Hade ännu en skön jour de repos i onsdags. Började med sovmorgon, som vanligt, sedan en tripp till Auchan där jag storhandlade för att fylla på mitt tomma kylskåp. Efter det lagade jag lite mat, sedan åkte jag och Minja-Maija in till Paris. Vi hade bestämt att vi skulle upp i Eiffeltornet, men jag hade en flaska vin med mig och det fick man inte ta med upp, så vi fick börja med att sätta oss i parken och dricka vin och äta choklad. Så franskt! Att sitta vid Eiffeltornet och göra det! Det är nog det franskaste jag gjort hittills!
Sedan ställde vi oss i kön för att åka upp i tornet. Tyckte inte alls att kön var så lång, så jag trodde vi skulle vara uppe jättefort! Men där hade jag fel. Det var en kö till biljetten, sedan gick man vidare till en kö för att få visa biljetten. Därefter ytterligare en kö till hissen och slutligen en kö till nästa hiss. Det tog cirkus en och en halv – två timmar innan vi var uppe i toppen. Men oj vad det var värt det!
Eiffeltornet är till att börja med så fantastiskt estetiskt vackert. Det är som att när man står alldeles intill känner man sig undernådig dess höjd, det känns som att hon tittar ner på en. Men inte sådär hotfullt som Höga Kusten-bron gör, utan på ett vänligt sätt, som för att säga ”kom upp, du kommer älska det!”. Sedan när vi väl kom upp till andra våningen var allt så otroligt vackert. Utsikten över Paris i solnedgången är någonting som kommer vara oslagbart under lång tid. Floden, alla kända byggnader, parker, folks balkonger – så fint! Sedan insåg vi att vi var i samma höjd som flygplanen och då förstod vi att vi var ganska högt upp ändå.
När vi nådde toppen var det helt mörkt, men Paris badade i ljus och det var så otroligt vackert! Vill man ha minnen i form av fotografier ska man besöka Eiffeltornet på dagen, för det var jättesvårt att få bra kort, men vill man uppleva någonting fantastiskt vackert skulle jag rekommendera att åka dit när det är mörkt. Det är lite som att stå på kanten vid Norra Berget fast mycket högre och utsikten sträcker sig åt alla håll.
Visste ni förresten att Gustave Eiffel, han som byggde tornet, bodde däruppe under en tid? De hade rekonstruerat hans lägenhet i toppen med honom, hans flickvän Claire och självaste Thomas Edison på besök, samma år som tornet byggdes. Tänk er det, att kliva upp på morgonen och sätta sig i toppen av Eiffeltornet för att dricka morgonkaffe med croissant.
Sammanfattningsvis säger jag bara att ska man besöka Paris MÅSTE man besöka Eiffeltornet!
(bilder kommer förhoppningsvis på facebook om hundra år när mitt internet funkar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar