What happens in Paris...

Oj, oj, oj vilken kväll! Igår tog jag en låååång sovmorgon, sedan åkte jag och Sanna in till Paris. Vi missade precis gayparaden, men hann se många bögar iklädda väldigt udda klädnader. Det var spännande! Vi såg bland annat ett bageri som för dagen sålde snoppformade bröd i olika storlekar.

Vi gick omkring i Paris ett tag och kikade i lite affärer för att sedan sätta oss på en liten uteservering och käka crêpes. Det var så sjukt varmt också! Efter det tog vi oss till Montmartre för att vänta på Linnea som hade jobbat färdigt och joinade oss där. Vi åt en glass och gick sedan upp till Sacré Coeur. Åh, så vackert det var! Utsikt över nästan hela Paris och så den fina kyrkan. Ska försöka lägga upp bilder, men man vet ju aldrig hur internet väljer att samarbeta.

Sedan gick vi för att äta middag. Vi hamnade på en jättemysig uteservering där vi satt läääänge och åt sallad och drack vin. Det var jättemysigt! Efter det var Linnea tvungen att åka hem eftersom hon jobbar idag, men jag och Sanna var taggade på att dra vidare, så vi åkte till en klubb hon hade varit på tidigare. Det var jättemycket folk där, men vi hade inga problem med att komma in i alla fall. Det skulle kosta 15 euro var, men då fanns både bar, dansgolv och garderob, så vi tyckte det var värt det, då kunde vi ju stanna hela kvällen.

Vi gick för att hänga in kläderna och gjorde oss sedan redo för att ge oss ut på dansgolvet. Sanna sa något i stil med ”Oj, vad mycket tjejer det är här.”. Jag såg mig omkring och det var verkligen mycket tjejer där. Jag undrade var killarna var medan vi trängde oss fram för att komma till dansgolvet. Väl där såg jag mig omkring igen och insåg att det faktiskt var jättemycket tjejer ute ikväll. Det är lite konstigt att det är så mycket tjejer och så få killar, men det kanske är normalt i Paris. Och när det är så mycket tjejer är det ju klart att tjejer måste dansa med tjejer, vilket de gjorde där. Men… även om det är få killar ute… innebär det automatiskt att tjejer måste hångla med andra tjejer? Att hälften av alla tjejer som är där är grabbiga med kort frisyr à la Ellen medan resten är flickigt flickiga med prinsessklänning eller sjuksköterskedräkt? NEJ! Det är inte normalt på en vanlig klubb! Men det är högst normalt på en klubb med  lesbiskt tema.

Vi insåg inte att det var en lesbisk klubbkväll förrän vi kom ut på dansgolvet och fick konstiga blickar av tjejerna runt omkring oss. Vi dansade ändå ett tag, låtsades vara ihop så ingen skulle få för sig att stöta på oss. Sedan fick vi höra att det skulle bli ett uppträdande och tänkte att det kunde vi ju lika gärna se nu när vi betalat in oss. Vi väntade ett tag. Musiken startade och showen började med att en tjej kom ut på scenen i bylsiga trosor och förtejpade bröstvårtor. Sedan kom en till tjej. Och en till. Och en till. Alla jublade och vi ville bara därifrån. Vi sprang till garderoben, hämtade jackorna, sprang ut från klubben och ett par hundra meter till innan vi stannade.

Ingen av oss fattade nog egentligen vad vi hade varit på. Det enda vi visste var att den senaste timmen gjort att testosteronlagret omedelbart måste fyllas på. Att ens se en kille på gatan blev underbart. Att bli flirtad med när man gick förbi kändes helt fantastiskt! När vi sedan kom till en klubb där det mest var killar som hängde började känslorna från vad som hänt tidigare äntligen släppa och vi kunde slappna av igen. Jag kan nu säga, till tusen procents säkerhet, att jag inte är lesbisk. För ja, jag har testat! Jag har absolut ingenting emot människor som tänder på de av samma kön, men jag vill inte vara där ibland dem. Jag har aldrig tidigare känt mig så obekväm!

Slutet av kvällen blev riktigt rolig med mycket dans, sedan fick vi kuta till bussen som vi precis missade för att sedan kuta efter en annan buss. Jag var hemma i min säng vid halv sju, ungefär samtidigt som residenset började vakna och folk gick till jobbet.

Herregud, vilken oförglömlig natt!  

(Emily, vad roligt att du tycker det är kul! Jag har haft samma känsla när jag läst din blogg hela våren, och att nu få vara här och uppleva samma saker känns jättekul :D Jag vet inte ifall han hette Stephen, jag fick aldrig veta hans namn. Han bodde nära Boiserie sa han)