Middagen på Bite Line förlängdes till en utekväll och vi drog till Memento. Tydligen, för att få en kille, ska man vara assmal, ha sidenblus, vara lätt stupfull och dansa vrålsexigt. Jag var svinlång i mina heels, julmatsfet, hade spetsblus och var hyfsat nykter. Alla fel alltså! Fast, egentligen, vill jag vara den där tjejen? Och vill jag ha en kille som gillar den där tjejen? Nja, tror inte det. Min drömprins lär finnas på ett bibliotek eller på en strand. Kanske Jablines.
När jag gick hem genom natten mötte jag två stycken pigga rådjur. Det slog mig hur nära naturen jag alltid bott. Jag kan gå ut genom dörren och träffa rådjur. Jag kan gå till skogen och sitta på en sten och vara ensammast i hela världen. Jag kan göra en snöängel på gården. Jag kan gå 50 meter och bokstavligen vara i havet. Mycket av det där kommer försvinna nu när jag flyttar till Linköping. Det mesta gör mig inte så mycket, rådjur kan man se på tv och snö har jag aldrig gillat. Men att kunna lägga skolböckerna åt sidan och gå ner för att ta ett iskallt dopp, och återfå fokus - det, mina kära vänner, kommer jag sakna något alldeles förbannat!
Eller i Linköping??
SvaraRadera