Studenten 2011



I fredags avslutades tre gymnasieår med buller och bång. Det har varit tre år fullsmäckade med roligheter, tråkigheter, inlämningsuppgifter, prov, seminarier, betygshets, stolthet, lathet, dumhet och skojfriskhet. Jag har lunchat med samma kille i tre år - käre herr Buller. Jag har suttit timtals inne hos Anders och pratat om ingenting. Jag har varit dödligt arg på Fredrik för att sedan tycka att han är superbra för att följdaktligen bli arg igen. Jag har tillverkat mer Trocadero än Vasa bryggeri - men inte fått dricka något, eftersom på labbet är det förbjudet. Jag har gift mig. Och mycket, mycket, mycket, mycket mer.

De här tre åren har utan konkurrens varit de bästa i mitt liv och det känns så konstigt att det är över. Det känns som när man ska ta första doppet i havet på våren (eller i augusti för vissa mesar), och man står tillsammans på stranden och gruvar sig. Man skrattar tillsammans och retar varandra för att sedan peppa varandra. Sedan tar man ett djupt andetag och tar det första steget ut i det kalla vattnet. Till en början krusar sig tårna, man får gåshud på låren och vill bara göra de andra sällskap på stranden igen. Men ju längre ifrån stranden, och tryggheten, man kommer, desto lättare går det. Till slut har man doppat sig helt och vill inte tillbaka för det är så skönt i vattnet. Men sedan, efter att ha lekt av sig, återvänder man ändå till stranden där alla väntar och än en gång känner man tryggheten. NV08 - vi måste doppa oss nu. Vi har stått på stranden i tre år och nu är det dags att ta klivet ut i vattnet. Men kom ihåg att vi bara ska leka av oss ett tag, sedan ses vi igen.

NV08



Studenten inleddes redan i ondags med firande på Skvadern. Enda skolan som sjöng studentsången 6 (!) gånger i rad. På kvällen fortsatte firandet med 2-dagarsfesten på Stads. Det kändes som att vi var inne på Stads i cirka 5 minuter fast i själva verket var det nästan 2,5 timmar. Måste ha haft jäkligt kul! Det som är lite konstigt är att jag alltid får såna blåmärken när jag är ute. Jag måste dansa vildare än jag trodde :O

Blåmärksbrudarna 



På torsdagen fortsatte det med student på Sundsvalls Praktiska då Jonas gick ut. Det var en mycket trevlig dag med massa god mat och sol! Brände nacken så det heter duga, vilket inte var så snyggt med tanke på att resten av ryggen var alldeles vit. Men bättre lite färg i nacken än ingen färg alls! På torsdagen blev det i alla fall ingen utgång utan en nagelmålar-benrakar-dag. Det var också den här kvällen, den 9e juni, då årets första havsdopp togs. Pinsamt sent, jag vet. Men jag kunde ju inte åka till Frankrike obadad!

Sedan var det dags. Den stora dagen hade kommit. Dagen D. The D day! Fredagen den 10e juni 2011 inleddes med 40 minuters intensiv hårlockning. Därefter kom pappa och gänget hit. Jag fick skjuts till Busbacken av pappa, men han hittade inte heller - som han sagt att han gjorde - så jag blev avsläppt ungefär 100 mil därifrån och fick börja med en liten promenad i hettan. Champagnefrukosten var himmelsk! 20 grader klockan åtta på morgonen, champagne, ost, kex, jordgubbar och fint sällskap.

Därefter tog vi oss till skolan för lite uppfräschning. Många raggarduschar togs.

Sedan åt vi lunch på Stads. Det var supergott, men jag såg att många lämnade tallrikarna halvfulla. Nervösmagar? På Stads höll världens bästa Linda världens finaste tal och sedan var det dags för betyg- och stipendieutdelning. På detta följde några nervösa minuter för att sedan bli dags för utspring.

NV08 - shalalalalala!!!

Efter vi hade sjungit så halsarna var hesa var det dags att åka flak genom stan och därefter hem för att käka och äta och förtära och mumsa i sig. Herregud vad jag åt! Skinka och rostbiff, potatissallad och annan sallad. Mums, mums :D Hela den mottagningen var så himla fin med massa folk jag inte träffar så ofta samlade. Min morbror höll ett fint tal - tal 47 - som är det finaste tal någon hållit för mig! Jag fick massa massa presenter också. Allt från skålar (skål!) till paraplyer till pengar. Det var verkligen en dag att minnas för evigt.

Jag åkte sedan till Rikard vid åttatiden där vi hade mys i trädgården tillsammans med klassen och sedan åkte vi in till stan för att gå på Oscar. Jag vet inte hur många jag hade sagt till under dagen "Jag säger inte hejdå nu, för vi ses ikväll på Oscar!" och jag träffade inte en enda förutom de i min klass. Så alla jag inte har kramat hejdå får en jättestor, virtuell kram nu!

Efter cirka fyra timmar av intensivt dansande var det dags för nattkäk på donken. Har aldrig ätit en så god hamburgare någon gång! Medan vi satt utanför McDonald's och käkade såg vi samtidigt solen gå både ner och upp och det tog bara någon kvart innan den började värma igen. Det är någonting jag verkligen älskar med att bo här! En fantastisk kväll avslutades med efterfest vid ån där vi hängde i äkta lodis-mode. Jag åkte hem vid 5 efter den bästa dagen i mitt liv.

Sliten men lycklig tjej på lördag morgon.

(Och nej, jag är inte naken, jag har bikini på mig :D)