Party - försök 7.0

Kvällen igår kan sammanfattas med att den började med katastrof, mitten var bra och slutet... konstigt.

Började med att jag slutade 21 och stod inne i omklädningsrummet på Disneyland och sminkade mig. Skulle möta Laura vid bussen strax innan elva och irländarna/holländarna skulle vi möta på tåget. Såklart var Lauras buss sen och vi missade tåget. Vi bestämde oss för att mötas på Chatelet istället och då tog mina mobilpengar slut. Efter mycket om och men kom vi till Chatelet där de hade väntat ett tag. Jag sa till Laura att vi skulle gå båda genom samma tunnelbaneutgång för det skulle gå snabbare (hon hittade inte sitt kort). Då kom en man fram till oss och sa typ "Jaha, tjejer, får jag se era biljetter". Jag visade mitt kort och vinkade stressat till de andra som väntat på oss ett tag. Mitt kort fick godkänt, sedan testade de Lauras. Då visade det sig att hennes kort bara gällde för zon 4 och 5 och vi var i zon 1. Det var som i en såndär mardröm då man inte är säker på om man drömmer eller det är verklighet, sedan inser man att allt faktiskt var en dröm och man kan slappna av. Bara det att det faktiskt hände på riktigt. Vi pratade med vakten ett tag och sa att vi var utlänningar, vi förstod inte systemet riktigt. Jag var helt säker på att vi skulle hamna i fängelse eller något. När han sedan sa att vi skulle betala 25 euro blev jag så lättad, det kändes som ett lågt pris! (jämfört med mina föreställda dödsstraffscener). Jag kastade upp 25 euro, sedan sprang vi till de andra som var snälla och fortfarande väntade på oss.

Vi gick till ett ställe som heter Café Oz - någon hade hört att det skulle vara jättebra där! När vi kom in var det nästan tomt, porröda lampor på väggarna, dämpad musik. Vi ville nästan gråta. Vi satt och bara deppade ett tag, sedan kom det in ett gäng och en av irländarna utropade direkt "You're Irish!". Så då stod vi och pratade med dem ett bra tag och vår lilla grupp växte då vi bestämde oss för att fortsätta kvällen tillsammans.

Vi tog taxi till ett ställe där det uppenbarligen skulle finnas en nattklubb. När vi klev ur taxin sa Anouk "Sandra, vi måste ta kort!". Vadå, tänkte jag, jag har ju tagit kort hela kvällen. När jag sedan vred på huvudet och såg att vi var alldeles vid Moulin Rouge kissade jag nästan på mig. Det var så himla coolt! Vi tog massa kort framför Moulin Rouge, sedan kom en tjej ur vårt sällskap springande och sa "Vill ni komma in så kommer ni NU!". Vi sprang till klubben och då visade det sig att hon kände vakten. De pratade en stund och sedan - vips - hade vi allihop gått förbi den långa kön och var inne på en riktig nattklubb. Lilla jag på en nattklubb i Moulin Rouge! Helt sjukt!

Vi stannade på stället hela kvällen och det var så himla kul att få dansa lite! Dock är killarna här vääääldigt påträngande. Det räckte med ett hej så var man "tillsammans" och de väntade sig att man skulle släppa allt och följa med dem hem. Träffade dock en skitrolig australiensare som var på europaluff och nu var i Paris. Fast hans dialekt var inte alltid den lättaste att förstå. Och så sa han att det inte finns superstora, håriga spindlar i Australien, så han måste ha ljugit! Han sa även att jag var den snyggaste i sällskapet och att min engelska var den bästa. Bör poängteras att jag spenderade kvällen med irländare i majoritet. Men det var kul att få lite komplimanger! Fast det märks ju hur svensk man är, det är omöjligt att ta åt sig, man blir bara generad och skrattar bort det.

Efter det tog vi en taxi (mycket taxiåkande! Jag kommer behöva gifta mig rikt om det ska fortsätta på det här sättet!) till Chatelet för att ta första tåget hem. När vi kom dit var grindarna stängda och en förbipasserande taxi sa att vi skulle få vänta 45 minuter men att han kunde köra oss hem på 10 för bara 40 euro. En i sällskapet var jättejättesjuk så vi bestämde oss för att ta taxin. Det var de längsta 10 minutrarna i mitt liv. Det tog minst en timme innan vi var hemma och priset höjdes även till 60 euro. Men det var ändå okej, för på taxametern stod det 86, så chauffören var schysst. Men han var helt övertygad om att vi alla ville gå ut med honom. Han bytte telefonnummer med oss alla ifall vi behöver taxi någon gång, eller ifall han skulle bjuda in oss på en cool nattklubb. Nu har han dock fått för sig att jag ska äta italienskt med honom så han ringer hela tiden och jag vägrar svara. Funderar på att låta någon fransk kille på mitt jobb ta samtalet och skälla ut honom på franska. Fast han vet ju var jag bor, så det kanske inte är så smart.

Nu ska jag i alla fall iväg och göra någonting åt mitt helt tomma kylskåp. Sedan blir det en latdag, kanske lite tvättning. Ha det så bra alla! Förresten, massa bilder finns på fejjan!