig i de trånga sätena, utan en tanke på att det var det sista de någonsin skulle göra. Terroristerna är inte värda en tanke, men det är alla oskyldiga människor vi ska minnas. Alla de som som kämpade för sina liv i närmare fem timmar för att sedan inse att det var hopplöst. Alla modiga, modiga brandmän som offrade sina liv för att rädda andra. Alla anhöriga. Alla som tänkt gå till kontoret den dagen men av olika anledningar inte gjorde det. Alla som förlorade en mamma. En pappa. Ett barn. En farbror. En mormor. En kusin.

Idag minns vi er med kärlek. Idag glömmer vi för ett ögonblick att världen ibland är en ond värld och minns de glada stunderna. Idag hålls en tyst minut på Disneyland till åminnelse för dessa tappra människor. Idag minns vi.



Känsliga tittare varnas!

1 kommentar: