Inventera - aldrig mera!

Imorse vaknade jag 05:30. Bestämde att jag kunde sova 10  minuter till. Sov 10 minuter. Fick panik eftersom jag inte alls kunde göra det. Kastade på mig kläderna. Insåg att det fortfarande var kolsvart ute så jag skulle inte våga gå till jobbet. Sprang till bussen. Kom fram till jobbet 06:49. Bytte om. Sprang till Harrington's. Mötte managern som såg lite sur ut. Badgade in 07:01 istället för 07:00, och då hade alla redan börjat. Tider är ingenting man tar lätt på här i Frankrike. Räknade 1000000000 pins. Sedan var det klart.

Jag kommer ihåg min förra inventering, för hundra år sedan, på Strömsknallen. En kille förklarade någonting om en sko jag skulle räkna. Jag fattade ingenting, han förklarade igen. Jag fattade fortfarande inte, men räknade som jag trodde han menade. Det var fel och jag fick göra om. Och göra om igen. Och igen eftersom jag inte fattade. Den här gången fattade jag, men det var inte roligare för det. Fy för er som säger "Ja, men inventering, det är ju ganska skoj :D". Det är det INTE!

Efter inventeringen skulle jag vara på floor resten av dagen för jag var inte uppskriven på någon kassa. Och ju mer jag jobbar desto klarare blir det att jag kommer jobba ihjäl mig en dag. Dutyn sa till mig att jag fick sätta mig och vila lite, men jag kan inte göra det, jag känner mig så onödig då! Som att jag får betalt för ingenting. Så jag hämtade en stor kärra julsaker som jag hängde i butiken så nu är allt jättefint där!

Efter det gick jag och handlade och nu har jag varit hemma i snart en timme. Sjukt va? Klockan är lite drygt 18 och jag har redan varit hemma så länge! I vanliga fall skulle jag inte komma hem förrän om 9 timmar efter att ha jobbat. Det känns så skönt! Och nu är det helg :D Så jag har köpt massa helggott. Glass, chips, fingrar, bubblizar och dricka. Åh, vad mysigt jag ska ha det ikväll! Är så sjukt trött, men jag ska försöka hålla mig vaken och somna i bra tid istället.

Imorgon är jag som sagt ledig och hade egentligen velat åka och bada, men såklart så ska det regna då. Så jag kanske åker in till Paris istället. Fast jag vet inte vad jag ska göra där. Shoppa lite mer kanske. Det är jag duktig på! Sedan på kvällen ska jag till Sportsbar och ta farväl av alla CDD:are som åker hem nu i dagarna. Nu är det bara jag, några till samt CDI:arna kvar. Och CDI:arna har jag inte riktigt lärt känna, de är mycket äldre och har redan sitt gäng liksom. Mina bästa vänner på jobbet, förutom CDD:arna, är två killar som varit här hur länge som helst. Franck har jag redan berättat om, den andra heter Patrick, en jättetrevlig irländare. Idag mötte jag honom efter jobbet och han sa "Hej, Sandra, jag har aldrig sett dig utan kostym, vad fin du är! Fast det tvivlade jag såklart inte på. Och oj, vad brun du är!", och inte på ett sliskigt sätt utan helt apropå liksom. Sånt gör mig så glad!

Har dessutom dammat av en gammal kärlek som jag... inte glömt, men tagit en paus ifrån. Men nu tillbringar jag återigen all min lediga tid med Martin i öronen. Åh, vad han är bra!

Ciao, à bientôt!

Jag ville säga

Att vi är mirakel du och jag.

Vi är mirakel.

Vi är mirakel du och jag.

Vi är mirakel.

Vi är mirakel du och jag.