Har fått frågan ganska många gånger om varför jag vill bli läkare, och det är ganska svårt, nästan omöjligt att förklara det. Särskilt kortfattat. Men jag tänkte ändå försöka dela med mig av några tankar.
Rollen som läkare bör beträdas av någon med förmåga att se alla människor. Att kunna trösta förbehållslöst. Att vid behov lindra. Att ge av hela sig själv utan att någonsin ha krav på att få någonting tillbaka. Att veta att jag skulle kunna utvecklas till en sådan människa är skäl nog för mig att välja läkaryrket. Att få använda medlidande och kunskap som verktyg i en profession där det handlar om att hela och bota skulle få mig att känna mig enormt priviligerad.
Det kommer att bli hårt. Vägarna kommer att vara långa och krångliga. Jag kommer ställas inför många, mer eller mindre, livsavgörande val. Men då, i det mörkaste av mörkaste, hoppas jag kunna gå tillbaka till den här texten. Hoppas på att kunna läsa mellan raderna och återfinna den där gnistan som just nu är så stark. Jag vill ju det här! Jag suktar efter den kunskap och erfarenhet som kommer forma mig till den människa jag en dag kommer bli.
Jag hoppas och tror att studieformen i Linköping kommer gagna mig i den mån att den kommer göra mig mer öppen för vad som är viktigt i en situation och, kanske framförallt, att jobba i team med människor som kan lika mycket som jag, men om andra saker.
Och mina kära vänner, just därför vill jag bli läkare!
Förbaskat bra skrivet och tänkt!! Och jag vet att du kommer att lyckas för du har helt rätt inställning!!
SvaraRadera