Nyvaken

Har verkligen vänt på dygnet här i baguettis. Nu måste jag ställa väckaren för att kunna kliva upp halv ett, och somnar aldrig innan tre. Det är jobbets fel, dock. När man har stängning jobbar man till 2 och kommer inte hem förrän vid 3. Då måste man sova igen sig nästa dag :) Det verkar verkligen som att jag har sovit skönt inatt i alla fall. Håret är superrufsigt, jag har ont i alla kroppsdelar och halva överläppen är helt bortdomnad. Undra vad jag har gjort :O

När jag vaknade låg jag ett tag och funderade på var jag egentligen är. Under mitt blommiga täcke i min gnekande säng, i mitt lilla rum i en liten förort till Paris. Ibland blir jag besviken på att det inte känns mer fantastiskt. Ibland känns det som att jag är här utan att vara här. Jag tror att det till stor del beror på att vädret är så att man inte kan hitta på någonting, är det fint väder har jag inga problem med att strosa omkring själv i Paris till exempel. Men när man har vatten upp till fotknölarna så fort man går ut är det inte så roligt och man blir lätt på dåligt humör. Dessutom är jag aldrig ledig samtidigt som mina kompisar, vilket gör att jag är ensam i princip hela tiden. Men nu på tisdag är vi i alla fall några som ska ut på en klubb i Paris och det känns så himla kul! Jag vet dock inte vad jag ska ha på mig. Jag vet inte om jag vågar ha på mig porrstrumpan eller om den ger ut helt andra signaler här i Paris än hemma i trygga Sundsvall. Och vore det att utmana ödet för mycket?

Ibland kan jag tänka att det är en nackdel och ingen fördel att jag är så pass driven. Igår fick jag veta att jag inte får stanna längre än kontraktet och då börjar jag redan fundera på vad jag ska göra härnäst. Min värsta mardröm vore att bara gå hemma i två månader och inte göra någonting. Min andra mardröm är att gå tillbaka och jobba där jag alltid har jobbat. Visst, det har varit bra och lärorikt, men nu har jag varit där i tre år och det händer ingenting nytt. Jag behöver utmaningar! Så nu har jag börjat tänka på det istället för att njuta av att vara här. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra när jag njuter. Bara sitta på min balkong och tänka "Jag njuter, jag njuter"? Nja, det funkar inte riktigt så. De gånger jag har njutit allra mest här i Paris har varit när jag har suttit hela dagar i Jardin du Luxembourg och lyssnat på musik. Eller den gången jag var upp i Eiffeltornet och hade utsikt över hela Paris.

De flesta av mina kompisar här är såna som har rest hur mycket som helst och varit hemifrån flera år innan de började plugga. Tycker ni att det är töntigt av mig att bara stanna borta i tre månader och sedan (förhoppningsvis) ge mig in i studierna? För jag har tänkt på det där och visst, jag skulle kunna strunta i att börja universitetet och ge mig iväg ut igen. Men samtidigt så är min allra största dröm att bli läkare och då känns det som att en jorden runt-resa väger ganska lätt i jämförelse. Men eftersom jag så lätt blir uttråkad av någonting kanske jag blir less av att jobba som läkare i 35 år. Fast å andra sidan, om jag inte började, vad skulle jag göra istället?

Dessutom känner jag mig som en dålig svensk nu. Igår var jag helt inställd på att delta i den tysta minuten till Norges ära. Jag var visserligen tyst, men det var för att jag sov och inget annat. Fast å andra sidan har jag aldrig förstått det där med tysta minuter. Jag tänker på Norge ungefär fem gånger om dagen, har jag märkt, och då kan jag tycka att det kanske är lika bra som att tänka på det intensivt under en hel minut. Så det kanske inte gör så mycket.

Nu ska jag gå och äta lunch. Idag undrar jag tre saker av er:
1. Är det dumt att ha porrstrumpan i Paris på tisdag?
2. Kastar jag bort mitt liv om jag börjar plugga?
3. Har någon ett jobb till mig mellan oktober och december?