Dagen har tillbringats i solstekarmode ute på isen och kantats med knäpimpling och grillad pyttipanna. Inte helt fel! När jag kom hem la jag mig, välförtjänt tyckte jag, under täcket och det ledde till en ofrivillig powernap (jag tycker inte om att sova på dagarna). När jag vaknade mådde jag som vanligt jättekonstigt, illamående och alldeles mojsig i hjärnan efter den korta sovstunden. Dum som jag var loggade jag in på Schoolsoft och fick där se ett trevligt mail från min fysiklärare som inbjöd till omprov. Hallelujah! Det vore århundradets underdrift att säga att jag och Fysik B är kompatibla med varandra och det är den enda kurs jag känner går riktigt, riktigt dåligt. Just nu ligger jag på G, med lite tur VG, och det har aldrig tidigare hänt. Nu vet jag vad ni tänker, bortskämda, missnöjda mig som aldrig kan vara nöjd. Och kanske ligger det någonting i det. Kanske behöver livet kantas av ett VG då och då, utan att det förstör så mycket. Men jag vet att jag har bra betyg, och det är ingenting jag fått till skänks, jag har alltid jobbat galet hårt för det, och sådana här saker sticker mig i ögonen någonting så otroligt. För när man har tillräckligt bra betyg för att komma in på alla utbildningar utom den enda man egentligen vill, då kan man inte undgå att känna sig otillräcklig.
Som vanligt när jag är på tycka-synd-om-mig-humör ser jag till att skämma bort mig rejält och boka en resa. Ibland undrar jag ifall jag skulle vara rik om jag sparade pengarna istället för att hela tiden köpa flygbiljetter och tågresor. Fast å andra sidan, hur roligt skulle jag ha då? Den här gången bokade jag min biljett till Paris, den 17e juni, samt en miniweekend i Stockholm i april som kommer präglas av tysk fägring. Det kommer bli en händelserik vår och sommar och mitt i all betygsångest och studentklänningshets kan jag inte låta bli och undra ifall det inte var meningen att det skulle bli såhär. Vore det inte för de där satans VG'na i Matte C och Fysik B skulle jag aldrig ens ha sökt jobbet på Disneyland. Och kanske är det så att jag kommer resa iväg, ha en fruktansvärt rolig tid i världens metropol för att sedan komma hem och bli en jättebra läkare. Kanske är min tid för det inte inne än. Den som lever får se.
Jag börjar bli lite smånervös för det här med att vara borta ifrån mina 3 kära familjer så länge. Tur att Internet finns! Otur att mina morföräldrar hittills bara lärt sig sms'a och vägrar låta Skypa komma innanför sina väggar. Men mitt i all nervositet och försaknad börjar jag bli riktigt förväntansfull! Och det av ganska konstiga anledningar. Jag längtar till att få åka och handla för första gången och bestämma vad som ska vara stamingredienser i mitt kök. Jag längtar till att få brev till en adress som börjar med "Sandra" och slutar med "France". Och jag längtar till att få hälsa mina familjemedlemmar välkomna när de anländer till Charles de Gaulle för att sedan visa dem runt i min nya hemstad.
Nu ska jag tokladda för årets sista mello och förbereda mig på att lättat andas ut eller argsint gråta över hur dumt folk röstar. Go, The Moniker!!!!!
Sandra, ge inte upp! Jag höll på att dö av ilska när det visade sig att jag fick veta att jag fått VG i idrott (jag menar idrott, det är ju inte ens ett riktigt ämne!) sista veckan i trean. Det är verkligen jättesjukt att några få VG kan ställa till med så mycket problem.
SvaraRaderaMen ge inte upp! Jag hade ju 3 VG när jag gick ut gymnasiet (Spanska steg 5, Kemi B och Idrott, som sagt), men jag tog ändå in mig på den där omöjligtattkommainpåutbildningen. Sök hit! :)
För att locka dig lite extra så kan jag säga att jag kommer att vara ganska involverad i nollningen till hösten, samt att de har börjat med något som heter regionalisering - vilket innebär att de skickar ut 10 läkarstudenter per termin till olika orter i Sverige för att göra sin kliniska utbildning och en av dessa orter, som man får önska om man vill bli utskickad dit, är Sundsvall! Så om du inte vill bo i Umeå så är det lugnt, du kan ju komma hem inom 3 år :D Låter inte det bra?
Skicka in den där blanketten så syns vi till hösten efter att du har varit i Paris ;)
(Ps! Det verkar som att höstterminen börjar 5 september. Min gör det i alla fall och eftersom min termin är så involverad i nollningen så borde vi ju vara på plats ungefär samtidigt, tycker man ju...)
Tyvärr så har de sänkt antalet som kommer in på intervju till 33 % istället för 50 % :(
SvaraRaderahttp://www.medfak.umu.se/utbildning/lakarprogrammet/behorighet-och-antagning/
Jag ser att särskilt urval-gruppen hade 1,9 i höstas - vilket innebär att man verkar behöva 1,6 på högskoleprovet för att ta sig in förra hösten. Det kan dock bli lägre i år, man vet ju aldrig :)
Jag har inte gett upp än. Det känns som att det är nära nu, men än biter jag mig kvar och kämpar på. :) Det suger att betygen i såna ämnen räknas! Typ bild och idrott, sånt man aldrig kommer ha nytta av! Jag ska söka till alla läkarutbildningar i höst, men jag är ganska säker på att jag inte kommer in, om jag inte blir skitsmart innan 2a april, men det gör inte så himla mycket eftersom jag inte ens kommer vara hemma i tid för skolstarten :P Så jag tänkte jag skulle söka igen till jul, eftersom folk säger att det kan vara lättare att komma in då. Jag lovar att om det blir så att jag kommer till Umeå efter jul så ska jag köpa en ny, jättefin dörrmatta till dig i julklapp :D
SvaraRadera2:a April? Vad händer då? :)
SvaraRaderaDu får söka till vårterminen. Det är större chans att komma in på våren då en viss procent av alla med högsta gymnasiebetyg/högskoleprovsbetyg har kommit in på höstterminen och det inte kommer några nya studenter från gymnasiet.
Haha, jag ser fram emot det! Framför min dörr just nu finns bara en sorgsen, blekt fyrkant.
2a april är det nästa högskoleprov ;)
SvaraRadera