När man kämpar

Jag känner en sådan enorm, fantastisk tacksamhetskänsla just nu som inte går att beskriva. Nattens sömn har inte givit några nya perspektiv på det som hänt, det är fortfarande helt fantastiskt och jag är så otroligt lyckligt lottad! Och för er som inte har någon aning om vad som hänt så kan jag berätta att jag kommer börja min låååååånga resa till att bli läkare, den 23e januari 2012. Vart, undrar ni. I Linköping!

Hade någon frågat mig för 10 år sedan hade jag varit övertygad - jag ska bli läkare, därmed basta! Hade jag blivit tillfrågad för fem år sedan hade svaret sett likadant ut. Hade någon däremot ställt samma fråga för ett år sedan hade jag varit alltmer nedslagen och insett att det aldrig kommer gå. Har man annat än toppbetyg både i skolan och på högskoleprovet har man inte en chans. Så såg jag det då. Sedan kom världens bästa Anders skuttande in till mig och sa att han hittat lösningen. Det finns nämligen statistik som visar att folk med mina betyg lyckats ta sig in tidigare. Så kunde jag bara se till att få MVG på resten av mina kurser så skulle det gå. Då tändes hoppet igen och jag blev manad till att jobba järnet. Och se vad det har lönat sig!

Om man vill något tillräckligt mycket så kommer det slå in! Kanske inte nu, men kanske om ett år, eller 10 år eller 25 år. Så länge man kämpar för det och tar vara på möjligheterna istället för att sitta och vänta på att de ska söka upp en. Så nu tänker jag skita i jantelagen för ett ögonblick och säga - titta vart det tankesättet har fört mig! Hela vägen till Paris och sedan vidare till Linköping. Förutsatt att allt går vägen kommer jag inom en, visserligen ganska lång, framtid vara kollega med inga mindre än McDreamy, McSteamy, Little Grey och ja, you name it! Jag kunde inte vara stoltare över mig själv just nu.

Som ni märker så ser saker lite annorlunda ut här på bloggen (som kommer börja uppdateras igen - var så säkra!). Just nu har den det fantasilösa namnet "En småstadsflickas äventyr". Anledningen är att jag inte kommer på något bättre just nu. En blogg jag läser - Emilys Anatomy - handlar om en tjej som gjort ungefär samma resa som mig. Hon jobbade nämligen på Disneyland hon också ett bra tag. Nu för tiden kallar hon sig Sveriges skönaste sjuksköterskestudent, och det tycker jag att hon med all rätt kan göra! Dock så är ju det perfekta namnet redan upptaget. Jag vill också ha något sådär klurifnurigt namn. Liksom "Sandras Anatomy", men annorlunda.

En annan blogg jag läser är Prästfruns liv som läkarstudent. Den handlar om en tjej som pluggar till läkare i just Linköping. Hon har ju också ett perfekt namn eftersom hon är gift med en präst och pluggar till läkare. Men eftersom jag inte är gift och ännu inte pluggar skulle mitt motsvarande namn bli "Singeltjejens liv som nästan-läkar-student". Och jag vet inte hur det är med er, men för mig känns det namnet lite väl desperat. Särskilt när man är ny i en stad och sådär.

Så, ja, jag får filura vidare. Alla förslag mottages varmt (men de dåliga kommer inte användas :)). Jag tror att det var allt för nu. Ni får ta hand om varandra och inte blåsa bort i stormen! Pusselipuss :)

P.S. Inläggen kommer, med undantag från detta, inte längre publiceras på Facebook. Therefore, lär er domännamnet - sandra9205.blogspot.com - alternativt, lägg till det som bokmärke på datorn. Jag är nämligen tillbaka för att stanna :) D.S.